Min historia, del IIII
Ja, vad hände? Var är fortsättningen?
Det är nu det börjar bli jobbigt. Det är bland annat nu "Det" hände. Och jag vet inte om jag är stark nog att skriva ner det... jag klarar ju inte ens av att tänka på det.
Jag tycker inte att du ska skriva ner något du själv inte vill eller känner att du klarar av, men ibland kan det vara skönt att få prata ut och rensa luften lite och även om detta bara är en blogg så har du många underbara läsare som kommer stötta dig och säkert stärka dig i det hela! Men låt det ta den tid det tar, du ska absolut inte känna dig pressad att prata eller skriva om något du inte trivs med själv. Det är din blogg och du bestämmer helt själv vad du vill publicera. Alla gånger behöver man inte pressa sig själv till bristningsgränsen. Kram vännen.
Vet precis hur det är. Jag pratar (i terapi) och skriver mycket om jobbiga saker i mitt förflutna, men de allra svartaste delarna har jag låst in och gömt långt bort.
Du är nog den starkaste invividen jag "känner". Du klarar allt, jag tror på dig!
Jag vet inte vad du menar med "det", men ofta känns det bättre att berätta. Och du vet att vi är många som kommer stötta dig om du skriver om jobbiga saker. Du är så stark!
Även om vi gärna vill ha fortsättningen så skriver du bara precis det du känner att du orkar med. Men ibland kanske det är bättre att dela med sig av det och inte hålla det för sig själv..
Höppas du och mamma har en trevlig kväll
kramar
du klarar det!!
Du klara det, och du vet att vi läsare stöttar dig!
Du ska veta att du inte behöver berätta något, du har ingen skyldighet mot oss. Du ska göra det DU mår bra utav.
du är stark. du klarar det.
önskar verkligen du skulle skriva ut fjärde delen.. förlåt men det är så otroligt intressant.
kram