Tankar på vägen: folk säger ju jämt att de...
Tankar på vägen: folk säger ju jämt att de längtar tills de blir gravida, för då kan de äntligen äta precis vad de vill. Jag är precis tvärtom, om jag blir gravid skulle jag vara tvungen att äta bra, ofta och nyttigt för mitt barns skull. Det vore rena mardrömmen för mig, faktiskt.
Jag blev gravid i oktober, väldigt inte planerat, och ätstörningarna spökar fortfarande. Rent praktiskt har det blivit lättare att äta, att stoppa in maten i munnen, tugga och svälja. Men ångesten är dubbel.
Nu får jag inte bara ångest för att jag faktiskt äter, utan om jag INTE äter så får jag ångest över att jag skadar barnet (vilket jag inte hinner göra bara genom att hoppa över en måltid eller inte äta på 12 timmar eller nått sånt). På det viset är det mycket svårare. Just att gå upp i vikt var ett rent helvete de första 5-6 månaderna ungefär. Sen lugnade det ner sig lite.
Men det har absolut varit nyttigt för mig. Jag har varit tvungen att möta dom värsta fobierna som ätstörningarna någonsin har gett mig; äta regelbundet minst tre gånger om dagen (det är fortfarande svårt, men två gånger går bra), äta sallad OCH kolhydrater OCH protein i samma måltid, gå upp i vikt tills man går över den där förbjudna vikten som Ana sa att "då kunde man lika gärna hoppa från en klippa", mm. Och jag lever fortfarande, och jag äter fortfarande, och jag fungerar fortfarande. Det är fascinerande vad det där lilla vilddjuret i magen har lyckats ge mig styrka att klara allt sånt...
precis, under graviditeten är det extra viktigt att vara noga med maten, man ska tex undvika godis då sockerberoendet överförs till barnet, man ska absolut inte äta choklad eftersom det kommer ut i bröstmjölken och skadar barnet sen när det har föddts. så att "äta vad man vill" är helt fel. det ska man inte göra!
Jag känner precis likadant!
Känner en tjej som har Anorexi, svårt sjuk i Anorexi faktiskt. Droger mm.
Och hon har nu två tvillingbarn på 1.5år hur underbara oh helt friska som helst, hon hade det svårt under graviditeten och fick ligga på sjukhus ofta men hon klara de!!! otroligt! :) Btw: hon är på behandlings hem nu.
En fråga bara - kan du ens bli gravid? Jag tänker om du är för undernärd.
Håller med, stackars barn, har dock en ännu större rädsla: kan långvarig undervikt leda till att man inte kan få barn i framtiden? Någon som vet?
För mig skulle det nog bara vara positivt och bli gravid, då kanske jag äntligen skulle kunna få ett sunt förhållande till mat.
Jag tror faktiskt, hur sjukt det än låter, att jag skulle må bra av det tom.
Eller så skulle det slå bakut och jag skulle inte äta ett skit och träna massor ..
tänk om det skulle bli din räddning
Känner igen det där, men samtidigt tror jag att min eventuella modersinstinkt skulle vinna över ätstörningarna, alla gånger. Jag skulle hata min kropp men älska mitt barn och barnet skulle gå över alla kroppsideal i världen. Definitivt :)
Haha exakt så tänkte jag också! Fast räddast var jag nog för att aldrig någonsin kunna få barn pga anorexin.
jag skulle gissa på att du inte ens kommer kunna få barn just nu så undernärd som du är!
men om du någon gång lyckas ta dig upp ur anorexia skiten så tror jag nog att det skulle gå. så fortsätt kämpa snälla du <3