Och folk undrar varför jag har en ätstörning


image241



En ätstörning handlar om så mycket mer än viljan att gå ner i vikt. För det handlar i grund och botten inte om det... i alla fall inte för mig.

Jag mådde skit igår. Ni vet, riktig jävla ångestattack - kallsvett, skakningar, kräkningar, svimningsanfall, gråtattacker, hjärtklappning, RIKTIG jävla kall ångest.

Och jag fick panik - jag vill inte ha det såhär! Jag kan inte äta någonting. Jag är rädd att jag kommer kollapsa vilken sekund som helst - min kropp samarbetar inte med mig. Jag är rädd för att en dag kommer mitt hjärta att stanna.

Jag satt på toaletten i mitt stall och kände bara att "nu, nu får det vara nog", jag vill inte gå upp i vikt, men jag kan inte leva såhär!

Så jag sitter med telefonen och skriver fyra långa sms till min mamma. Om hur jag mår, att jag knappt orkar leva längre - jag skulle kunna ta livet av mig för att slippa känna som jag gör. Vet ni vad som händer? INGENTING. Min mamma kommer och hämtar mig två timmar senare, spelar glad och viskar i mitt öra "vi pratar i bilen". Och allt jag kunde höra, bultandes i mitt öra med samma takt som mina hjärtslag, var "hon bryr sig inte, hon bryr sig inte, hon bryr sig inte"

Pratade vi i bilen? Haha. Hon sa "jag tycker det liknar ångest eller panikattacker såsom du beskriver det för mig". "Du måste ta det lugnare." Och, det bästa: "ibland kan man behöva någon att prata med." Ja, är det inte därför du finns? Hur fan kan du kalla dig själv för mamma, du har inte en aning om någonting om mig! Jag har gått till en psykolog två gånger i veckan i tre månader!!!

Och sen, när jag försökte pressa ner gråten i halsen för att kunna säga något: "det här är så typiskt dig. Du startar något och sen avslutar du det inte. Nu kanske du känner dig jävligt nöjd och belåten, men du får mig att må skitdåligt."


FÅR DIG ATT MÅ SKITDÅLIGT?! HUR FAN TROR DU JAG MÅR?! "NÖJD OCH BELÅTEN"??



Mamma, jag hatar dig.

Kommentarer
Postat av: Joanna

uschuschusch stackare! fanfanfan.. det du gjorde, att du berättade, var så jävla starkt. det var verkligen ett stort steg! jag vet hur jävla jobbig det är att ta det. jag berätta oxå för min morsa (inte allt dock).
fan vad synd att din morsa inte reagerade mer, lr på ett annat sätt! DITT steg var att berätta. HENNES steg borde ha vart att tänka ut HUR hon ska hjälpa dig. det borde inte va ditt ansvar. du har gjort ditt för att börja hjälpa dig sj. och det var jävligt starkt! så fan att det inte gick mer framåt. hoppas din morsa kan tänka om och vilja hjälpa dig på ett annat sätt.

lycka till tjejen!

2008-03-19 @ 10:35:41
URL: http://lifeasjoanna.blogg.se
Postat av: Lilium

De är så typiskt föräldrar. Om man säger att man mår skit och vill ta livet av sig så tar dom inte de på så stort allvar som dom borde. Och visar absolut INTE att dom bryr sig.. trots att dom ändå gör de.. man blir jävligt förvirrad och så jävla arg på dom

Våra mammor är ganska lika..

2008-03-19 @ 12:38:18
Postat av: Tilda

Jag kan lova att din mamma bryr sig mer än vad du någonsin kan föreställa dig, men hur lätt tror du att det är att hantera en situation som den hon ställs i? Att se din dotter försvinna, glida ur händerna på henne, tyna bort, förändras, vända sig inåt?

Förstå hennes panik, hennes oro, hennes handlingsförlamning, hennes OVETSKAP - men framförallt: FÖRSTÅ att hon vill göra allt för att hjälpa dig, men vet kanske lika lite som du -hur-..

Livet är alldeles för underbart för att vara sjuk (jag har haft ÄS i drygt 6 år, och är på väg ur).

2008-03-19 @ 12:54:50
URL: http://kinell.blogg.se
Postat av: Nicole

jag förstår exakt hur du känner dej, ...
men ge bara inte up tro på dej själv..
det är i dem svagaste stunderna man finner styrka.

2008-03-19 @ 22:43:12
URL: http://skinnydrama.bloggagratis.se
Postat av: josse

anna om du inte vill gå upp i vikt men ändå må bra psykiskt måste du börja äta, åtminstonde mat som ger dig näring, som frukt o grönsaker. jag lovar dig de som att dricka vatten dessutom får du i dig lite styrka som gör att du mår bättre både psykiskt o fysiskt.

2008-03-20 @ 22:56:34
Postat av: Jenni

Stackare tycker så synd om dig:( allså en mamma ska vara där för att ställa upp för en. Jag kan säga
min mamma och jag har inte världens bästa kontakt längre för det är så mycket jobbigt som har hänt. Men iallfall hon träffade ny kille på psyket ja min mamma har leggat inne på psyket, men jag tycker verkligen inte om han han är så äcklig. Jag sa det till mamma, men det skiter väl hon i hon lyssna inte an hälle på mig:( Fan förstår hur du känner med att inte har en mamma som lyssna. Men hoppas du blir bättre. Försök att äta lite till en början, sen börja äta lite mera, sen så
börja du äta mer och mer för varje dag, fast inte för mycket då. Är du orolig att gå upp i vikt om du motionera och äter vanlig och bra mat så behöver du inte vara orolig för att gå upp okej iofs du kanske gå upp när du träna för du bygger muskler och muskler väger mer än fet.

2008-03-24 @ 11:35:10
Postat av: Anonym

Starkt av dig att försöka öppna upp dig för din mamma och fördjävligt att hon inte kunde lyssna bättre. Men hon har kanske svårt för att uttrycka känslor? Hon kanske är rädd och inte har en susning om hur hon ska agera. Förmodligen skulle även hon behöva hjälp och få mer kunskap om vad anorexia är. Du är en modig tjej! Hoppas att det vänder för dig.

2008-04-30 @ 03:06:35
Postat av: Felle

Jag börjar gråta varje gång du skriver om din familj. Riktigt mycket. Det är så jävla tragiskt och orättvist! Åh jag tycker så synd om dig, jag hoppas du kan hitta en bra man nån gång i livet som verkligen bryr sig om dig. Jag förstår precis hur du känner dig. Det är så sorgligt. Jag börjar gråta igen.

2009-05-28 @ 18:46:49
Postat av: Ida

Åh! Jag blir så arg...jag är en ny läsare som av en slump hittade din blogg och har börjat läsa den från början...och jaaaa, jag blir så arg!!! Vad fan är det för kommentar från din mamma!?!?! Jag har själv gått igenom liknande saker som du men min mamma tog tag i skiten och nu, flera år senare, är jag på rätt spår igen men jag hade aldig klarat det utan henne. Hön borde vara ditt största stöd! Jag tycker du borde visa henne bloggen så hon verkligen fattar! Det vattnas i ögonen på mig, jag börjar nog snart gråta

2010-02-20 @ 15:54:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se