Jag vill bara lägga mig ner och dö
Utkastad från mamma, pappa som inte bryr sig och lämnar mig i stallet två gånger (mitt stall ligger 3 mil från mitt hem helt utan kommunikationer), en pappa som blir förbannad för att man råkar vara sjuk och ha feber och alltså inte kan träna.
Som att det är mitt fel att jag är sjuk?
Är det så konstigt att jag strävar efter perfektion? Är det så konstigt att jag har dom här ätstörningstankarna, med tanke på att jag hela tiden får höra hur värdelös och äcklig jag är?
Jag vrålbölade utanför min port idag. Mådde så jävla dåligt och jag ville inte gå upp och låta mamma se. Så jag sitter där för mig själv, och hör folk gå förbi. Men plötsligt, är det någon som STANNAR:
GUBBE: Hur e det med dig? Kan jag göra något för dig?
JAG: (världen stannad för en sekund - finns det någon som bryr sig om en annan person?) Om du inte kan bli min nya pappa så kan du inte göra något för mig! (snorar och är allmänt äcklig hela tiden)
GUBBE: Men jag vill inte se dig såhär ledsen. Jag jobbar med ungdomar och chefsutbildning. Och jag är själv pappa.
JAG: Gör då mig en tjänst, gå hem till dina barn och säg att dom duger som dom är, att dom aldrig ska behöva prestera för att bli omtyckta!
Vi pratade rätt länge och han presenterade sig och sa at jag alltid var välkommen hem till honom och hans familj. Kanske är inte världen så jävla fucked up då? Kanske finns det underbara människor där ute, som faktiskt BRYR sig.
aw.. :/
Jag vet inte vad jag ska säga..
Du kan ju kika förbi min blogg.
Hej! Har själv vänner som har samma familjeproblem. Jag väljer att kalla det så, eftersom det faktiskt ligger på hela familjen att du ska må bra. Kom precis hit och har bara snokat runt lite, men du verkar vara en fantastisk och humoristisk tjej. Ville bara säga det.
Stackare, ja vet precis hur de känns!
Jag blev nästan tårfylld när jag läste detta. För det första hur dina föräldrar är men mest hur denna man, som turligt nog, jobbar med ungdomar.
Ni kanske kan ha mail eller telefonkontakt? Det kan kännas skönt att lätta på sitt hjärta på det sättet. Det kanske inte är så himla kul att sitta på en middag hos en främande familj, för att du satt och böla utanför en port lixom. Men att ha kontakt, på ett eller annat sätt, kanske är skönt för dig?!
Hoppas allt, med problem och ätstörningar löser sig en dag. Gärna idag.
Jag gillar ditt svar till mannen, om att han skulle vara din nya pappa, det lät så klockrent.
Kramar Louise
stumpan...hang in there...världen behöver dig! inte för den du tror att du inte är utan för den lilla tjejen som finns därnånstans därinne och som mamma och pappa tycks ha glömt bort. du kommer resa dig och va stark en dag, men inte genom att svälta ihjäl tro mig... hade jag gått förbi din port hade jag bankat på
hos din kära mor och far och slagit in lite vett i skallen på dem...när jag var som sjukast så tvingade jag min mamma att gå i terapi för att fatta varför jag var sjuk...genom att få henne att förstå min sjukdomsbild och var den kom ifrån fick jag styrkan att bli bättre...
styrkekramar och hoppas du orkar resa dig upp och fortsätta kämpa gumman...du förtjänar ett skitbra liv precis som alla andra!
Jag blir ledsen oxå när jag läste detta. Är dina föräldrar väldigt ytliga, tänker de mycket på det yttre och det här med att man hela tiden ska prestera? På vilket sätt har de gjort att du inte duger som du är? För det gör du, du förtjänar att vara dig själv precis som du är och när du gillar dig själv för den du är så kommer väldigt många oxå gilla dig för den du är. För så fungerar det även om det låter tufft; "älska din nästa såsom dig själv". Det låter ju fruktansvärt att du får stå ut med så mkt, om jag nu fattat saken rätt. Jag är ledsen för din skull. Ta hand om dig
en man gjorde samma sak för mig en gång, jag var otröstlig och satt ensam vid en lekpark. han erbjöd sig att beställa och betala taxi och frågade om han skulle ringa efter någon och liknande. ville inte lämna mig ensam och ledsen. tycker verkligen att det är fint när man bryr sig om sina medmänniskor.
kram!
Okej, det här är kanske en kommentar som kommer liite sent och det är väl inte ens säkert att du ser den men det här var så himla fint och hemskt och allt. Och jag bara började storlipa!
Har du pratat nån fler gång med den där gubben? Kan du inte tänka på honom när du mår som sämst?
Det finns bra människor och bra hjälp! Jag håller på dig! kram