Jag vet varför jag fick anorexi.
Jag vet varför jag fick anorexi. Jag vet varför. Det är en helt obeskrivlig känsla, att kunna säga exakt hur det gick till.
Under hela min uppväxt har mina föräldrar sporrat mig till att vara bättre, göra bättre ifrån mig, prestera bättre. Dom sade alltid att jag kunde bli precis det jag ville, om jag jobbade tillräckligt hårt för det.
Ingenting jag gjorde var någonsin bra nog. Jag var alltid näst bäst i klassen (enligt mig själv, jag var kanske bäst, men så såg inte jag det).
Jag ville bli omtyckt av alla. Jag ville vara bäst i allt, även populäritet. Jag började hänga med människor som höll på med droger, och tungt kriminella grejer. Riktigt allvarliga kriminella saker.
Så träffade jag Boyfriend. En kille som verkade vara för bra för att vara sann. Han var blyg, snäll, gullig, drack inte, rökte inte, höll inte på med droger. Han festade inte, han hade en perfekt familj.
Men skenet kan bedra. Först fick han mig att må bra, eftersom det var han som fick mig att sluta med droger. Han satte alltid mig först och fanns alltid där för mig.
Så är det inte längre. Nu när jag tänker tillbaka på det, så verkar allting så klart. Han sade åt mig vilka jag fick umgås med (ingen), han sade åt mig vad jag fick göra (inget) och vem jag fick prata med (ingen). Till slut blev jag så isolerad att jag bara hade honom. Någon gång under den här processen slutade jag att äta, för att jag ville vara perfekt. Jag ville vara perfekt för honom, för att han inte skulle tröttna på mig och inse vilket freak jag är på insidan.
Nu när jag väl gjort allting han bad mig om, så är det inte lika roligt längre. Jag duger fortfarande inte för honom. Jag är fortfarande inte perfekt, nästan 30 kg och många vänner mindre.
Förstår ni hur det hänger ihop? Jag har under hela min uppväxt fått höra att man alltid ska ge allt. 100% i allt. Och det gjorde jag i det här förhållandet. Sedan att det blev just mat har säkert med min pappas fobi för socker och fett och min mammas viktnedgång att göra. Men det kunde lika gärna blivit något annat, typ alkohol.
Fan vad läskigt.
Klassisk orsak till att utveckla anorexia. Inget unikt här. Men det betyder inte att det inte är förjävla jobbigt.
Jag hoppas att du överlever. Hjärtat klarar inte så mycket som helst och fuckar du upp elektrolytbalansen mer är du körd. Så är det.
Been there och överlevde nätt och jämt. Nu önskar jag att jag inte hade det.
Förresten, har han slagit dig än? Den psykiska misshandeln övergår till slut i fysisk misshandel.
Han göder ju din anorexia så du orkar fortsätta. Om du skulle duga för honom, din familj och dig själv. Vad skulle du då med anorexian till?
Jävla sjukdom.
Känner igen min kusin i din text...
Dock är jag bombsäker på att hon har bulimi, försökt prata med henne flera gånger men hon kommer med så äckliga lögner att jag inte orkar bry mig mer...
Hon äter när vi tvingar henne.. men hon spyr allt efteråt... varje jävla gång..
jaja skyll på andra. det var DU som valde att sluta äta, ingen annans fel. vakna upp till verkligheten.
Jag är glad att du kommit på anledningen. Glad att du hittat orsaken, grunden. Så att du kan känna dig redo att bli bättre. Förhoppningsvis får du en likadan dag när du får en likadan aha-upplevelse och inser att "jag kan faktist äta" <3
Ett jättekliv. Grattis!
Galna saker gör man för att tillfredsställa den man älskar, mitt ex var likadan, så fort jag gjorde något han inte gilla så fick jag veta det, allt bara för att han är så osäker själv, jag är bekväm i mig, jag är inte rädd för att vara mig, men han klarade inte av det, jag hade aldrig varit bra nog, ändå så ser jag att han vill ha tillbaka mig åter igen, men aldrig mer! Dom ändrar sig inte, dom lär sig aldrig!
Det är så sorgligt :(
Helt rätt och smart tänkt, så super tänkt. Broke up with him. Där ligger ju problemet, tänk att inte vara besatt av honom, att göra allt på dina egna villkår och inte vara bäst inför någon? What if...... Fan det där var det smartaste en anorexia någonsin har skrivit. Seriöst.
