Är det någon som fortfarande tvivlar?
Jag ÄR inlagd.
Jag rymde. Har ni en aning om hur lätt det är här? Jag har gjort det flera gånger.
Det är ändå ingen som bryr sig, så varför i helvete ska jag göra det?
Tror ni att jag ljuger, är det därför ni frågar? Verkar jag inte må tillräckligt dåligt för att vara inlagd?
Man säger att man ska ut och röka om någon frågar. Sedan hetsar man iväg.
Man säger att man inte kan äta. Dom sätter en i ett ätlabb. När dom går, tar man sin mat och slänger den.
Man grinar och säger att man mår illa, inte kan äta. Dom ger en näringsdryck, sätter en i labb. Man slänger den.
Man tar tillräckligt lång tid på sig, dom går iväg. Man smiter.
Dom ringer, hotar med att ringa polisen. Man ber om ursäkt. Sedan är det över.
Är det någon som fortfarande tvivlar? Och vad var det där om att jag "låtsas" bli sjukare? Jag är INTE sjuk. Låt mig vara!
Hur f-n kan de då låta det hända??! Lessen anna, men så får de inte gå till! Att bara släppa dig, utan uppsikt, låta dig vara å dessutom gå..inte hjälpa dig bli frisk.. Och de kallar sig ätstörningsenhet!!?
Ta hand om dig, kämpa emot, hur förjävligt det än är, hur mkt du än ångrar dig, förr eller senare kommer det vara mödan värt!!
Med värme // Nikki
grejen är ju att DU måste VILJA bli frisk! du kan inte lägga över allt ansvar på Mando. det är fortfarande DITT liv och även om de verkar slarviga så är det ju faktiskt DU som måste kämpa! visst, kanske borde de ha bättre koll & så. men nu har du fått hjälp anna, och det är UPP TILL DIG om du väljer att ta emot den eller inte.
kom igen nu, du klarar det här!!
kram, w
Jag har sagt det innan och säger det igen, vill du till ett ställe som faktiskt BRYR sig och som faktiskt är mänskliga, förstår och hjälper en på rätt sätt och är underbara, åk till http://www.mhekliniken.se/svenska/index.html
kom igen nu Anna! tänk på att du inte vill må dåligt hela ditt liv, nån gång måste du bli frisk. det kan kännas som ett helvete nu men jag lovar att lyckan väntar på dej!
jag tkr den där hemsidan som Lolita tipsade om verkar väldigt bra. Kanske ska du välja den istället?
Hej tjejen, kom in på din blogg genom att söka på ätstörningar... jag vet hur det är... jag har haft ätstörning sen 2003, från lite undervikt till fetma, men har återigen hamnat i svältätandes, max antal kcal. ligger på bmi 24,9 nu... jag hoppas du kämpar på så gott du kan, om du inte kan ta ansvar för dig själv eller klarar det så får ju dem hjälpa dig, sen är det ju det att man måste vilja bli bättre, att bli frisk tar lång tid, men att bli 20% bättre är bra bara det, ta det i din takt så det känns bra.. du får gärna maila mig eller adda på msn.. jag lägger till din blogg på favoriter... KÄMPARKRAMAR
Det är bara du som kan hjälpa dig själv, ingen annan.
vården har självklart stora luckor eftersom den bedrivs av människor. hur långt skall människor gå för att få en annan människa att själv vilja bli frisk? i detta skede är risken för personliga övergrepp jättestor. och risken att en person överges är naturligtvis lika stor. för hur skall man göra när helvetet finns inuti någons huvud och inte går att komma åt? hur skall man hjälpa någon som stänger öron och ögon? skall man sätta sig på den och trycka in maten? det verkar ju helt sinnesrubbat.
Vi frågar för vi bryr oss (trodde du märkt det). Sluta släng maten bara för att du får tillfälle, håller med de andra. DU måste kämpa för att bli frisk. Kom ihåg att frisk inte betyder tjock, frisk betyder glad. Precis som alla de smala där ute som äter för att det är gott, som skiter i om dem pendlar +/- 0,5 kg från vecka till vecka.
Det där om att du låtsas bli sjukare är bullshit. Du blir bättre och bättre varje dag som går. Trotts alla gråtattacker och motions hets.
Någon påpekade för ett tag sen att du låter gladare nu jämfört med när du började blogga, det stämmer. När du börjar tvivla, gå tillbaka och läs allt sånt. Som den gången när du blev förbannad för att du inte får sova hur och när du vill pga att alla säger att man inte ska äta X timmar innan man sover sen ska man ligga på ena sidan osv osv.
Vi tror på dig, dags att du börjar tro på dig själv ;)
Anna, du kommer få vara där föralltid ifall du inte går upp i vikt och skärper dig
DU VILL BLI FRISK, OCH JA. DU ÄR SJUK.
Spelar ingen roll hur kass personalen är, det är fortfarande du som ska göra grovjobbet. Det är du som måste själv vilja äta!
Jag vill gärna säga att jag förstår dig, men jag har inte varit med om det och du kommer säkert inte att tro att jag förstår dig, för det är mycket möjligt att jag inte gör det. Att jag lider med dig kommer nog också låta fel. Men jag känner rejäl sympati för dig. Jag hoppas verkligen att du blir frisk. Hoppas att människor omkring kommer göra så att du börjar äta, vilja äta.
Kan du snälla äta något för min skull ikväll? Du känner inte mig, jag känner inte dig, men jag skulle bli glad. Blir inte du glad av att göra andra människor glada?
anna, du behöver inte göra oss till lags?
du behöver inte bevisa något för någon annan än dig själv.
Är du på hemmet i varberg?
vet du hur grym du är? körkort? försök att bli frisk? står på dig själv när folk beteer sig som idioter?
vet du hur grym du är?
Du ska bli frisk, det bara ska du. Det förtjänar du!
Jag tycker synd om dig. Verkligen synd om dig. Och inte på ett bra sett..
Anna, sök till SCÄ vårdavd. Du blir inlagd och det är stenkoll och låstaaa dörrar! Du kanbehöva d i början. Its hell, men d kan behövas...
Men som många sagt innan: DU MÅSTE bestämma dig hur du vill ha ditt liv. Du måste vilja bli frisk för att bli det
Finns ingen lätt utväg men det e fan inte omöjligt (har jag hört)
Kämpa på
Kram
Ta hand om dig tjejen.
Kramar från en mamma.
Jag tycker du är jättestark som tagit steget att söka hjälp. Låt det få ta sin tid, med små steg och en dag i taget måste du kämpa!
Egentligen handlar det inte om dålig personal eller oansvar från deras sida som "låter" dig komma undan. (detta är mer en åsikt i tidigare kommentarer än vad du skriver själv).
Du sitter inte i fängelse och personalen är inte fångvaktare. Du är där för att du har sökt dit, du har bett om hjälp och det är ditt eget ansvar vad du väljer att göra med den hjälp som erbjuds dig.
Det är hårt men sant.
Detta börjar bli drygt. Orkar inte läsa din blogg längre.
Ena stunden påpekar du att du är sjuk och att andra inte förstår. Nu är du plötsligt inte sjuk.
Säg inte att det är så när man är sjuk, då vet du ju ändå att du är det.. hm
Du vill bara ha uppmärksamhet. Det är så genomskinligt.