Är ditt liv jobbigt?
Det finns så mycket här i livet som jag stör mig på, men en av dom värsta måste lätt vara när någon säger: "åh vad allting är jobbigt just nu!"
FANIHELVETE. Är DITT liv jobbigt, för att du inte blev stupfull på Café Opera igår? Är ditt liv jobbigt för att du har lite svårt att sova ibland?
JÄMFÖR med mitt liv. JÄMFÖR med mina bloggläsares liv. VI har det jobbigt. Vi lider av insomnia, depressioner, ätstörningar, vi är ensamma, oälskade, misshandlade, våldtagna, hemlösa.
Men du har rätt. DITT liv är jävla jobbigt just nu. Fy fan.
det finns andra mer än du som har det svårt lilla vän..
Kära lilla du, lär dig läsa innan du kommenterar. Och skriva.
Håller meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeed!
Det beror ju på i vilket samband man sätter sin situation till.
Det kanske är jobbigt just för DEN personen som har det jobbigt för att personen inte kan sova?
Personen kanske inte har haft det jobbigare än så och då blir det "lilla" jobbigt?
Alla är ju olika och alla har olika smärttröskel och också "gnäll-tröskel".
Att inte få sova kan vara nog så jobbigt.
Mitt liv är jobbigt just nu, när jag inte får sova och ständigt är trött. Det är jobbigt för MIG.
Sen finns det ingen som vet vad som ligger bakom personerna heller, det kanske finns saker där "bakom" som ingen annan har någon aning om?
Bara en tanke....
//Dumb Blonde
Låter som du är lite egocentrerad. Jo, det är synd om dig. Är det sånt du vill höra? Att få medkänsla men att inte kunna ge det till andra som behöver det lika mycket.
Och vad DITT liv är jobbigt när barn blir sålda till sexköpare och kvinnor blir våldtagna och sönderslitna av soldater, där pojkar som inte kommit i målbrottet ännu ser sina familjer mördas och sedan tvingas mörda andra.
Ba tänkte.
Men du, asså, någon annans problem kan ju vara ett jättestort problem för just den personen.. Ett litet problem för dig kan vara jättestort för någon annan och ett stort problem för dig är kanske jättelitet för någon annan.. Så ah, man kan inte jämföra med någon annan hur svårt man har det, det beror ju på omständigheterna..
true
Tänk på barnen i haiti som du skriver så mycket om just nu. Dina problem är Ilandsproblem gämnförelse med deras. dom kan aldrig äta sig mätt, om dom nu ens kan få tag på mat. många av deras föräldrar har säkert dött, dom har inga hem. Flickorna kanske måste sälja sina kroppar för att kunna överleva. Och jag säger bara så hära, anorexi är en lyxsjukdom, tror du det finns människor i haiti med anorexi/bullimin? Nej, vi alla i sverige har det så jävla bra. Vi skapar våra egna problem, för alla måste ju ha ett problem så vi skapar våra. Så det jag vill komma fram till är att ingen jävel i sverige har något problem om man gämnför med hur det sr ut för människor i andra länder. diggar din blogg stenhårt, men du är fan inte den skarpaste kniven i lådan. Men alla har sina problem som är jävligt jobbiga för dom, och man vill alltid byta bort sina egna problem med någon annans. Men jag lovar dig att det alltid finns någon som har det värre. så tänk lite längre än vad näsan räcker.
Hehe, det är ju min gamla klasskompis på bilden:)
Allt är väl relativt. Det finns väl folk som har det bra mycket värre än du, eller? Man utgår alltid från sig själv och kan inte hjälpa hur man känner.
Ebba; Det ju precis det hon skriver "JÄMFÖR med mitt liv. JÄMFÖR med mina bloggläsares liv. VI har det jobbigt. Vi lider av insomnia, depressioner, ätstörningar, vi är ensamma, oälskade, misshandlade, våldtagna, hemlösa."
Det är ju alla tjejer som klagar över en bruten nagel som inlägget är menat till. De vars största problem är att de inte blir bjudna på kronprinsessans bröllop.
Som tidigare nämnt, lär dig läsa.
