Doktorn på Mando
Stor karl. Påminde mig om min pappa.
Jag har svårt att öppna mig, okay? Jag litar INTE på folk.
Han kastade sig på mig och sprutade ut frågor, och jag satt bara och vände och vred mig i stolen och ville därifrån. Att jag redan berättat för behandlaren verkade inte spela någon roll. Han halvskrek och ställde jättejobbiga frågor, och jag svarade bara "jag vet inte" på allt. Behandlaren fick fylla i: "du sa att du bara behövde använda magmusklerna när du ska spy Anna, du använder inte fingrarna, eller hur?"
Och jag nickade och han fortsatte tortyren.
Och sen ställde han frågan: "jamen, hur är relationen till dina föräldrar?"
"JAG HAR INGEN RELATION TILL MINA FÖRÄLDRAR! Dom jobbar jämt!" svarade jag, och sedan började jag storböla, och jag kunde inte sluta.
Inte ens när han gjorde läkarundersökningen slutade jag grina. Det var så hemskt.
herre gud! måste du ha just honom? för det där funkar ju inte. du ska ha hjälp inte en trigger? ledsen för din skull :(
Jag kommer ihåg den första tiden i behandling som den absolut värsta. Flera olika människor helatiden som man skulle berätta samma jävla sak för om och om igen. Allt för att de skulle göra sina bedömningar för att komma fram till vilken hjälp man skulle få.
Det suger. Det borde finnas bättre sätt.
Men det blir bättre. Hang in there!
Hej Sweetie :)
Har du fått en tid när du ska starta?
Jag vet hur jobbigt det känns, alla frågor och alla undersökningar som känns som flera tusen.
Allt är juh så nytt och man känner sig helt vilsen.
Man får gråta också, jag har gråtit bort hela dan ;) För ibland suger allt så jävla hårt att det enda som hjälper är att gråta.
KRAM<3
är de många som andvänder magmusklerna för att spy?, jag hatar det och gillar de, de är för enkelt att spy, nu gör jag de varje dag och kan inte sluta=(=(=(((=(=zxcguhfdsdj
Kommer så väl i håg mitt första besök på "mottagningen för ätstörningar" hur liten och ensam jag kände mig. Hatade besöken, att få dricka näringsdryckerna där, övervakad. Tomt. Trots allt, med tiden blev det bättre och jag vågade släppa taget. Du kommer att fixa det här!! Om jag gjorde det kan du. Stor kram
Usch hemskt :( Jag har följt din blogg ett tag. Jag hoppas verkligen (!) att du tar dig ur det här, och inom snar framtid får leva ett friskt och sunt liv. Jag håller mina tummar för dig! Du är stark tjejen!<3
men liten <3 förstår inte att människor som ska 'hjälpa' kan hålla på skrika sådär och bara slänga ut sig kanske lite olämpliga frågor.. huvva gumman :(
Vad tror du om just mando? För det är väl den som fokuserar helt på den fysiska sidan av ätande och tror att det rättar till resten efter hand? alltså inga psykologer, allt är fokuserat på att äta. Valde du just den för detta eller blev det bara så?
lycka till och så!
Jag gick på behandling i ungefär ett år med kurator pysikiatriker och sedan hade jag kontakt med ett ätstörningscenter i 3 månader och nu går jag hos bup. först ville man inte säga någonting men sedan kunde man öppna sig mer eftersom man märkte ju mer man berättade så var det ingen nyhet för dem. Det är så svårt i början att verkligen säga allt man känner för man vet inte hur man känner och för det mesta är allt så jävla pinsamt, och sedan vill en del av en bli frisk men ändå inte. Men jag kämpade verkligen för att bli frisk oich har blivit det fysiskt och en hel del psykiskt. Men det är jättesvårt och man kommer ha en del av sjukdomen med sig hela livet. Jag hoppas du får rätt hjälp nu och kan tillfriskna.
gumman.. jag skulle hemsk gärna vilja att du adda mig på msn! har verkligen jätte mkt jag vill berätta för dig angående mando!<3 take care