Ick

Anorexi är i grund och botten en uppmärksamhetssjukdom. Alla (och jag hör även till den kategorin ibland) som säger annorlunda ljuger eller vet inte bättre.

Jag vet att jag är sjuk - men hur kul är det att få det slängt i ansiktet sjutusen gånger om dagen? Hur kul (och sannolikt...?) är det att den jämförs med cancer?
Det jag känner: Jag VÄLJER själv att inte äta, jag väljer själv att träna mycket och jag väljer själv var, när, hur och VAD jag äter och tränar.
Sanningen: Det är inte JAG som väljer. Det är min sjuka, vrickade sjukdom/hjärna som väljer det.

Sanning nummer 2: Ju mindre man äter, desto mindre näring får hjärnan så att det kan fungera. Till slut tar det stopp. Man får katastrofalt minne. Hjärnan orkar inte med att tänka, och ju mer av hjärnan som "försvinner", desto större plats tar sjukdomen. Man kan säga att ju mer jag tränar och ju mindre jag äter, desto mindre blir min förmåga att tänka, och desto större plats tar sjukdomen i min hjärna.

Kommentarer
Postat av: Emma

Så sant, så sant. Lurig sjukdom är vad det är. Man tror man har full kontroll över allt, men ändå kan man inte sluta fastän det gått för långt. Hoppas det går bra för dig!

2008-09-08 @ 20:44:44
URL: http://evdahlin.blogg.se/
Postat av: Nikki

Man tror man har kontroll, anser att man har det, tills den dag man försöker sluta.

Det är först då man inser hur svårt det är. Att det är sjukdomen som har kontroll över dig och inte du över den....



Keep fighting Anna!! // Nikki

2008-09-08 @ 21:05:35
URL: http://bonies.blogg.se/
Postat av: s

visste du att när kroppen har svårt att använda fett från "vanliga" ställen på kroppen -till energi, så angriper den hjärnan istället. visst är det sjukt?

2008-09-08 @ 21:59:55
URL: http://shejd.blogg.se/
Postat av: S

du har helt rätt att det är en sjukdom för uppmärksamhet, men det behöver inte vara det.

2008-09-08 @ 22:22:43
URL: http://en-del-av-mig.bloggspace.se/
Postat av: Charlotte

Det du säger är sant, men det är ju bra att du vet att du behöver näring och mat för att kunna bli frisk, så jag hoppas att du vill bli det också!

2008-10-05 @ 18:31:30
Postat av: Terese

precis ¨sådär känner jag när min pojkvän ber mig äta. det är ju förfan inte jag som bestämmer! Eller när han ber mig att komma och lägga mig. Jag vill ju ligga i sängen, me får inte. Måste stå. Alltid stå. Jävla ana.

2009-04-21 @ 18:17:47
URL: http://hungerismypassion.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se