Älskade Boyfriend
När jag skriker på dig, är det jag eller anorexin som skriker?
När du gör något, är det jag eller ätstörningen som blir svartsjuk?
När du säger något, är det jag eller anorexin som hindrar dig?
När vi bråkar, är det dig eller mig jag skriker på?
Jag vet inte längre. Jag vet bara att vi håller på att glida ifrån varandra. Och jag hatar varje sekund av det. Varje jävla sekund.
om du byter ut alla anorexian mot ångest och dålig självkänsla så har du mig i ett nötskal och det är tamefan kämpingt, som tur är försöker jag jobba bort den, vet att det inte är ens i närheten av anorexin, men det är förjävla illa att något "onaturligt" ska sabba ens vardag.
hoppas ni hittar en väg tillbaka till varandra
<3
Kämpa på. Du klarar det <3
det här kanske är en dum kommentar men säg detta till honom. Du är mycket stark:) av alla kommentarer ser du ju att det finns människor (även om du inte vet vilka dem är) som tror på dig! Sköt om dig. Kram
Jag förstår dig så
är det där dU+ du är ju så grymt lik nicole på alla bilder så jag har trott att det var hon på alla :o omg. jättefin är du iallafall :)
Jag undrar bara om det är värt att ha anorexia när man skadar nära och kära? Är det värt att sätta sitt liv på spel för att "se bra ut"? Jag vet inte om det var anorexian som gjorde att du skadade din kille, men låt oss säga att det var det, var det värt det? Tänk om eran relation skulle vara bättre om du bara kunde acceptera att du ser bra ut som du gör? Är anorexian mer värt än eran kärlek? Jag är ingen expert, jag bara undrar.
Men gumman, det här låter ju helt fruktansvärt! Vad har hänt egentligen?
åå det måste verkligen vara grymt jobbigt :(
brukar vara det mesta jag tänker på , när det handlar om att bli frisk, det är ANOREXIn som gör det mesta, men det kan vara jävligt svårt att veta vad som är anorexin och vad som är en själv.
Men Kämpa på säger jag bara, jag vet själv hur svårt och jobbigt det är, det är så jävla lätt för mig att bara sitta här och säga kämpa på kämpa på, men tro mig, när du blivit fri från anorexin så kommer livet vara 100gånger bättre, och man slipper ha den där anorexin i huvudet och som inte vill annat än att förstöra ens liv.
du får ha det så jätte bra sålänge och lycka till med allt!!
kramar
Carro
Ätstörningar och förhållanden är ett superjobbig kombo. När jag var sambo under de åren var det som att jag var otrogen med ätstörningen, för den var jag inte beredd att ge upp, inte en sekund. Inte då.
Men du: Skyll inte på ätstörningen, för det du säger och det du gör är ditt ansvar, det är du som säger och gör saker som sårar. Du gör det för att du mår dåligt och har ångest, inte för att du är en dålig människa, men det är du som gör det. Ätstörningen är inte en kraft som du inte rår över, utan en del av dig. Men visst f*n suger det att såra den man älskar bara för att rädda sin ätstörda sida...
Var modig, var stark, ta emot Mandos hjälp och låt bli att kräkas när du kommer hem. Du har vågat ta dig så här långt och du kan våga gå resten av vägen.
När jag & min pojkvän började glida isär ett tag(vi är fortfarande ihop),så pratade vi igenom allting för vi ville ju verkligen inte att vi skulle glida isär.. Det kanske är bäst att du pratar med honom och förklarar hur du känner? Kanske ska du öppna dig helt och hållet för honom och berätta exakt hur du känner med din anorexi osv.. Såklart är det skitsvårt, men det kommer kännas mycket bättre efter, när han vet hur du har det.. Ta hand om dig, jag har följt din blogg sen du började & det dem säger att du börjat bli gladare är sant. Ett steg i rätt riktning!:) Jag tror på dig Anna:)
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver.
Ett litet tips - få gratis presentkort på Kicks (150 eller 250kr) genom att enkelt och kostnadsfritt bli medlem på: http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=62380 och börja samla poäng. Just nu kan du dessutom vinna en fin mobil!
herregud det får inte hända!:(
du är anorexin.
anorexin är du.
En del av dig. Precis som vilken sida som helst av dig.
Lifes a bitch get used to it
:(
Inge bra.
alltså du kan inte bara ha sjukdomen anorexi. Du verkar ha någon annan psykisk sjukdom också.
Så klart det inte är ätstörningen som skriker. det är du. det måste du väl veta?
allt du gör har du med att göra, även om du är sjuk.
Mycket är självklart anorexin som förstör, med tanke på att den tar upp så mycket av ens tankar.
Visst sågs vi idag? Eller är det jag som är förvirrad haha :) Fick iaf för mig det :S
Kram
varför har du bara bilder på nicole ricci och inte dig?? det hade varit roligare att läsa då =)
hej tösen!
hur går det med allt?
Får du någon hjälp?
