Panik

Jag håller på att kvävas av ångest. I vanliga fall brukar mina dagar gå ut på att vara med Boyfriend till middag, åka hem vid tre, fyra, äta en måltid, spy, åka till Boyfriend vid sju, åtta.

Nu måste jag vänta två timmar till innan jag kan vara med honom. Och jag håller på att få en panikattack. Jag håller på att dränkas i min egna ångest. Jag vet inte ens varför...

Enda gången jag mår bra, är när jag är med Honom. Enda gången då jag känner mig normal. Det har gått för lång tid utan honom! Jag får panik, jag börjar gråta närsomhelst. Jag hatar mig själv... jag klarar inte av mig själv.

Snälla, ignorera det här inlägget. Jag är bara tvungen att skriva av mig, jag har ju ingen annanstans att vända mig.

Kommentarer
Postat av: elin linnea

det finns sätt, även om du antagligen tycker att allt är omöjligt nu. jag har själv vart där du är. jag vet vilket helvete bulimi är, det är ett missbruk jag fortfarande måste kämpa med nästa varje dag. men det går frammåt, från att varje timme var ett helvete till att mer än ibland kunna äta utan att skämmas. ring en ätstörningsjour, ta kontakt med bup. ju längre tid det går, desto värre blir det att ta sig ur. hoppas du får alla den hjälp och de stöd du behöver.

2008-08-03 @ 23:32:15
URL: http://loveeachday.blogg.se/
Postat av: Anonym

skickar en kram, lite futtigt men iallafall något

2008-08-03 @ 23:35:21
URL: http://blommaland.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se