Det är allvar nu.
Jag har sådan ångest just nu. Jag hamnade på sjukhus igår. Jag är sjuk. Sjuk, sjuk, sjuk. Jag önskar att jag kunde ta bort det.
När ska jag inse att det är allvar? Jag förstör mig själv, jag förstör andra, jag förstör allt, och jag tar det inte på allvar. Jag skämtar bort det.
Jag är så jävla rädd. Tårarna kan inte sluta rinna. Chocken har släppt och nu kan jag äntligen gråta.
Skrämmande.
Precis mina tankar, känns som du skrivit ner exakt som jag känner.
Kämpa på!
Fattar exakt vad du menar, jag känner inte dig men brukar läsa din blogg. Men jag är också på sjukhus nu, och jag kan helt plötsligt bara stanna upp och bah what fuck? Är jag en idiot som inte fattar att man MÅSTE äta för att överleva, men ändå gör man inte det.
Kämpa på tjejen, vi klarar det här!
Kämpa<3
lämna in dig själv nu.du måste ha hjälp.
Hur mycket du än vill så kan du inte klara det här själv. sjukdomen är för stark.
du måste ta hjälp!
det är det du måste förstå !!
Jag tror att du på ett plan förstår det men du låter inte den delen övertala den delen som är sjuk helt och hållet.
Paris, du måste göra det här!
Fan, jag vet inte ens vem du är men jag får ont i magen av att se det här.
Kram
Du klarar dig. Snart växer du ikapp tankarna får mer perspektiv på livet. Mitt tips är att du skall resa mer. inte som turist utan verkligen se något annat än trångsynta Sverige.
Vännen ... Jag har följt din blogg i det tysta ett tag. Du berör mig. Tänk om det fanns ett piller jag kunde ge dig så du blev frisk.
Jag skickar över lite styrka!
Kramar
Emelie
Åh! Jag kände nästan på mig att det skulle hända snart nu inför sommaren... :(
Jag hamnade på något sätt på den här webbsidan och tänkte på dig direkt... DOkill.html" rel="nofollow">http://www.geocities.com/edpetition/EDsDOkill.html
Du måste bli frisk! Du måste kämpa! Du får inte gå bort på det sättet! Du får inte! Snälla! Du får bara inte! :( <3
Ja det e nog allvarligt nu:(
annars hade du ju inte kommit in på sjukhus,
HOPPAS HOPPAS att du orkar kämpa med rätt sida så att du får slippa detta helvete!
KRAM
Jag har inte läst din blogg på en vecka för jag och min son va på landet och vi låg också inne på sjukan..
Konstigt att dom inte lade in dig..
ANSTRÄNG dig ditt hårdaste och gå och ät en macka NU! Det är så man blir frisk tror jag, släpper kontrollen/tar tillbaka kontrollen.. Det kan inte jag heller göra..
HATAR DEN HÄR SJUKDOMEN! Se vad den gör med oss smarta, duktiga tjejer!
Kram och hoppas du lyckas "plocka upp" dig själv nu!
Jag vet hur hemskt det är, har själv blivit tvångsinlagd två gånger och ändå har jag svårt att inse allvaret. Nu vet jag ju inte om det är det du har blivit eller om du helt enkelt blivit akut dålig. I vilket fall tycker jag jättsynd om dig och tänker på dig. Din blogg är underbar! <3
Ta hand om dig. Du är värdelfull
Bra du har insett det, du måste se upp nu. Detta ska bli vändningen, från den dåliga sidan till det bättre. Jag tror på dig, vi tror på dig. tror du?
Ja, du är sjuk, men du är inte sjukdommen. Det viktigaste är ändå att du någonstans i all rädsla och alla skruvade tankar vill bli frisk. Kom igen, du är stark, du klarar det!
Bamse KRAMAR
Krya på dig!!! Bara så du vet så går det att bli frisk =) När jag var sjuk vägde jag som minst 33 kg och nu väger jag 62 (jag är 168 cm).
Jag håller tummarna för dig!
Kram
Jag kanske kan ge dig något hopp. Jag har varit sjuk och är det fortfarande, men jag är så frisk att jag klarar mig själv. Visst finns tankarna och jag behöver stöd ibland, men det känns så j*vla skönt att kunna sköta sig själv. Jag känner mig stolt och blir glad varje gång jag klarar av att äta. Jag var inskriven för ungefär ett år sen och vill inte tillbaka dit, man förlorar så mycket! Alla är värda att leva ett normalt liv, även du. Så jag håller tummarna för dig, jav vet att det inte är lätt men kämpa på! Du kommer klara det, du ÄR stark! (Det är en bra start att du avreagerar och skriver av dig på bloggen, ett steg närmare friheten)
kämpa ,du klarar det. har läst din blogg ett tag nu och jag känner igen mig i vissa saker. Att bli inlagd kan vara vändingnen, det var det för mig.
De har alltid varit allvar.
Kämpa fina du, kämpa. Det finns något annat, något bättre, och du är värd det. kramar
Gråt! Bryt ihop totalt, och kom igen! Ge aldrig upp. Det finns många här som tror på dig, så gör oss nu stolta och visa att vi har rätt! KRAM!