Att våga möta sina fiender
Min psykolog gav mig ett bra tips. Jag vet inte om jag har berättat det, men jag får panik av tanken på att gå ut. Jag sitter hellre hemma och darrar i ett hörn än går ut och får blickar av folk eller blir tvungen att möta folk.
Hon berättade att det här var första steget till "torgskräck" (hon använde ett mycket mer avancerat ord, men jag tycker att det här förklarar det ganska bra). Att det kommer sluta med att jag sitter hemma och inte vågar gå ut alls.
Psykologen gav mig då tipset: gå ut. Ett varv runt huset, varje dag. Tio minuter räcker, men du måste UT utanför dörren. En gång om dagen räcker.
Och det har faktiskt hjälpt mig. Både i anorexin och torgskräcken, som sitter ihop enligt mig. Så ta en tio - minuters promenad en gång om dagen!
agorafobi
Agorafobi! Stört nog är det ett vackert ord! Tycker jag.
När jag var rädd för att gå ut så gjorde jag det med hög musik i öronen varje gång. Om jag inte hörde omvärldens ljud så var det helt okej. Sen gick det över efter ett tag. Hoppas att du inte behöver dras med skiten så länge du heller.
Kram
Det var ju bra! Att det har hjälpt dig alltså :) Jag tror jag får nog med tiominuterspromenader och vistelse bland folk, så här finns ingen torgskräck. Men jo, vissa dagar kan jag väl känna att jag liksom inte vill. Men det är inte så allvarligt...
detta kommer låta så cheesy, men fan vad bra du är!
Vill bara skicka dig en tanke och en stor kram!
Agorafobi antar jag. :( Det låter som ett bra tips iaf! Tack! Jag har en släng av det sa min psykolog. Jag känner mig så dysfunktionellt när jag får veta sånt. Eller när man får veta att det finns ett ord för det, eller diagnos. Jag känner mig så dålig då, som att det spär på det dåliga med en ytterligare. Känner du också så?
Hoppas det blir bättre för dig nu. :)
Ta hand om dig!
I feel you!!
Gillar din blogg jätte mycket. Är en tjej som kämpar med min vikt också, fast för att gå ner då det är behövligt. Tack för en bra blogg!!
det var ett bra tipps, försöker göra det men med musik... tack för en jätte bra blogg... den är helt underbar... ta vara på dig... kram
När min bulimi var som värst så upplevde jag precis samma sak. Precis som din psykolog säger så gäller det att se till att gå ut ändå, även om det bara är en kort stund. Och precis som du säger så tror jag att torgskräcken hänger ihop med ätstörningen.
Lycka till med tillfrisknandet!