Tjejen som alla trodde hade allt
Det är konstigt hur vi avundsas dessa unga kända kvinnor, när det bakom skalet ofta döljer sig väldigt olyckliga små flickor.
Domm är vakra, dom har pengar... men är det verkligen allt???
Jag hoppas att du känner att du kommer ta dig ur det och att du inte kommer fara lika illa däran.
Det är tråkigt det där:/ och att du också ska känna så.
Men jag tror ni båda klarar det, eller?
Stopp! Enligt ätstörningen så tror du att omvärlden ser på dig som en tjej som har allt. Och du kanske upplver det så emellanåt för att det är lite det anorexin vill att du ska klamra dig fast vid.
"Jag är ledsen och mår skit men inners inne är alla avundsjuka på mig ändå för jag är iallafall smalast, så ju mer jag svälter desto bättre känner jag mig"...
dessvärre är det bara dina extremt små naiva och tånåriga läsare som du redan själv föraktar som är så dumblinda att de kanske ibland tänker att de vill vara du bara för att du är smal.
resten av verkligheten utanför stureplan där folk enbart ser dig och din yta i dimman och fyllan tycker bara extremt synd om dig. det är fruktansvärt med anorexi. smarta fina tjejer som ger upp hela sitt liv och sin framtid för att sitta hemma och slita i förslappad uttorkad hud och mäta lår istället för att plugga och kärnfysiker. du kan dina mått. de flesta kan mycket mer. men du tror att du är duktigare för att din anorexi vill hålla kvar dig i sitt grepp.
det är jätte jätte jätte synd om dig, men det finns ingenting någonstans i ditt liv som någon annan skulle vilja ha för du är levande död och du hatar dig själv och för varje dag så dör din självkänsla och ditt självförtroende mer och mer tills ingenting finns kvar. ditt liv är inte eftersträvansvärt och det vet du också så sluta inbilla dig det om ens ibland.
du kommer inte bli någonting om du inte först ger upp din sjukdom.
wow ronnie, jag hoppas bara de som klarar av att läsa det där gör det. kan tänkas att det är väldigt lätt att vackla och tappa kraften man måste ha i princip hela tiden för att tackla måltiderna och få i sig maten av att läsa att ens liv är så fullkomligt värdelöst. gå lugnare ut. de flesta anorektiker vet innerst inne att självsvälten är destruktiv eftersom kroppen genom alla signaler säger så och av alla otaliga biverkningar. Det var läskigt den dag jag insåg hur nära döden man lever som anorektiker på mina 45 kg. Man är verkligen bräcklig och slåss med yxor i sina darriga svaga händer mot sina egna tankar (som stryper dig om du gör fel) i varje tugga - vilket gör en fullkomligt slut. Hjärtat slår svagare och saktare ju längre tid du tar på dig att vela om tuggan ska in i munnen. I sådana situationer hade jag inte velat läsa det du precis skrev. Då hade jag förmodligen lagt mig ner på marken och givit upp och skitit i insulinkänningar och allt vad det heter och låtit demonerna ta över. Nu har jag gått upp till 50 kg och tror mig förstå en bra väg ur detta! Kämpa vidare, gräset är grönare på andra sidan då man förstår att det går att uppskatta allt med måtta och en nypa salt. (bildligt talat)/Te