Måste fråga om det finns någon bild på dig på bloggen? för nu är jag nyfiken på hur du ser ut ;)
jätte kram
Jag har läst din blogg i några veckor nu och jag måste bara säga att i LOVE IT! Känner igen mig i såå många situationer. Vet att det inte hjälper så mkt men; kämpa på! det går över förr eller senare!
Titta på Doktor Phil just nu! Vill du hamna där???
förstår dig väl.
förstår dig helt och hållet. jag är 170 lång och vägde 43 kilo innan sommaren, nu väger jag 46-47 för min mamma kom på mitt beteende du vet. men jag tycker du är stark, medans jag själv bara är svag och vek. jag klarar verkligen inte av att se ut som jag gör så nu ska jag tillbax på 43.... hoppas det går bra för dig. kramar
Hei!
Liker bloggen din utrolig mye..:)
bare stå på! ana er en del av oss..og sammen skal vi klare og leve:)
Hjärtat. Jag önskar jag kunde göra något för dig.
Hur går det med inläggningen, blir den av? Känns som att det skulle behövas.
För övrigt, henrikke ovanför=ganska mycket pro-ana blogg?!
Lilla vännen.
Jag önskar att jag kunde skopa upp dig i min famn och ge dig en riktigt stor och varm kram. Du har helt klart skaffat dig rejäla skavsår i själen, men du, det kan läka ihop. Den smärta du bär inom dig påverkar såklart hela ditt liv och dina nära och kära. Du vet att du måste ta dig ur det här och du vet innerst inne hur du ska göra. Men söra rara - du behöver inte göra det ensam. Det är bra att du sökt hjälp, se till att ta vara på den. All kärlek och omtanke till dig. Det är många som tänker på dig och hoppas att du ska må bra.
har du fått körkortet ännu?
kanske så att det är både du och anorexin som gör allt det? Kanske är det så att du och anorexin är sammanvävda till en?
Oh jag vet inte jag babblar.
Awww
varför lägger du jämt upp bilder på nicole richie? varför gör alla "anas" det?? visst, hon är smal, men det är allt! hon är inte snygg på nåt sätt. det finns mkt vackrare kändisar än hon.
jag fattar inte....
Jenny: hur fan kan du säga sådär? hur fan kan du tänka sådär? kan du fan tänka alls?
"Life is a bitch get used to it." Blir så jävla upprörd. Vet du vad som händer den här tjejen ?
anna har du dött eller har internett pajjat?
Hej "Anna"
det som förundrar mig med denna blogg är att jag faktiskt får ont i magen för att jag tycker så synd om dig fast jag inte ens känner dig. Inte bara om dig, utan jag tycker synd om alla som har drabbats av anorexia. Och jag är inte heller helt ovetande, jag vet att anorexia i de flesta fall inte handlar om att man vill vara "smal" utan en strävan efter att vara perfekt för att man mår dåligt.
Jag såg Dr.Phil och såg en tjej som hade anorexia, det var det absolut värsta jag har sett och jag grät. Jag vet inte riktigt var jag vill komma men jag vill verkligen säga att det du går i genom är så jävla hemskt men den enda som kan hjälpa dig är du själv. Du måste själv se till att du får den hjälpen du behöver.
För det spelar ingen roll hur många doktorer som försöker få dig att äta, utan att du är med på det så går det inte.
Kämpa! vi finns här!
Vart har du tagit vägen ? Jag blir orolig när du inte skrivit på ett tag : /
Jag förstår att anorexia är en psykisk sjukdom och allt det där. Och jag vet mycket väl att du inte bryr dig ett dugg om någon skriver 'du är fin som du är' för det hjälper ingen.
Men, jag har tagit mig ur problem som skadat mig själv. Inte just ätstörningar men andra problem och beroenden. Och det gör jävligt ont i början. Det känns som att hela världen rasar samman. Men låt världen rasa samman. För efter ett tag kommer du inse att allting går över. Allt som har en början, har ett slut. Och varje slut öppnar en dörr till något nytt.
Jag undrar vart du tagit vägen.. Hoppas allt är bra.
Jag tänkte fråga dig ifall jag får intervjua dig, helst IRL men eftersom du är anonym så förstår jag om du inte vill.. Men om du har någon msn jag kan få? Eller maila mig? Jag ska göra ett projektarbete under hela 3an och har valt ätstörningar. Vore jättetacksam för din hjälp!
hoppas du är okej.. undrar lite vart du tagit vägen..
asså ja måste fråga dej. ja har själv ätstörningar o de SISTA på hela jorden ja skulle göra e att skriva om de på internet så folk kan läsa + lägga upp bilder o fakta om mej själv. varfvör gör du det här?? skäms du inte? är din ätstörning något du är stolt över och vill visa upp för världen??? jag har haft ätstörningar i många år o ja vill inte att någon ska veta det, ja ljuger om att jag ätit, gör allt för att de ska se ut som ja äter, ingen får veta att ja egentligen inte ätit ett skit på 3 dagar. för ja skäms. väx upp o sluta se den här sjukdomen som ett skämt. O SKRIV FAN INTE TIPS TILL FOLK! e du helt jälva störd?? vill du att små 13-åringar ska gå in på din blogg o lära sej svälta sej själva??? de e dödligt har du inte förstått det????!! alla vet hur dagens samhälle e format o alla "ska" vara smala nu. unga, osäkra tjejer som läser din blogg kommer defenetivt haka på. ta bort den här bloggen ja fattar fan inte vad du håller på med. ja skäms verkligen..
