My Ana Life

Varför trycker jag bort alla människor i min närhet? Varför äter jag för? Varför finns jag överhuvudtaget?

Jag vill vara lätt som luft, nästan inte där, vill vill VILL inte finnas längre. Jag är så äcklig och tjock och värdelös. Nämde jag tjock? Jag är TJOCK TJOCK TJOCK och jag är ÄCKLIG och FET! Jag vill bara DÖ. Vacker och ren och perfekt vill jag vara.

Tvingar min pojkvän att vara ute trots att jag längtar efter hans famn, hans leende och hans rörelser. Hans hand som stryker bort mina tårar och säger att allting kommer bli bra, att han finns där för mig, även om jag skulle vara tjock. Men jag vet att han ljuger. Jag kan se det i hans ögon. Och i andras ögon. Hur dom (ni!) ser på mig. När jag äter. Jag kan se hur nöjd han är med mig när jag inte äter. Jag kan känna det när han tar i mig, hur belåten han är över min smala kropp. Hur han kan lyfta mig och svinga runt mig. Bära runt på mig. Som han inte kan nu, nu när jag är TJOCK TJOCK TJOCK.