Sömn i tre timmar

Det roligaste med det hela är ju ändå att jag gick och lade mig och sov vid fem. Och klockan nio kom det folk som levererade kök hem till oss. Det var nice...

Fattade verkligen ingenting när dom ringde på dörren. Slängde på mig min tjejkompis tröja och ett par mjukisbyxor, ASFRÄSCH verkligen! Grymt pinsamt.

Kommentarer
Postat av: an

kan du inte lägga in en bild på hur din kropp ser ut? Är riktigt nyfiken efter ha följt din blogg sen dt startade!!:D

2007-12-06 @ 17:57:14
Postat av: Maria

Okej..... jag har skummat lite i din blogg nu och förstått att du är allvarligt sjuk. Vilket inte är något ovanligt och jag rycker nästan på axlarna åt det. Har själv varit sjuk i många år och gått i behandling och känner igen mig i alla tankegångar och symptom. Skillnaden är att jag har kommit så långt att jag fattar att det inte hadlar om mat eller vikt, EGENTLIGEN. Åtminstone för mig, och säkert många andra handlar det om en fruktansvärd rädsla för livet! Vad ska jag fylla mitt liv med istället för ätstörningen? Vad blir det av mig, vad ska jag göra? Tänk om ingenting blir bättre? Ett friskt liv är främmande, och kanske skrämmande? Ett liv med anorexi/bulimi är ett liv i kontroll med väl invanda mönster, det är tryggt. Sätt dig in i tanken vad du skulle göra utan sjukan.... tänk om någon slet den ifrån dig. Tänk tanken. HAr du funderat på ngn behandling???? Eller har du redan gått igenom någon? Annars tåls det att fundera på för inte vill du leva resten av ditt liv såhär? Tänk på hur dina dagar ser ut. FÖRÖK SE DIG SJÄLV UTIFRÅN!!! Låtsas att du satt upp kameror som filmar dig, och sedan tvingas du se skiten. Ingen rolig syn...
Du har ett val. Du kan söka hjälp och verkligen FÖRSÖKA förändra.
Törs du?

2007-12-06 @ 19:20:13
Postat av: AnnaP

Maria: Jag har ett liv. Jag har en framtid utstakad framför mig. Jag har bra vänner. En bra pojkvän. Bra betyg, inte skitbra, men dom duger. Jag går på fester. Jag är populär. Jag har flera hästar som jag rider. Jag har en pappa som ger mig allt jag pekar på. En mamma som låter mig sköta mitt. Utåt sett är jag helt normal.
Ändå så får jag ångest när jag ätit. Ändå så spyr jag upp maten. Ändå så hatar jag mig själv. Varför? Jag vet inte. Ärligt talat så vet jag inte. För utåt sett är jag perfekt.
Och tänk om jag går till en ätstörningsklinik? Vad ska jag säga? Dom kommer tycka att jag är normal. För jag kan alla dom rätta svaren. För att jag vill inte hamna i något register som hindrar mig från att få jobb.
Så svaret på din fråga, är nog Nej. Nej, Maria, jag törs nog faktiskt inte.

2007-12-13 @ 17:14:55
URL: http://myanalife.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se