Det är 3 dagar sedan Anna skrev ett inlägg. Kan det vara så att något hemskt hänt henne? Blir alltid orolig när det gäller anorektiker.
svar till den anonyma som skrev under min förra kommentar:
hon försöker ju bli frisk, hon skriver om vilket helvete sjukdomen är, hon försöker INTE få andra att gå samma väg som henne, hon försöker ju ta sig ur helvetet. tycker du inte om det hon skriver här så läs inte då. alla har väl rätt att skriva om det dom vill, om vad som händer i sitt liv.
den här bloggen får iaf inte mig att "haka på", snarare har jag insett ännu mer nu hur hemskt det verkligen är
jag tycker att du ska ta mod till dig, berätta för någon, och söka hjälp, för ingen förtjänar att leva med ätstörningar
kom igen anna. du är min inspiration.
jag hatar den här skiten och ska klara mg ur det här nu!
Går du ner för din egen skull? Eller för alla andras? Ok, jag vet att du har en ätstörning, och som (oavsett vad de flesta som har anorexia tror) är psykologiskt. Vad jag fått från att läsa dina inlägg,är att du har dåligt självförtroende, var du fått det ifrån vet du bäst själv. Men att arbeta med det först kanske skulle förbättra tillvaron du lever idag? Om du inte bry dig vad andra tycker, enbart du själv- kommer du börja leva mer hälsosamt, och livet kommer bli underbart. Går du ner- gå ner för din egen skull, för att din kropp mår bättre av det- Inte för att tanken att andra tycker bättre om dig smal. Straffa sig själv för att få andras uppmärksamhet är en dålig väg för att stärka självförtoendet och självkänslan.
till jenny från anonym
Du måste ju vara helt dum i huvudet. Jag undrar var anna är det är rätt konstigft att hon skriver över 3 inlägg per dag och sedan bara slutar. Hur kan din hjärna ens koppla det jag frågade till att säger att hon är en sorts pro ana? Du är dden dummaste jag stött på. Men det måste nog blivit ett missfötstånd. I ett normalt tillstånd är det omöjligt att dra en paralell som du gjorde. IDIOT!
Kom igen vart är du någonstans?! Blir ju orolig!!!! :( Du kan väl skriva ett pytteinlägg med typ en bokstav så att vi vet att du lever.
till anonym
tror det blev ett missförstånd. jag skrev till den anonyma som började med "asså jag måste fråga dig." och absolut INTE till den som skrev "det är 3 dagar sedan Anna skrev.."
försökte förklara de i min kommentar men ja kanske inte lyckades
TILL JENNY FRÅN ANONYM:
visst har alla rätt att skriva vad dom vill, men de innebär inte att de e rätt för det. vi har fri vilja i sverige men de innebär ändå att folk blir provocerade, och att folk kan skadas av det. hon kan skriva ner de hon vill i en jälva dagbok så hon slipper förstöra folks liv ännu mer. kul för dej att du inte hakar på men ja kan säga dej, av egen erfarenhet, att ja som har anorexi skrev ner hennes jävla recept o la hennes äckliga tips på minnet. du som uppenbarligen känner dej trygg i din kropp, congratz, men de e jävlit många mer än du tror som har olika typer av ätstörningar så ja kan lova dej att folk med samma problem som mej kommer att se denna blogg som en ispiration, inte för att sluta, utan för att svälta sej ännu mer. o för den här brudens egen del, kan ja fan lova att hon inte har den här bloggen för att kunna sluta. hon blir ju bara mer taggad av att skriva ner hur lite hon ätit under dagen o se folk som tycker så synd om henne. anna, svara mej rå: har dina ätstörningar blivit värre eller bättre sen du startade den här bloggen??? ja gissar på värre. du har fan inte anorexi för att du har anorexi du e en uppmärksamhetskåt idiot som har skaffat dej ätstörningar för att få den uppmärksamhet som du aldrig har haft. du är ett skämt som bör börja ta den här sjukdomen på allvar.
jag vill bara säga en sak, att man ska tro på sin vilja. Vill man något så är vägen dit inte omöjlig, krånglig men inte omöjlig.Man kan se sig själv ur olika vinklar men man kan inte leva ett liv,sett från någon annans perspektiv. Man är inte onormal för att man har en sjukdom, man är verkligen inte det och man är verkligen inte ensam, även fast det känns som det.