Att hindra anorexia
Det är fruktansvärt svårt att stoppa någon med anorexi. Eller, rättare sagt, det är i princip omöjligt att försöka få en nybliven anorektiker till att sluta svälta.
Många skriver och frågar vad dom ska göra för att stoppa sina vänners anorexi. Den krassa sanningen är helt enkelt att personen måste vilja det själv. Ja, man kan sondmata och ja, man kan tvinga en annan människa till att gå upp i vikt, men man kan aldrig få personen till att sluta svälta om denne inte gör det frivilligt.
Den ännu krassare sanningen är att många ändå inte lyckas med att gå ner vikt så att det blir farligt. Många går ner några kilon och får uppleva den extrema ångesten som medföljer, men det är inte många som går ner till ett BMI på 13 - 14.
Man kan inte få en pro - ana att sluta svälta genom att säga det till henne / honom över Internet. Det är inte min uppgift att hjälpa alla pro - anas därute (även om jag skulle vilja det!) och det är inte heller eran. Det är familj, vänner, skola, omgivning och pojkvänner som ska reagera och göra något. Personer som står anorektikern nära. För dom är dom enda hon / han kommer att lyssna på.
så sant.. :(
Det där var väldigt bra skrivet, och så sant!
Jag har en klasskompis som svälter, jag försöker verkligen stoppa henne men hon vill bli smal. Jag vet inte vad jag ska göra om inte bara finnas där, som ett stöd och berätta hur det kommer vara när hon blir inlagd på samma avdelning som jag låg på, hur det känns att ha en sondslang i näsan, hur hemskt det är att ligga på kvällen och inte vara säker på att vakna upp, eller hur mycket hon kommer måsta kämpa för att bli frisk. Om hon vill bli frisk. Och det vill hon inte.
nej det är nog rätt som du säger, att långt ifrån alla hamnar på bmi 13.. jag är ett levande exempel. vägde nästan 100 kg innan jag började svälta mig å gick snabbt ner till ca 55 till mina 173 cm. då var jag 16, nu är jag snart 22. jag står fortfarande å stampar på samma ställe dock. och även om jag aldrig varit underviktig så har jag förstört min kropp så till den milda grad med allt jag utsatt den för. står även inför min första inläggning eftersom läget är rätt illa... styr flera ggr dagligen, OFRIVILLIGT. min kropp/ångest orkar inte med mer å tar inte emot det jag ger den:/ hoppas allt löser sig för dig, du verkar va en kanongullig tjej med huvudet på rätt plats! LYCKA TILL!!
du har så otroligt jävla rätt!
Jag har bestämt mig nu för att bli bra.
Hade aldrig gjort det om någon sagt det till mig.
Dock väldigt bra att få pepp till vad man kommer att kunna göra i livet när man inte är sjuk för det motiverade mig.
kramar
Nej, du har fel. Det är lättare att stoppa en anorektiker som inte hunnit svälta för länge och blivit för van vid sina rutiner. Ju tidigare man slår larm, desto lättare är det att stoppa en anorektiker! Det är mycket svårare att komma till rätta med en anorektiker som svultit i tio år än vad det är med en som svultit i ett år. Det är inte alls omöjligt! Tänk dig själv, tio års svält gör att det är det enda sättet du känner till att leva på... Medan ett års svält gör att du fortfarande minns hur det är att leva normalt.
Bästa inlägget du någonsin skrivit!
"Nej, du har fel. Det är lättare att stoppa en anorektiker som inte hunnit svälta för länge och blivit för van vid sina rutiner."
DU har fel. Det är nästan omöjligt att stoppa en "ny" anorektiker, för då är allt så underbart och man tänker att man ska sluta svälta bara man går ner dom där extra kilona och trots allas oroliga blickar och kommentarer så skiter man fullständigt i dom. Så var/är det för mig iaf - jag mår ju bra fastän jag svälter, så farligt är det ju inte!
a: Vad har du för grund för ditt påstående, att jag har fel? Ser nu att jag glömde skriva det viktigaste i mitt inlägg, nämligen grunden till mitt påstående. Jag har många års erfarenhet av att jobba med ätstörda och de anorektiker som är "lättast" att bota är de som inte hunnit gå för länge med sina sjuka tankar. Dessutom så har jag varit ätstörd själv så jag kan se saken från båda håll.
WORD!
Hejehej, jag är en f.d anorektiker. Min BMI gick ned till ca drygt 13. Det är sant som du skriver, att anorektikern själv måste vilja, och jag hade turen att inte tappa kontrollen och tycka att jag var TJOCK direkt, men inte precis smal heller. Mina föräldrar började prata med mej en kväll och jag tänkte 'shit, dom har fattat' och jag var inte frivillig, jag ville bara komma ur problemen. Mitt problem var att jag inte kunde gå upp ens 1 Hg utan att få lite panik, men med tiden blev jag frivillig att ta mej ur det.
Jag har ingen större grund till mitt påstående än mina egna och andras(vänner/vänners syskon osv) erfarenheter. "Så var/är det för MIG iaf" skrev jag faktiskt ;) Inte att det var så för alla men vad jag har hört så brukar de vara så :P
Vad är pro-ana ?
det är sant som du sägen jag, var nära att få anorexia, jag åt inget på dagarna, tränade, och allt