Varför blir jag förvånad?
Varje gång jag öppnar min mail blir jag lika förvånad.
Ni hör av er till mig. Ni tror på mig. Ni anförtror er till mig. Och varje gång, det kan räcka med ett mail, så rinner tårarna på mig.
Ni är så otroligt vackra, vet ni det? Ni skriver så otroligt bra. Det får mig att skämmas, att känna mig liten. Jag är ju så värdelös, hur kan ni tycka om mig? Jag vill åka hem till er. Krama er. Äta en chipspåse tillsammans och kolla på en film, bara för att det är OKAY.
Jag får sådan ångest. Varför tycker ni om mig? Jag är den skräpigaste människan någonsin. Jag är svag, jag är ful, jag är tjock, jag är värdelös.
Att ni vågar höra av er till mig betyder mer än ni någonsin kan ana. ÅH, jag får sådan panik!! Jag vill bara samlas allihopa, kramas om och inse att vi inte är ensamma. Att vi skär, vi äter, vi spyr, vi svälter, vi tränar, vi har ångest och panikattacker. Att vi ligger i våra sängar och gråter oss till sömns. Att vi ställer oss i duschen och låter det varma vattnet skölja bort våra heta tårar. Att vi klämmer på fettet kring magen. Att vi tittar i spegeln och brister i gråt. Att vi provar kläder som inte passar. Att vi tittar på andra och önskar oss deras liv.
Med hela mitt hjärta, eran Paris <3
Men du är även stark, vacker, smal och värdefull. :)
det där med brister i gråt och allt, så fint skriver. då förstår man att man kanske inte är så ensam som man trott
Paris!
åh, du är inte värdelös! du är värd allt en människa kan önska sig och du är vacker..det vet jag! öskar att ja också kunde få krama om dig i bland. för när ja läser din blogg känner jag mig inte så jävla ensam..det finns fler folk i världen som går i genom samma sak!
Puss på er alla <3
Ville bara säga att jag älskar din blogg! Jag har följt den under ca ett år nu och du inspererar mig verkligen till att fortsätta kämpa!
Kram J
Vi tycker om dig för att du helt enkelt är en underbar person, face it Paris! Vi ser genom den ibland hårda ytan du kan visa här och bakom den så märker man verkligen att du är en jättefin tjej! Alltid så vänlig när du svarar på kommentarer som folk (de snälla, ej kritiska) skriver och sen när din personlighet kommer fram här i bloggen så går det inte att låta bli att tycka om dig! Känner igen mig så himla mycket i många texter du skriver och jag önskar att du kunde se hur fantastisk du är, även fast det inte känns så för dig.
Jag vill att du läser denna här, tro mig, det hjälper. Kanske inte så mkt med anorexian, men får dig att förstå dig själv bättre:
women, food and god
<3
Jag känner precis som du.
Men du är fantastisk, jag hoppas du någon dag kan förstå det. Det är sånt som är värt att kämpa för.
Hej , jag har ätstörningar är det ungefär samma sak som anorexia .
men jag har lättare att hantera det fast jag får ångest om jag ätit ganska mycke men om jag äter som jag brukar är det okej o så går jag aldrig upp i vikt fasten jag vill
.
kram på dig hoppas du tar dig igenom det här någon gång tänker på dig !
Alla kämpar tillsammans. Du är stark tjejen och inspirerar, hur lite du än tror på det hoppas jag att du kan ta in det. Styrkekramar
Du är så bra! Man känner sig aldrig ensam med dig, fastän vi är långt ifrån varann.
kan du ha sådär som du hade en gång? att du svarar på alla frågor vi ställer i ett inlägg under en vis tid? :)
du är INTE tjock ful värdelös! Du ÄR dyrbar vacker bra människa så sluta vara negativ o börja fokusera på det posetiva , och om du tror att det inte finns något posetivt me dig så har du fel !! =)
Vi älskar dig! För att du skriver om det vi alla kämpar med.
Du är inte värdelös, eller någonting.
du är en bra människa, du har haft det jäkligt i ditt liv. men du kämpar på. och du är så stark. för att leva med ätstörningar är helvetet, jag har lidit av det sen 6 års ålder :/