My Ana Life

Kampen mot anorexin

Minnen från förra julen

Jag kommer ihåg förra julen. Vi var bortbjudna till släkt (samma släkt som vi firade jul hos idag). Jag åt inte på en vecka i förväg för att jag var så fruktansvärt rädd för maten som skulle vara där. Och jag kunde inte njuta en sekund av det hela, ösnkade bara att vi kunde åka hem så att jag kunde spy upp maten jag hade ätit.

Nu när jag tänker tillbaka på det, fyfan vad sjukt. Korkat, idiotiskt. Jag var livrädd för mat.

Jag har ändå kommit så långt. Visst, jag har ätit dåligt en tid nu också. Men jag har ändå kunnat sitta och konverserat med folk, pratat med andra som om jag vore normal.

Sen är det ju inte så himla kul att få höra hur smal man är hela tiden, eller att folk tycker att jag äter långsamt och litet. Men hellre det, och att jag får må lite bra.

Jag är glad att det känns lite bättre nu än förra året, men det är ändå synd att det fortfarande inte är helt bra.. Kämpa vidare <3 Jag tror på dig, gumman!



Massor med kramar och hoppas det känns OK imorgon och att du kan få en god jul :)

det är beundransvärt att se dig bli bättre med tiden. du kommer klara det hela vägen. det är jag övertygad om<3

jag är så glad att du känner att du blir bättre. jag tror på dig, du har visat dig himla stark trots din sjukdom och jag önskar dig all lycka i världen

Du är jättebra som verkligen har kommit så långt! Du kan bli frisk, det kommer att ta tid men den som väntar på nåt gott..?

Massa kramar!