Tårarna rinner
Det som hände idag rev upp en massa sår. En massa gamla minnen. Det gjorde så ont.
Och idag ska jag berätta. För mamma.
Vet ni vad ja är orolig för? Att hon ska göra som när jag var liten. När jag var ledsen, när pappa slagit mig, när hon skrikit på mig, när något hänt, har hon alltid reagerat på samma sätt. LIKGILTIGT. Som att det inte spelade någon roll. Som att jag inte betydde något för henne.
Jag är rädd för att hon kommer att göra som hon alltid gör. Vifta bort det. Inte ta till sig.
Jag är så rädd för det att jag gråter nu. Tårarna bara rinner och ångesten gör mig omväxlande kall och varm.
Förlåt för ett osammanhängande inlägg, jag har bara ingen annan att vända mig till
Tycker synd om dig =( Jag tycker ändå att det låter som en bra idé att berätta för din mamma. Lycka till! Håller tummarna för att det ska gå bra <3 tröstkram
Ju mer känslor du tar upp desto mindre likgiltig blir hon när du berättar
jag hoppas att det går bra för dig anna
Oavsätt vad så kommer du i vart fall få ha SAGT det, du kommer ha fått det ur världen vilket kan, oavsätt reaktioner, vara enormt skönt. Sen hoppas jag ju självklart att hon kommer reagera på ett bra och stöttande vis, för du förtjänar att få allt det stöd du behöver och mer därtill!
du är så jävla modig! du har kommit en lång väg
Hoppas det går bra iaf. Lycka till :)
hoppas allt går bra <3
hoppas det går bra. du är modig. det kommer nog kännas skönt att berätta. lycka till
Hoppas hon förstår! Massa kramar!!
det märks att du har en styrka inom dig, och jag tror att det är mycket tack vare den som du kommer klara dig ur det här. jag tror på dig!
om hon reagerar så är hon en känslokall jävel och få människor kan vara sådana mot sina barn, och att berätta om en ätstörning är såpass allvarligt att ännu färre kan förhålla sig känslokalla till det.
så oddsen är på din sida för att hon ska reagera rätt..
Kommer att tänka på dig hela kvällen, önskar det bästa.
Tänker på dig och hoppas det går bra. Du är stark och modig, oavsett hur din mamma reagerar!
Va på la chapelles utställning på factory i nacka strand, synd bara att du valt att lägga upp en omgjord video.
de kommer gå bra anna! jag tror på dig! du är stark, jag skulle aldrig klara av att berätta :) puss och sköt om dig! finns här <3
du klarar dethär tjejen.. nu när du väl kommit så långt kan du inte ge upp!
Du är så stark, så jag vet fan inte vart jag ska bli av. Jag ser upp till dig, Anna.
Du kan alltid prata med mig. Oavsätt om du inte känner mig, och jag inte känner dig. Jag hjälper gärna till om det är någonting!
Annars har du alltid alla dina läsare. You know that!
Hämta din droppe för barnen,
Den väntar på att adopteras
och att hamna på allas bloggar.
mvh
Kristina
http://www.myter.blogg.se
fy, när man får veta allting det här om din barndom, då inser man faktiskt varför du har fått den här sjukdomen, det e ju delvis för att du känner dig otillräcklig.
hoppas allt löser sig, du vet, det gör det alltid.
<3
va start och du vet att den finns människor runt om dig som tänker på dig och hoppas att det gör dig starkare och modigare
Jag vet hur de känns att bli slagen av förälder. Hoppas de går bra.
(Vet inte varför ja klicka på din länk men kunde inte låta bli att läsa. Tycker att vi e ganska lika på nå sätt)
Antar att du fortfarande hatar mig
Jag tänker o känner med dig. Jag har barn, stora o tonåringar o ett barnbarn. Förstår inte hur ngn kan slå sitt barn. Önskar att du kunde bli frisk. Att jag bara fick hålla om dig o krama dig o säga att du är jättefin o jättevärd att du betyder en massa o att du måste bli frisk. Att du är värd att leva ett gott liv. kram
Tanten