Jag blir nervös bland folk
Jag är så löjlig. Jag tror att sluta skolan var en nackdel för mig, för då fick jag typ social träning.
Det är inte det att jag är konstig eller udda, eller att jag inte vet hur jag ska bete mig. Det är något annat...
Jag bara hatar folksamlingar och andra människor, mest för att folk stirrar så jäkla mycket. Dom stirrar på mitt hår, mitt ansikte, min kropp, ALLT. Det gör mig nervös, det känns som att jag är världens största tjockis och att dom glor på min svullna, äckliga kropp.
Jag hatar det.
Så har jag också känt :( Det är så jäkla jobbigt, men det har börjat gå över för mig nu. Tror det är för att jag börjar tro mer på mig själv att jag duger och att jag har blivit starkare. Hoppas du också kommer dit snart för jag vet att det är inte lätt. Stå på dig tjejen du är bra:) Lycka till!
Eller tvärtom: att de glor för att du är så inåt helvetet mager och sjuk. Att du ser ut som en levande död och vandrande skelett.
Har den tanken aldrig slagit dig?
för innerst inne VET du ju att du är sjukt smal.
Hejsan! Vilken fin blogg du har!
Kika gärna in på min :)
Kram
de tänker nog tvärtom...
Inbillning ja.. Alla kollar inte alls på dig, det är vad din hjärna vill tro.
Meen gud! Samma här för mig typ..klarar inte av folk så mycket eftersom jag tycker alla stirrar, dömmer och bara äcklas utav mig..
Det här är inte dumt menat men tro inte att dom stirrar på dig, det är ganska egocentriskt tänkt. Det här fick jag höra av en kurator för ett halvår sen och jag skämdes rätt mycket när hon sa att jag var jätteego som trodde att allt kretsade kring mig.
Hej hej, jag läser din blogg regelbundet och tror verkligen att du kommer att ta dig ur det här. Man vill ju gärna ha en bild på personen man läser om, men jag förstår att du vill vara anonym. Däremot undrar jag om det är du på bilden i blå underkläder och en kamera i handen? Kämpa på! Kram
förstår dig, det är därför jag inte går till skolan mer :(
De glor på dig för att du är VACKER. Du har grymt fina drag Anna. Vackraste person jag sett på länge
/ Berit
KOLLA DIN BLOGGMAIL! =)
Jag känner likadant, har social fobi och avskyr när folk tittar på mig, avskyr att de tycker sig ha rätt att ha åsikter om mig, ens positiva åsikter.
Exakt såhär är det för mig med. Jag ogillar starkt när folk glor. Det får mig såå himla obekväm! Usch.. Men jag tror man måste börja våga tro på sig själv helt enkelt!
Kram
Fin blogg du har :)
Känner igen mig så jävla dant. Har hoppat av skolan på grund av detta. Jag tror seriöst jag lider av social fobi. Jag klarar inte av att någon tittar på mig,, jag försöker alltid ha något i vägen så dom inte kan se mitt ansikte,, oftast håret. Annars brukar jag ta till böcker, väskan,, osv. Jag hatar verkligen folk som glor. Häromdagen var det en jävla emofjortis som glodde mig rakt upp i ansiktet när hon gick förbi mig på stan,, alltså verkligen glodde. Hon kunde inte slita ögonen från mig. Jag blev så jävla förbannad. Jag tror inte den männskan seriöst fattar hur det känns. Jo, tack. jag vet att jag är äcklig att se på, men man behöver inte förvärra saken och glo så in i helvetes dant. Jag började gråta när jag kom hem. "Bara" för det.. Men så jävla hatad som jag känner mig överallt, så jävla missbildad jag känner mig för att jag inte ser ut som skönhetsidealet,, så jävla fel jag är överallt, jag tar plats, överallt. Jag vill inte ta plats. Jag hatar när folk säger "Kan du flytta på dig?" eller "Du står i vägen!". Man känner sig så äcklig och fet. Häromdagen sa min tjejkompis att jag bara kändes som skinn och ben när hon kramade mig.. Jo sääkert.. Jag är fetare än någonsin för det snart är jul. Jul = Familj = Mat = Fet = Ångest = Destruktivitet = Ångest = Fet = Svält = Må bra. Det är liksom min onda cirkel. Jag vill BRYTA den NU,, jag vill,, jag kan,, jag ska.
Jag känner igen mig så mycket i det här inlägget!!! När jag var mindre älskade jag att tex: vara på stan och shoppa... och nu klarar jag knappt att gå utanför dörren. Det känns som att alla glor på en och tänker att man är asfet.