Men du får gnälla över depression och ätstörningar när Yanomama-kvinnorna i Amazonas djungel blir misshandlade till döds av sina män för att de blivit våldtagna av sina bröder? Eller de som förlorat alla sina nära i jordbävningen i Haiti?
Plötsligt är dina problem lika triviala som icatantens orakade ben. Det handlar inte om vem som har värst problem, ur egen synvinkel har människor alltid större problem än andra, vare sig det handlar om orakade ben eller insomnia.
Det handlar om hur mycket skit man är van att ta och problemen har olika svårighetsgrader beroende på vad man har varit med om tidigare.
Någons sömnproblem är en annans ätstörning. Någons självskadebeteende är en annans orakade ben. Problemen kan enbart dömas utifrån proportion till självaste livet. Patent på melankoli existerar inte, vare sig du behöver det eller inte.
Man kan aldrig jämföra sitt eget lidande med någon annans, som många redan påpekat här!
Jag blir riktigt trött på människor som ska hålla på att jämföra lidandet i världen. Ett lidande är OLIKA för alla människor, även om de gått igenom exakt samma sak. Därför KAN man inte jämföra lidande!
håller med dig på ett sätt, jag förstår hur du tänker när du säger"jämför". men samtidigt så.. vet hon om hur du mår? det kan ju vara svårt för henne att förstå hur jobbigt du har det. folk som aldrig har mått dåligt på riktigt vet inte hur det är för de har inget att relatera till.. jag håller med om att hennes problem kanske är betydelselösa, men hur sorgligt är det inte att det enda i hennes liv som har någon betydelse för henne är killar, knark och fest?
det är svårt att leva sig in i någon annans situation :/
Men på ett sätt, så vet du ju inte hur personen mår på insidan. Jag fattar precis vad du menar, det gör jag, men jag kan klaga över de minsta saker, men aldrig om det jag verkligen mår dåligt över. Jag har inte fått någon diagnos men jag är rätt säker över att jag lev av depression i nästan två år, och jag har precis börjat ta mig ur det, insomnia har jag i perioder och jag har haft det sen jag föll ner i depressionen, vilket är nästan två år sen tror jag, men det är inte en jävel som vet om det. Ingen märkte att jag knappt åt, alla trodde blint på mina ursäkter, jag träffade aldrig folk, låg bara hemma och grät. "plugg".. I typ två år som sagt. Ingen brydde sig tillräckligt för att märka. Jag vågade aldrig (och fortfarande inte) prata om mina känslor för vem skulle bry sig? Som du själv skrivit i bloggen: "Everyone seems so happy, wonderful and free. For I will never be perfect like that, because I am only me." Ingen har en aning om hur jag mår, jag klagar endast över lite huvudvärk och allt det där.. Så om du träffat mig skulle du dömt mig som en idiot som inte vet någonting om smärta? Jag tycker visserligen själv att jag är det egentligen, för min bror är 20 år, han hade cancer när han var 3, han gick på en miljon mediciner, han opererades och hans kropp blev förstörd. Enda sedan dess har hans liv varit ett helvete av operationer och attt åka fram och tillbaka från sjukhuset.. I 17 år. Han kunde gå ca. 50 meter, sen höll han på att trilla ihop av trötthet för hans hjärta var så försvagat, och nu, 17 år senare har han bytt hjärta och hans helvete är lång ifrån över. Det ger mig dåligt samvete, vad har JAG att klaga över? Han hade chansen till ett bra liv, men han har aldrig haft chansen att leva det. Och jag är ledsen över att ha ett liv, men vara så otillräcklig att jag inte ens kan bli älskad? Jag önskar att jag kunnat byta med honom, han skulle iallafall kunnat leva det livet han ville ha, jag kan knappt kalla mitt liv för liv, det är bara en stor teaterscen. Så snälla, döm inte om du inte VET att personen har det bra, och då menar jag VET.. För ytan är inte sanningen, och det tror jag att du av alla människor är medveten till.
Kram. (Förlåt att det blev så långt)
man kan faktiskt inte jämföra "jobbig"-het (jag är medveten om att det inte är ett ord) på det sättet. Det finns dem som är döende i cancer. Dem som dör i Haiti eller svälter, har mist sina hem, sina släktingar, vadsomhelst, som har det MYCKET värre än du.
