Elle MacPherson
Det är några som tycker / frågar mycket om behandlingen på Mando.
På Mando får man lära sig att äta, ingenting annat. Inget äckligt tjafs med psykologer och "hur", "när" och "varför"?
Sådant har jag ju redan klarat av, vill inte ha mer med det att göra. Jag vill veta hur mycket och VAD man KAN äta utan att bli tjock,jag vill lära mig att inte sp, jag vill lära mig att hantera mat.
Så därför passar Mando mig perfekt. Min behandlare säger hela tiden att det här är en sjukdom, men det är ingen psykisk sjukdom. Så koncentrationen läggs därför på ätbeteendet och inte på det psykiska.
Jag tror jag skulle behöva båda två. Både det psykiska och lära mig att hantera mat. lycka till :)
Inte var mina scones avancerade inte, bytte bara ut mjölk mot yoghurt och halva mängden vetemjöl mot havregryn ;) Vad bra att du ska börja få behandling. Hur känns det? ha det bra/J
bra att du vill själv, lycka till
Tänkte fråga dig en sak Anna! Hur länge har du och din pojkvän varit ihop?
hur kan anorexi, och ätstörningar i allmänhet, Inte vara en psykisk sjukdom? det hela börjar ju som en tanke och utvecklas till en fix idé?
eller det kanske bara var så för mig..
Jag har också behnadlats på mando.
Det började med en månads slutenvård på Huddinge.
Jag är ganska anti de där stället. Och det var först när jag kom hem som jag insåg att jag aldrig mer skulle tillbaka till helvetet. Mando är inte roligt!
av en slump kom jag hit till din blogg. jag måste bara nämna att jag också haft ätstörningar och önskar dig lycka till! du verkar vara en rolig tjej
Ehum, jag tycker att det är en psykisk sjukdom, eller den får psykiska konsekvenser som även måste behandlas
t ex blir anorektiker deprimerade, och ska dem då bara få hjälp att börja äta normalt å fortfarande vara sjukt deppiga?
Eller ångesten kring maten? Ska den inte bearbetas?
Och vad om faktorer som har gjort att man började svälta?
Man måste ju behandla det man känner inför mat, inte bara bota ens fobi för fett =S en ätstörning är ju så mycket MER än bara maten
?
känner precis så, det hjälper inte att snacka med en massa psykologer, dom fattar ändå inte om man lyssnar ändå inte egentligen.. jag ska försöka få remiss till mando, för jag måste verkligen ta tag i mitt liv innan jag hetsätit upp mig till 100 kilo..
Är så less på att gå runt och vara rädd för att all mat sa göra mig fet, vill veta vad jag kan äta och hur mkt för att hålla min vikt... kram på dej!
ööööh, anorexi är väl om nåt en psykisk sjukdom. allt sitter ju i huvudet, bara det att skadorna blir fysiska. visst, man måste lära sej att äta igen, men för att undvika återfall måste man ju ta tag i det psykiska oxå, som tex varför man började svälta sej själv
Det största misstaget som alla med ätstörningar gör är att de kopplar ihop mat med med känslor. En normal människa äter för att kroppen ska fungera normalt. För oss andra idioter handlar mat om något helt annat. Och visst, då är det lätt att tro att det är det psykiska man ska ta tag i först, men jag håller inte alls med. Att prata med kuratorer och psykologer har aldrig gett mig någonting, då hade jag hellre sett det här som ett bra första steg. Att liksom avdramatisera det här med mat och se de för vad det verkligen är.
Tack vad gullig du är. Jag hoppas du blir bättre och kan börja njuta av all mat. Mat är ju så mycket mer än bara just mat, det är en så social grej också. Hoppas behandligtformen passar dig, du ska se att du kommer må mycket bättre med mer energi i kroppen! mvh/J
skämtar du?
varför skulle man mäta ångest och depression etc genom skalor om det inte var en psykisk sjukd!!!!
Jag är inte helt insatt i ämnet, men jag tror att det är jämförbart med OCD & BDD. De två är psykiska tvångssjukdomar som handlar mycket om kontroll, ångest, ritualer för att slippa ångesten, osv. Ungefär som man vill ha kontroll över maten & vikten när man lider av en ätstörning, och gör ansträngningar för att bibehålla den kontrollen + har massor av ångest. Och som någon sade så kan det leda till psykiska sjukdomar. Så visst är det psykiskt, allt sitter ju i huvudet egentligen, men jag vet inte om det är just en psykisk sjukdom. Läste nåt för ett tag sedan att det inte är det. Men det sägs mycket olika. Kanske är det mer en... psykisk åkomma? Jag vet inte riktigt, men det spelar väl egentligen inte så stor roll vad ätstörningar går under för benämning. Kategoriserande är ändå bara jobbigt. Huvudsaken är att din läkare är vettig, att du får den hjälp du behöver & att de verkar fokusera mer på ätandet än allt det där som du redan pratat/pratar med någon annan om. När du fixar att äta utan ångest & vet vad du skall äta för att äta 'normalt', så kan du ta itu med eventuella andra problem? Har hur som helst hört gott om Mando, så jag hoppas att de är snälla mot dig där. =) Kram igen!