Jag orkar mer men snart orkar jag inte mer
Jag märker ju att jag orkar mer nu än förut, trots att jag antagligen väger mindre nu. Jag orkar lyfta grejer, jag orkar bära saker, jag är inte lika okoncentrerad.
Ändå så vet jag inte hur länge till jag orkar. Jag mår jättedåligt i hela kroppen så fort jag ätit. Jag skakar, mår fruktansvärt illa och får en hemsk huvudvärk.
Ärligt talat, så mår jag mycket bättre när jag svälter. Min kropp och mitt huvud mår bättre.
Jag vet inte hur mycket längre jag klarar av det här. Det finns liksom ingen mening. Jag vill bara skära, bränna, skada, döda. Så mycket ilska, men ändå så mycket tomhet. När tar det slut?
Snälla försök att hitta den rätta viljan till att söka bra hjälp, tro på dig själv!
hur mycket väger du på ett ungefär tjejen? hoppas det blir bättre snart :*
Kämpa på, skickar de varmaste kramarna jag har till dig!
men orka fråga om hennes vikt! Vad spelar det för roll, lixom?! Jag håller tummarna för dig. Att skada sig själv hjälper bara för stunden. 1 minut senare känns det lika jobbigt igen..
När du söker, och tar emot, hjälp. Så enkelt och så svårt är det.
vet du vad en kroniker är?
det är en som mår som du...upp som en sol och ner som en pankaka och åker vikt och kalorikarusell resten av sitt liv. ena sekunden fullständigt övertygad om att svälten är det enda rätta som får kroppen att må bra och i balans och nästa sekund insikt och psykbryt över hur jävla tomt risigt och värdelöst ett liv i svälten är.
smaka på ordet. svält. där finns ingenting. inte bara fysisk tomhet utan känslomässig, psykisk och levnadsmässig svält.
anorexi tar aldrig slut. aldrig. du kan fortsätta stå och stampa resten av livet om du inte vill förändra din situation och jag kan lova dig att anorexin kan ge dig en miljon bortförklaringar utöver de du själv postar var och varannan dag för att fortsätta övertyga dig om att svält är bra för dig för att du är unik och mår bra av det.
du måste fatta att allt det där är bullshit och att allt det du drömde om en gång allt det du ville göra, det finns inte medräknat i anorexins budget, för där finns ingenting.
du är smart utan din sjukdom och du är framförallt en person utan din sjukdom även om det inte känns så just nu. men du blir aldrig frisk om du accepterar den det minsta lilla. då kan du fortsätta må som du gör idag om tio år och sitta och va avundsjuk på dina friska "feta" vänner som levt ett halvt liv, gjort karriär, skrattat, älskat blivit älskade och levt och det enda du kan stoltsera med är att du kan överleva på lite kalorier. jag tror du är smartare än så, men inte just nu. och du kan fortästta vara anorektisk och svag och dum för alltid om du inte fattar att det inte är någonting värt. sök hjälp du är för fan bara ett barn fortfarande. vägen tillbaka kan ta flera år ändå...det finns liksom ingen mer tid att förlora på att gå runt och må så skit som du gör...
Det tar slut dagen då du bestämmer dig. bestämmer dig PÅ RIKTIGT. Jag sitter inte här och säger att det är lätt, men jag vet att du kan, eftersom att du innerst inne är bådes smart och stark. Jag VET att du har högre ambitioner. Du måste våga släppa taget, hur otäckt det än känns att lämna anorexin, så MÅSTE du våga gå vidare med ditt liv, för det finns så mycket bättre saker att lägga sin energi på. och egentligen så VET du att du inte mår bra av att svälta. Kan hända att du känner dig trött och matt när du äter, men det är övergående, när man väl kommit in i bra rutiner så kommer orken tilbaka. Jag tror på dig<3
Tjejen det tar tid!!! Huvudvärken efter frukosten som håller i sig till middagen är hemsk och ångesten som ligger på då och rädslan för att äta middag för att må skit igen är dubbelt så hemsk. Men man kommer ur det, man måste bara vara lite starkare än anorexian!! Har du något du kämpar för? Någon som kämpar med dig? För visst kan folk säga "Du är stark, du klarar det" men man behöver ofta, eller alltid, lite extra hjälp. Mina vänner slåss mot anorexian för mig, jag har ett mål att kunna få mens så jag kan få barn och jag vill så gärna kunna tävla i snowboard igen. Det finns så mycket jag går miste om men när ångesten väller över så känns allt det där meningslöst, maten känns som det enda. Men dom stunderna jag mår bra, och jag är starkare än ångesten, då jävla vill jag kämpa lite hårdare för att vinna nästa gång den kommer också. Jag kommer klara det, det gör du med! Jag finns här för dig om du behöver ett stödghjul men ge fan aldrig upp!
Kramar
Om du nagonsin vill ma bra igen maste du ga igenom det jobbiga, du kommer ma battre om du fortsatter ata och kampa! Du ar ju smart! Du har perspektiv, du kan ju!
usch ja ja har varit likadan den senaste tiden med.. antar väl att kroppen vänjersig med sömnlösheten å så men man mår ju inte direkt bra psykiskt sätt :/
hoppas du mår bättre snart iaf...