Och för dem som inte har varit med om värre saker än att t.ex ha ont i en tand är det JÄVLIGT jobbigt för dem, medan det för dig, med tanke på allt du gått igenom, bara är en småsak. Man utgår alltid ifrån sig själv, tänk på det.
Förstår i och för sig att man kan bli irriterad på sånt när man har det mycket jobbigare själv, men det är ju samma sak som att säga att du ska få klaga på saker för att folk svälter i andra delar av världen. Det är alltid någon som har det värre liksom.
Det förvånar mig att du skriver ett sånt här inlägg när jag har för mig att du har skrivit att folk som inte låter dig klaga är elaka :S
Herregud, vissa här är ju så fruktansvärt inkompetenta så det finns ju inte. Det är sorgligt.
Inlägget är riktat åt idioter som tycker att det är synd om dom för att dom inte träffat sin pojkvän på 1h, brutit en nagel etc. Alltså, inget känsligt, bara obetydliga ting.
Jag vet precis vad Paris menar.
Själv är jag också jävligt trött på alla som gnäller.
Tänk på oss andra ngn gång. Vi som har problem, på riktigt.
alla har olika definition på jobbigt. alla människor kan ha jobbigt, sen har vissa jobbigare än andra. men du har det inte jobbigare än henne, enligt henne.
Folk måste ju få klaga över att de inte fått sova tillräckligt mycket eller att de har mycket på jobbet eller i skolan. Ska jag vara ärlig så älskar jag när någon av mina vänner klagar och säger att de har mycket att göra i skolan och att det är så stressigt, jag älskar att de inte behöver må dåligt över saker jag själv mår dåligt över. Jag älskar att de inte klagar på att de vill ta livet av sig, på att BUP är skit, på att de inte fått äta pga sin anorexi. Jag älskar att mina vänner har problem som jag själv inte ser som ett problem för jag vill inte att de ska hamna i min situation, i äs-träsket.
Det finns alltid de som har det värre, det förminskar inte ens egna problem. Det finns de som har problem som får dina att verka lika löjliga som en bruten nagel, men det får väl inte dig att må bättre? Allt är relativt och själslig smärta går inte att jämföra.
Lägg din fokus på att förbättra ditt eget liv, så kan man bara hoppas att dina enligt dig ytliga vänner gör detsamma. Men inget blir bättre av att störa sig på andras i-landsproblem, då kommer man nog ägna sitt liv åt att störa sig.
Kram! <3
Hej. Jag råkade snubbla in på din blogg, och just nu känns det verkligen som att jag är fast. Du skriver skitbra och man får nästan tårar i ögonen. Jag hoppas att du blir bättre!
Kram.
SÅ JÄVLA BRA SKRIVET! HEJJA DU!"
Klart det är värre att ha depression, ätstörningar osv. Men det betyder inte att folk som inte är med i den kategorin ska kunna få må dåligt. För dem är det värsta att inte ha någon pojkvän, att inte leva upp till sin egen självbild. Sen vart man sätter sin självbild, eller vart den har hamnat ska man inte diskutera på det sättet att man uttrycker sig att man inte orkar lyssna på andras små problem.
Jaadu, tänk på de stackars barnen i Afrika. Tänk så jobbigt DOM har. Men du, ja du klagar på lite rädsla för en frukt och att din pojkvän inte sa att han älskar dig nyss. Så går det inte att skriva va? Nej, för det är ju helt jävla orealistiskt. Allas problem är lika jävla jobbiga för en själv. Varför ska din drogmissbrukande Café Opera- vän "tycka synd" om dig och dina problem när du inte "tycker synd" om henne och hennes problem, bara för att hennes problem är för ytliga. Alla problem är jobbiga problem. Det går inte att mäta "storheten" i folks probkem. Men många läsare tycks redan ha förklarat detta från dig.
/Moraltanten
Alltså. Herregud.
Du vet väl för fn inte hur de känner? Bara för att du jämför med något värre betyder inte det att de inte mår dåligt.