Hon som skrev att det är ditt val , att det var du som sluta äta och sånt . FYFAN, lyssna inte på henne >< Idiotiskt med folk utan förstånd.
Du har så rätt i det du skriver Gumman.
Ta Hand Om Dig!
Kramar. <3
Vilket uppvaknande det måste vara för dig att komma på varför. Grattis! Var stark, du förtjänar att vara frisk <3
hoppas att det kommer att gå bra för dig :) fastän du älskar boyie så kanske det trots allt är bra att släppa taget om honom du behöver leva ut och ha roligt det låter som att du aldrig får ha det med honom att det bara är problem osv. men va du än gör, så för fan se till att bli frisk <3
Hur kom du fram till denna insikt nu?
iaf bra att du kommit på orsaken, sånt borde hjälpa med att lösa problem, man kan ju hoppas.
fortsätt kämpa på bara :)
Starkt kämpat och vågat att erkänna det för dig själv! Nu kan du bara gå framåt! Fortsätt kämpa!
Bamsekram!
Det är en jättebra sak att komma på varför du fick aneroxi! Eller snarare en anledning till varför. Nu är det bara att komma på hur du ska bli av med sjukdomen! Jag är helt säker på att du kommer komma på hur. Du är en stark och otroligt bra människa! Kram kram
mjo, vet inte vad jag ska skriva .. men =) den smiliesen förklarar väl allt? xD
de flesta med anorexi får det av kontrollbehov eller viljan att varar perfekt. Det är så hemstk att se de smartaste, mest begåvade och vackraste tjejerna med skärsår i armarna och supersmala kroppar... Samma sak för mig. Jag är aldrig bra nog, aldrig vacker nog. Anorexin är min trygghet
älskar dig, du starka människa. sluta vara perfekt nu för alla andra.. ingen är perfekt, börja ta hand om dig själv nu, för i slutändan har vi bara oss själva.. du är värd att må bra, vi är så ¨många som gillar dig, utan att vi ens har träffat dig. fattar du inte hur underbar du är? kom igen nu, underbara du. kämpa för dig själv och ditt välmånde.. vi är så många som vill att du ska må bra.. Massor med kramar och kärlek skickar jag till dig!!
Ja, det kan nog vara så, första gången jag fick anorexi va det bla. för att jag fick min första pojkvän och ville se fin ut för honom..
Den här gången va det för att jag ville bli perfekt igen efter graviditeten och kunde inte sluta banta, men just nu går det ganska bra, ja du kan ju titta på bilderna jag lagt upp på mig, inte en vacker syn(saknar de utstickande benen) men jag mår faktiskt bättre, det kommer du också göra när du gått upp lite!
Kram
För att lösa problemet måste man se orsaken till varför det började - grattis! Det där är ett stort steg.
bra att du kommit på!
"jaja skyll på andra. det var DU som valde att sluta äta, ingen annans fel. vakna upp till verkligheten."
Stör mig så jävla hårt på folk som skriver så.
Jaha, och på att det var du som slutade äta?
Det var ju ändå pojkvännen som var den utlösande faktorn, hade han betett sig på ett annat sätt hade du med största sannolikhet inte hamnat i anorexiafällan på det här sättet, oavsett om du kanske eventuellt hade utvecklat anorexia pga något annat eller kanske vore känslig för ätstörningar.
Som att säga til en person som fick schizofreni efter att ha använt droger att det var deras eget fel att de fick schizofreni.
Det ligger ju latent i psyket då, droger blev den utlösande faktorn.
Knappast personens "fel" då när möjligheten finns att det hade utlösts av något annat eller utvecklats så småningom ändå.
I ditt fall var det dock en annan människa som var den utlösande faktorn, inte något piller eller dylikt, utan någon som själv betedde sig så dåligt mot dig att det utlöstes, helt i onödan!
Visst att man inte kan beskylla allt på honom för att du var väldigt mottaglig för en ätstörning medan han cpade sig, men även om det var ett misstag så tog han inte hand om dig efter att ha utlöst det, och det är fel. Jättefel.
Jätte bra att du har kommit på. Det måste ha varit en tuff tid :S
vägen ut ur anorexia är inte att acceptera att man inte är perfekt, utan att faktiskt börja inse att man är det... (oberoende av vad man väger)
Så är det nog för många.. kan det också vara ett rop på hjälp?
