Ni är vackra!
Vackra, underbara människa. Jag blir så rörd, och jag hoppas att du inte har något emot att jag publicerar en del av ditt brev här.
"... men nu till frågan.. Sitter jag i skiten igen? En del av mig säger att jag redan vet svaret, en annan del är helt förvirrad och vet faktiskt verkligen inte.
Sen så vill jag berömma dig. Att vara ett stöd, en hjälp, för hundratals, tusentals, tjejer och killar är inget du bett om att få vara, men det har du blivit och det faktum att du hjälper dina läsare att förstå en jävla massa saker.. Det säger mycket om dig. Trots att många numera ser det som ett 'måste', trots att de näst intill kräver och kväver dig, så fortsätter du."
Den del av dig, som vet svaret, har rätt. Du kanske inte håller på och drunknar i gyttjan, men du är på väldigt god väg.
Jag önskar bara att ni kunde se hur vackra ni är. Ni skriver så vackert, ni säger allting så varmt och hjärtligt, ni får mig att känna... kärlek. Underbara, fina, fantastiska, extraordinära, exklusiva, det finns inte nog med adjektiv för att beskriva er. Fan vad underbara ni är.
(Kan ni inte allihopa buntas samman och skickas till mig så jag kan få krama er och mysa med er? I LOVE YOU! <3)
kramar tillbaka! <3
Hur i hela friden har du lärt dig så svåra ord? "Extraordinära." Jisses.
Jag såg att i dina tidigare inlägg hade du skrivit att när man bantar så försvinner fett ifrån hjärnan som gör att IQ:et sänks. Ditt ligger på topp och det svär jag på! Du helt fantastisk! DU och din BLOGG, ftw!
och vet du, hur svårt det än är att tro (för att man är sin största kritiker, menar jag) så gillar vi dig, och vi vill att du ska må bra. jag hoppas verkligen att jag kommer klicka in mig här någon dag och få läsa "jag mår bra, jag äter och mår bra, är lycklig och har ingen ångest" osv osv. jag hoppas verkligen att du kommer känna så någon gång.
<3
<3
hej, har läst igenom hela din blogg på ett par dar, haha. den äger, du äger!
jag tror att jag är (eller, jag vet att jag är) lite ätstörd, har ganska stora problem med att äta... fast jag har inte kommit särskilt långt. men igår kallade min äldre syster mig för "liten" och jag fick en total chock? jag är ju ganska stor... 60 kilo till 167 centimeter (tror jag, inte vägt mig på ett bra tag)
men så slog det mig att har ju samma storlek som henne i kläder (typ 34-36) fast jag är en decimeter längre, och hon är ju normalsmal... är jag verkligen så tjock som jag tror, liksom? tänk om jag ÄR smal utan att veta om det. fy vad KASST...
Du verkar liksom vara en underbart snäll och omtänksam person, man vill bara pussa på dig, haha.
Läst din blogg i kanske 1,5 år och det kommer alltid vara min favorit blogg <3