Jämför dig själv med ett gatubarn i Rumänien som tvingas prostituera sig för att få mat för dagen. I den här jämförelsen kan man ju resonera som så att: Vad fan har DU att gnälla om? Du har pengar, du har råd med mat och husrum... men ändå VÄLJER du att inte äta. Vem är det då mest synd om, dig som VÄLJER bort att äta eller det rumänska gatubarnet som inte ens har något val utan har fötts in i det här?
Jag säger inte att du inte mår dåligt eller att det inte är synd om dig. Jag säger bara att... gör man sådana där jämförelser så kan man till slut säga att: Det finns alltid någon som har det värre och det är inte synd om någon.
Nej, allt är inte relativt. Det finns en tydlig gräns mellan I-landsproblem och riktiga problem. Men i gruppen av människor med riktiga problem ska det inte bråkas. Paris har inte påstått att hennes problem är värre än barnen i Haitis.
linnea: Tror du seriöst på att det inte finns ätstörnignar i u-länder? Finns det någon forskningsrapport som stödjer ditt påstående? Ätstörningar handlar inte om att vilja se ut som tjejen på reklamaffischen.
aa, fast det är liksom sånna problem man ska ha. Som tonåring ( som jag är) ska man bråka med sina föräldrar om att man vill gå på fest. man ska inte bråka om hur mkt mat man ska ta. man ska gråta när pokjvännen gjort slut, inte när man ätit en chokladbit. man ska prata med sina kompisar om killar och smink. inte sitta hemma och räkna kalorier. man ska sitta och fika med sina kompisar inte titta på o dricka grönt te.
så visst är våra problem värre, men det är sådana där lätta problem vi ska ha..men visst jag håller med dig, visst kan jag bli irriterad på deras enkla problem..
sköt om dig! kram
Men snälla, om man jämför ditt liv med ett föräldralöst barn i Afrika har väl du det också ganska bra. Allt är relativt, alla har det väl jobbigt på sitt sätt.
Och en sak till. Man väljer faktiskt till väldigt stor del hur man vill leva sitt liv!
ett liv utan anorexi, utan depressioner och diagnoser kan nog vara jävligt jobbigt också. Att leva MED någon som har en ätstörning då? att leva med att man inte är till någon hjälp? Alla har väll rätt att säga att sitt liv är jobbigt om dom tkr det är det?! det finns jävligt mkt att må dåligt över. MASSA mår dåligt över svält i afrika t.ex och andra världsproblem utan att ta ut det över maten. Massa kan känna andra människor känslor utan att isolera sig. Det finns många problem i världen, och ätstörningar är ett av dom.
Alla hittar nog egna problem, och så ska det säkert vara. Visst, det finns saker som ingen hade klarat av, saker som alla hade blivit deprimerade av. Men har man inga större problem så lägger man nog sin energi på mindre.
Smärta och lidande är individuellt. Till slut förstår man det, förhoppningsvis, och då blir man en bättre medmänniska.
det ar dar alla varas olika referensramar kommer in...
Ibland kan man bara skratta at folk som tycker att dem har det jobbigt.
Vill man kan man tanka pa de som har det varre..
Gor det du mar bra av!!
Det gjorde ont i mig att läsa det här. Är det du som bestämmer vilka som får må dåligt eller inte? Jag tappade just all respekt för dig, ditt liv och ditt skrivande. Jag fattar inte hur någon kan vara så sjukt egocentrisk som du är. Du kommer aldrig att bli frisk, för du förtjänar det inte.
Du har tappat en trogen bloggläsare, ha ett kul liv!
Ja, för det är ju bara synd om personer med anorexi och depressioner. Verkligen.
Ryck upp dig.
Nu var du lite självisk. Alla har det jobbigt på sitt vis, bara för att du har ana så betyder inte det att du har det jobbigast och att det är mest synd om dig och att allt handlar om dig. Hon har det antagligen väldigt jobbigt enligt henne, det är liksom känslor som man inte styr över. Anorektiker är så himla själviska, precis som du.
men vafan, nu skönk du lite i mina ögon;
du kan verkligen inte jämföra sådär.
jag själv har anorexia jag vet.
du kan intr bara sitta och säga "det är MER synd om oss, buhu". du har väl ingen aning vad den där har gått igenom.
våldtäkt? oälskade? misshandlade?
av vilka? jo oss själva.
vi svälter oss till döds för att vi inte fattar bättre, vi totalförstör våra kroppar dag efter dag,
det är ju VI som hatar oss själva, ingen annan.
skärp dig!