"Se mig, jag lider"
Det känns som att du skriver om mig och mitt liv! Jag träffade min första kärlek som var duktig i skolan, engagerad och som hade en fantastisk familj. Allt det som jag själv inte var eller hade..
Det är till och med tack vare anorexian jag förlorade honom. Jag gjorde valet att flytta till sthlm från min hemort i värmland, för att kunna isolera mig och helt ägna mig åt mat och träning.
Planen var att när jag hade blivit tillräckligt smal, och glad för att jag iallafall hade ett perfekt utseende, så skulle jag flytta tillbaka och återförenas med honom.
Jag flyttade tillbaka, men nu har han träffat en annan tjej och det känns, fast än att jag tror att jag kanske snart kommit över det. Hoppas jag iallafall.
Anorexian förstör ens liv precis som vilket beroende som helst. Jag försöker att tänka på det varje dag och inte vara så självisk. Mitt beteende påverkar inte bara mig..
Har du dumpat Boyfriend? För det verkar som om du verlkigen behöver göra det, han verkar överkontrollerande.
Oj, så det är alla andras fel att du valde att sluta äta? Lätt att förklara det så... Men ingen annan än du valde det! Sen valde du att stanna hos killen. Hur han är mot dig har inget med din vikt att göra, och tydligt tycker han inte mer om dig för att du knappt existerar. Bara du väljer om du också ska dö ifrån allt, eller få dödsångest och bli normal. Det finns bara de två vägarna!
Du duger precis som du är! Låt ingen annan tala om för dig något annat! Dina prestationer får änglarna i himmlen att jubla och duger precis lika gott som någon annans! Du själv är din egen störta domare å den hårdaste så det är på tiden att du ger dig själv lite credit för det! You Rock! You do! Oavsett!Se bara hur långt du kommit! På allt tufft du gått igenom å alla tuffa beslut! Men du har inte kastat in handduken för det utan det har fått dig att vända på klacken och kämpa ännu mera! Låt ingen annan definera vad du är värd! Du har tur som inte hamnade mitt bland drogerna å fastnade med fel människor! Utan du gavs chansen att leva helt fri utan dess bojjor! De bojjorna som tynger dej har du kraften att lösa upp och gå fri från! Valet är ditt! You can do it! Kramar!
sluta tycka synd om dig själv och sluta skylla på andra hela tiden.
Men herregud det var ju du som valde att sluta äta!Så pjoskig.
åh..jag beklagar verkligen och jag känner igen mig själv lite i texten.
Men du ska fortsätta vara stark ovh övervinna anorexin!
hur gammal är du?
Jag beklagar verkligen det du gått igenom du måste vara en stark person som orkar med detta, jag önskar dig all lycka.
Men jag har en fråga, Är du fortfarande kvar med killen som inte låter dig träffa någon osv?
Gud jag tycker du är så himla stark som vågar och orkar skriva av dig. Vill bara att du ska veta det, och din blogg är dessutom super!
Tror du kanske va att han tog all kontroll ifrån dig, och till slut så ville du ha kontrollen över någonting själv, och det blev maten. Låter ganska naturligt, det va de ända han inte kunde kontrollera.
Ta kontrollen över ditt liv så är ju nästa steg att släppa kontrollen över maten.
Hej
Känner igen mig i din berättelse så mycket. Mina föräldrar var dock inte spec krävande på hur duktig man skulle vara osv dom var nöjda iaf. Men pojkvänsberättelsen. Det var exakt så det startade för mig med. Han begränsade mig totalt på det sättet, fick inte vara med nån annan osv, osv. Började sedan försöka vara perfekt för honom liksom och hamnade då i anorexin. Detta var dock för 6 år sedan. Idag är jag 21, har en man och två söner. Visste finns tankarna där än, men mår mkt bättre iag. =)
Hejsan. Jag har läst mycket av din och många andra anorexibloggar. Jag läser nu kursen psykologi B och valde att göra mitt slutarbete om Anorexia. Jag skulle inte möjligen få ställa lite frågor till dig? mejla gärna mig om du vill ställa upp!:) Du är grym!
Wow!! Jag kämpar mot bulimin som följt mig i 10 år! Nu spyr jh inte längre men när tanken slår mig och ångesten kommer är det väldigt svårt att kämpa emot och jag vill bara gå och dra täcket över huvudet! Men det går ju inte! Genom bloggen försöker jag få ordning på mitt liv, hitta någon sorts struktur/balans mellan träning, kost och mitt sociala! Kika gärna in hos mej! Kramar becca