Shut the fuck up!
Jag vill slänga något hårt i huvudet på henne.
Jag vill skrika åt henne:
"Hur fan kan du kalla dig själv mamma?"
"Hur fan kan du bete dig som du gör?"
"Varför kan du inte bara vara som alla andra mammor!"
Jag vill skrika rakt ut. Jag vill stampa, slänga tallrikar i golvet, jag vill bete mig som en tre - åring.
Vad jag gör? Jag sitter i mitt rum, tyst och snäll som vanligt och tittar på Ugly Betty. Smsar med Boyfriend. Och nu ska jag kolla på DH. Tragiskt.
Även jag är inkörd på kanal 5... :D
"Sallad är onyttigt om man äter för mycket" ? !
Om man lever i en miljon år och hetsäter sallas varje dag, varje minut, så tvekar jag ändå på att man får i sig mer kalorier än vad man gör av med.
Efter som typ isbergsallad innehåller 7 - 11 kcal / 100 gram.
Använd hjärnan, eller hur var det ?
ANONYM: Yes, fröken Besserwisser, allting handlar inte om KALORIER. Har du hört talas om skörbjugg? Du vet, den där sjukdomen man får om man äter för mycket av någonting och får näringsbrist för att man inte äter något annat...?
Anna är så mycket smartare än anonym! :)
Säg åt henne hur du känner? Det hjälper inte dig att du sitter inne med dina känslor. Och vill hon inte lyssna så är det hennes förlust. :)
när kommer bilderna på dig å dina kläder ?=/
Bli arg! Skrik, gråt, stampa, visa hur du känner! Det är helt okej att bli arg. Även om din mamma kanske blir arg tillbaka. Vad är det som gör att du inte vill visa hur du känner? Ta hand om dig. Kram
Anna, vill du lägga ut bilder så alla kan sitta och dreggla och triggas? bad idea
Anna, det suger när en mamma inte kan bete sig som en mamma. I know. Hon är helt oförmögen och alldeles för omogen, och jag försöker verkligen helt släppa den där längtan att hon någon gång helt ska acceptera mig som jag är, med den där ovillkorliga kärleken som en mamma borde ha för sina barn. Men jag vet att det inte händer. Vad jag än gör kommer hon aldrig att vara nöjd. Det gör för jäkla ont ibland, men nu kan hon i alla fall inte såra mig längre. Hon försöker väl så gott hon kan, men vad hjälper det när felen gjordes för så länge sen att de inte kan ställas tillrätta?
Stor, varm kram till dig!
ja, jag kan tänka mig det, ID är ju det rätta, Loreal är mest bara en copycat men jag har ännu inte provat ID. bara hört att det ska vara bra :)
stor prisskillnad bara..
Men snälla du, väx upp för fan. Varför har du bilder på modeller överallt på din blogg? Var inte så sjukt jävla självupptagen och skaffa dig ett riktigt liv. Ingen bryr sig ett piss om hur du ser ut, det som spelar roll är att man är en intressant person. Att vara besatt av modeller gör en bara pinsam. Tror du verkligen att du blir en lycklig männsiska bara du är tillräckligt smal? Nej, det hänger inte på det. Fatta det NU!
Strunta i alla dumma kommentarer, gör bara som du känner och försök att inte ta åt dig av hårda ord.
Men vad är det med din mamma då? Bryr hon sig inte om dig, tycker hon att sjukdomen är ditt fel, eller låtsas hon inte om den..? jag förstår inte riktigt...
förresten, jag läste i ett gammalt inlägg att din mormor också hade anorexi..? kan du inte berätta lite mer om det?
det kanske är du som ska skaffa dig ett liv istället för att skriva dumma kommentarer. Blir så jävla irriterad på folk som inte fattar att anorexi är en sjukdom! Inte fan skulle man skriva elaka saker till en människa med cancer?!?! Det är förfan samma sak!
Kämpa på anna! (och pissa på alla dumma kommentarer...)
:)
" Vad jag gör? Jag sitter i mitt rum som vanlig....." EHHM....URSÄKTA,MEN BODDE INTE DU I EGEN LÄGENHET?! HAHA, BLIR MAN MYTOMAN AV ATT HA ANOREXI ELLER? :P
just det...när man kommer på att vad man än gör så kommer morsan aldrig att vara nöjd. det slog mig för inte alls så länge sen att det aldrig var tänkt från början att jag skulle vinna, eller hur man skall säga. hon har liksom redan bestämt sig och flyttar således fram mållinjen hela tiden, lite i taget allteftersom jag klarar de olika kraven. det är så uträknat och jag fattade det inte. när det slutligen gick upp för mig blev jag förbannad men också lättad. på så vis kan jag gå vidare - för hur skall jag rimligtvis kunna delta i något som jag överhuvudtaget inte kan påverka?
det har blivit ombytta roller. det är hon som agerar barn och du vuxen. hon kan säga vad som helst, sårande saker, medans du håller tyst och håller det inne. för du vet att säga "hur fan kan du kalla dig mamma" sårar något enormt. jag kanske har fel nu. men det är så det är för mig. min mamma kastar ut sig sårande kommentarer men jag håller tyst, för jag vill inte såra fastän hon sårar mig.
fan vad det svider, men det är skönt och veta att man inte är ensam.
kram!