Alla problem är problem, stora som små. Jämför aldrig problem med någon annan. I jämförelse med ett thailändskt barn som förlorade allt i tsunamin och nu lever som prostituerad har du nog det rätt bra.
OMG, håller med dig totalt! Hatar när folk håller på sådär. Det är ju värre att vara ätstörd och de andra exemplen du tog.
men snälla att vara ätstörd är inte det jobbigaste som finns här i världen. Jag vet hur det är men man kan fortfarande inte säga att andras problem inte räknas för det! Jag slår vad om att nrä du någon gång blir frisk så kommer du också tycka att det är jobbigt att vara trött eller annat "löjligt" för det gör man om man inte har så otroligt viktiga problem som att räkna kalorier! Och om du nu tycker att dina problem är så himla stora för du ju bara kämpa allt du kan för att slippa dem, för ingen vill ju må så dåligt?
Varför ska ingen annan än du få gnälla? Varför är det just så synd om Dig? Får ingen som inte är ätstörd nämna sina problem, känns dom små jämfört med dina? Är det du som är Gnällministern som bestämmer vilka som får och inte får tycka saker är lite jobbigt ibland? Fy fan vad trångsynt. Jag säger inte att du Inte har det jobbigt, men bara för att det finns ätstörda så slutar inte jorden snurra. Problem finns mer eller mindre i allas liv. Det är inte du som bestämmer vilka som ska le och hålla käft.
Men herregud vad jävla massa jämförelser det var.
Man kan inte jämföra sina problem med andras, alla känner olika och alla har olika problem.
Självklart har hemlösa och fattiga barn de bra mycket värre än någon som inte kan sova på nätterna, men är de ens värt att jämföra?
Jag håller med om att tjejer som gör en stor sak av en bruten nagel är löjligt, men seriöst
lägg ner de här jämförelserna för du kan inte känna vad någon annan känner gällande sina problem.
Du har ganska bra dubbelmoral du också, du klagar över andras kommentarer och frågar om du ska tycka synd om dom för att dom verkar ha det så jobbigt, men vad är de inte du tyder på i det här blogg inlägget? "jämför med mitt liv, jämför med mina bloggläsares liv, vi har det jobbigt" Du vet, de finns fler än ni som har de jobbigt. Sluta jämföra, du kan som sagt aldrig känna vad någon annan känner.
jag känner likadant. varje dag som går hatar jag migsjälv och mitt liv och jag HATAR när andra människor klagar över småsakert som egentligen inte har någon skillnad. JAG har anorexi. JAG är den som inte får röra på mig eftersom min mamma och läkarna förbjuder det. JAG tvingas att äta massor med mat varje dag för att gå upp i vikt ända till 47-50kilo. mitt liv suger, så tänk efter innan ni klagar över småsaker som tex att man fick dåligt i nådot prov.
Haha och du säger att du inte vill att folk ska tycka synd om dig!? Det lyser ju över hela inlägget att du är så in i helvetet egocentrisk. Tycker det är fruktansvärt tråkigt när människor mår dåligt, och jag önskar mest av allt att alla fick må bra i det stora hela. Tyvärr är verkligen långt ifrån så. Men kom igen nu, klart det finns andra som har det svårt, fast än om på andra sätt. Man behöver inte, man KAN INTE JÄMFÖRA alla sina problem med andras. Alla har vi hinder i vardagen att passera, en del mindre jobbiga än andra, men det betyder inte att de INTE är JOBBIGA. Jag tycker synd om dig vare sig du vill eller inte för att du ens skrev detta inlägg.
Hej! Jag har följt din blogg ganska länge nu, jag tror det här är första kommentaren jag slänger in, men gud ooh ja du har så himla rätt, jag lider med dig, och alla andra med ätstörninga deppressioner osv!
Du är så himla begåvad! Tack för att du skriver du är så himla bra Paris, jag känner inte dig men ändå jag avgudar din styrka <3
kram.