Jag är tjock och fet
Jag är tjock och fet och jag vill bara dö. Hur fan kan det göra så ont?
Man ska aldrig lita på folk. ALDRIG. Man kommer ALLTID att bli sårad då.
hellre fet än smal:P
du har faktiskt rätt i det där med att man inte kan lite på folk.
Den enda du faktiskt kan lita på är dig själv.
Eller ibland kan man faktiskt inte ens lita på sig själv heller.
Eller så är det iallafall med mig.
Och du. Du är inte tjock, d är inte fet.
Du är otroligt vacker precis som du är.
Fy sören vad perfekta ben hon hade på den bilden.
Men ah, måste få säga att SLUTA säg sådär om dig själv anna! Lär dig tänka om, och säg motvilligt till dig själv och TVINGA dig själv och tro att du är smal. Till slut kommer det naturligt - och det faller som en sjävklarhet för dig.
Det tar tid, men jag lovar dig att allt kommer gå så mycket lättare! Tro på dig själv.
Man KAN lita på folk! Inte på alla men på många! Min syster och min bästavän litar jag mest på, dem kommer aldrig svika mig nånsin det vet jag!
Tack sötnos :)
Hur går det för dig, funderar du fortfarande på att söka hjälp? Var isf?
Även om det är helt omöjligt att förstå nu kommer det att bli bättre, du förtjänar så mycket bättre.
finns här om du behöver prata, kramar!
De borde ha hemkörning av cigaretter.. suck!
Huddinge eller danderyd? :) Det är nog rätt bra, hur mycket jag än klagar (något måste jag ju få göra). Man tar ett steg i taget med maten, du behöver inte sitta med andra förrän det känns okej, inte bli tvingad att äta något du inte vill förrän du känner att du orkar osv. Det är ingen superhets om vikten, pratar knappt någon alls om den. Du får ett schema anpassat efter dig själv, en behandlare som du kan men inte behöver prata med om allt. Det tycker jag är skönt, har supersvårt att öppna mig.
Det som jag tycker är jobbigast är att behandlingen går så långsamt, vilket det gör vart du än är. Sedan hatar jag att känna sig instängd och bergränsad (mamma kallar det ett väldigt stort frihetsbehov) så jag får mer eller mindre panik av det, trots att det kan går bra med maten och sånt. Det är känslan av att inte ha något val, att inte kunna, mer eller mindre, göra exakt som jag vill när jag vill. Hatar att vara beroende av ett schema.
Men det är bara jag, och har inget med mando att göra i sig. Så det är bra, man kan ju inte förvänta sig att det ska gå helt smärtfritt på nolltid :)
Hoppas du söker hjälp..