Jag har sjukt svårt att åka buss för det är allt för många människor på en liten plats. det gäller att öva sig
Jag vet vad du menar.. Och tyvärr tror jag att det är många som känner igen sig..
jag fattar precis!
jag har varit inlagd ett tag, utskriven nu, men iaf. första gången jag fick gå på stan kändes det som om alla tittade på mej & jag var anorlunda. okej, jag hade en sond i näsan, men det kändes som om jag inte rymdes bland allt folk. som om jag var för fet. usch, det var hemskt. nu är jag vanare, men tkr fortfarande att det är hemskt när jag går omkring i vissa kläder.
så tänker jag oxå.. :/
Hur lång är du, och hur mycket väger du nu?
Själv vägde jag 49 kilo förra året och var/är 175 cm lång. Men nu i dagens läge så har jag gått upp sju kilo, och mår mycket bättre nu, än vad jag gjorde för ett år sedan. Jag har fått lite mer muskler, fast de syns inte, och jag känner mig starkare och mer självsäker än någonsin. Dessutom så är mat gott! Och man ska äta för att överleva och må bra! Inte bara äta för att äta!
Hur är dina tankegångar egentligen? :S Har du bara ett skelett utan skal som skönhetsideal?
Att vara ett benrangel är fult och äckligt. Någon dag kommer du att ramla ihop och inte ha någon kraft kvar. Du bara ligger där hjälplös, som i en mardröm, utan att kunna göra någonting åt det, men i ditt fall skulle det vara verkligheten.
Det spelar ingen roll vad folk tycker och tänker om dig, det viktigaste är hur du mår elr målet för hur du ska kunna må bättre. kände likadant för några år sedan jag var överviktig och fick ätstörningar och gick ner en massa i vikt varenda gång ngt dåligt hände mig så slutade jag äta. och detta hände i perioder av fyra år. Tur var väll det att det aldrig hann gå så långt att jag skulle kunna kalla det för anorexia. Men det var fyra jobbiga år och man mådde inte bra alls av att slita sig i fettet och undra hur mkt en blindtarm vägde? det tog mig ett tag att inse att det inte spelar någon som helst roll vad andra tycker och tänker om mig alla skapar ändå en egen uppfattning hur man nu än ser ut. det viktigaste är att jag mår bra med den jag är. även om jag har lagt på mig väldigt mycket det senaste året och är nästan överviktig. Men jag är väldigt lycklig med den jag är och vad jag har åstadkommit. så håll ut du kommer också en dag att ta dig ur detta.
Det spelar ingen roll vad folk tycker och tänker om dig, det viktigaste är hur du mår elr målet för hur du ska kunna må bättre. kände likadant för några år sedan jag var överviktig och fick ätstörningar och gick ner en massa i vikt varenda gång ngt dåligt hände mig så slutade jag äta. och detta hände i perioder av fyra år. Tur var väll det att det aldrig hann gå så långt att jag skulle kunna kalla det för anorexia. Men det var fyra jobbiga år och man mådde inte bra alls av att slita sig i fettet och undra hur mkt en blindtarm vägde? det tog mig ett tag att inse att det inte spelar någon som helst roll vad andra tycker och tänker om mig alla skapar ändå en egen uppfattning hur man nu än ser ut. det viktigaste är att jag mår bra med den jag är. även om jag har lagt på mig väldigt mycket det senaste året och är nästan överviktig. Men jag är väldigt lycklig med den jag är och vad jag har åstadkommit. så håll ut du kommer också en dag att ta dig ur detta.
hej! hamnade på den här sidan när jag egenligen var ute efter något annat. men jag känner att jag vill skriva något till du tjejen som har bloggen samt till endel av er som skrivit inlägg.
att du känner att alla tittar på dig och tycker att du är äcklig och tjock är bara en illusion. det sitter bara i ditt huvud. det är din egna uppfattning om dig själv och därför tror du att alla andra också tänker så om dig. när du får en verklig uppfattning om dig själv så kommer alla dessa tankar försvinna automatiskt. titta på alla andra människor, hur ser dom ut egentligen. dom bryr sig inte ett piss om dig utan tänker mest på sig själva. du har rätt att vara den du är, alla har vi den rätten. sköt om er alla! Kärlek :)
Så var det för mig förr, fast nu är det inte lika farligt längre... hade anorexi jag med, så antar att det gjorde mig "räddare", fast nu är det inte lika farligt, fast kan däremot ta åt mig då folk ger mig ögonkontakt, för då brukar jag övertolka deras miner/ansiktsuttryck de ger som negativt.. så grubblar jag över det ett bra tag.. men det är ""bara"" social träning som gäller, precis som du nämner.. sköt om dig
oj, märkte att det var ett gammalt inlägg o.O fick fram detta på google, drf kika jag in på inlägget, däremot har du en fin blogg :)