Ett tack till er som läser min blogg
Jag blir så himla glad varje gång jag loggar in på publishme.se och ser att någon kommenterat. Det spelar liksom ingen roll om det är någon som hackar på mig eller någon som vill lovorda mig, jag tar till mig allt och läser och funderar.
Jag kan inte säga att det är ni som gör mig frisk, men ni är en stor del av mitt tillfrisknande. Bara att få läsa vad ni tycker, att få höra att det är flera som känner som jag, att få höra att jag är en stor idiot, en stor inspiration... det är helt fantastiskt. Det går inte att beskriva med ord.
Just nu händer det inte så mycket i mitt liv. Det är för första gången ganska stabilt. Min mamma och jag är vänner, jag träffar pappa lite oftare än vanligt (och vi pratas vid i telefon väldigt ofta för att vara oss), jag och Boyfriend har inte haft ett stort gräl på väldigt länge, jag har tagit körkort. Visst, anorexin skriker väldigt ofta på mig. Och nej, det går inte en minut på hela dagen utan att jag tänker på mina hästar. Men på något sätt så har det blivit en... balans av alla saker. Och ni är en stor del av detta.
Så... tack för att ni läser och fyller min dag med värdefulla kommentarer!
Det är verkligen roligt att höra att du har bra relationer nu :) Men stöd från vänner och familj så klarar man det mesta! du kommer att klara detta, det kommer att gå upp och ner som du märkt, men du kommer att klara det :D kram
Måste säga att det är sjukt härligt att läsa din blogg nu i samband med mando. I ditt tillfrisknande är du en insperation att inte falla tillbaka.
Du verkar vara en väldigt cool person :) Keep fighting!
det är intressant att följa dig :) även när det går neråt.
Sköt om dig Anna :) hoppas du fortfarande tänker på mig när du åker till stallet, om du gör det nu för tiden
kram
vi hejar på dej!!kram!
kommentarer kan göra så mycket :) massa kramar
Bara för det så slänger jag in en kommentar, fast jag inte har nåt vettigt att säga. :)
Känner dig inte och minns inte hur jag hittade hit, men jag läser varje dag! Kram på dig.
/N
Va roligt at höra att det går bra för dig :)! Kämpa på nu och bli en frisk och glad Anna :)
bara för att du blir så glad slänger jag in en kommentar jag med :)
fick nyss diagnosen anorexia nervosa.. så jag vet precis vad du går igenom, även om din vardag är lite mer dramatisk än min...
Du är så värd att bli frisk och jag hoppas innerligt, för din egen skull, att du lyckas. Vi är många som håller tummarna för dig. Även fast jag aldrig själv varit i din situation så kan jag till viss del förstå hur det är att vara besatt av något på ett sjukligt sätt. Det kan vara både himmel och helvete, men som tur är har du i alla fall kommit så långt att du förstår att något är fel och det är ett stort steg på vägen. Lycka till!
Kram
Hittade din blogg ganska nyligen, men jag fastnade för den direkt och vill gärna följa dig i ditt liv. //Alexandra
Det är du som ska ha ett tack. Själv har jag anorexi och jag tycker det ärett stort stöd att kunna läsa din blogg och veta att jag inte är ensam, fast man tror det. Du har en intressant blogg och jag tittar i den varje dag. Fortsätt kämpa, du kommer klara det!
Hej!
Har kikat in då och då här ett litet tag nu. Jag har själv varit sjuk i anorexi. Jag vägde väldigt lite och hade ett BMI på 12,7...så jag vet vad du går igenom och hur för jävla jobbigt det är.
Men...det går att bli bra igen. Det tar tid. Det går ganska fort att hamna där och det tar jättelång tid att komma tillbaka. Först tyckte jag att jag hade kontroll och kunde sluta när som helst. Därefter tog känslan av att jag inte förtjänade att äta, maten var ämnad för bättre och finare personer än jag. Sedan när jag var tvungen att ta tag i mina problem tyckte jag att det var grymt orättvist att jag var tvungen att gå upp i vikt. Det fanns ju andra som fick fortsätta med sitt. Allt mitt värde mättes i att mina magveck skulle vara så tunna som bara möjligt d.v.s. bara skinn. Om jag inte hade ont när jag låg i sängen så hade jag misslyckats. Så tunn ville jag vara. Allt eftersom tiden och jag gick upp i vikt så vet jag inte hur många gånger jag tänkte att nu, nu är jag frisk. I backspegeln inser man att det var man inte alls.
Jag som inte tyckte att jag hade något värde alls ville inte bli frisk. Det är ju en av de få sjukdomar där patienten faktiskt inte vill bli frisk. Men till slut gick det in i skallen på mig att jag var tvungen, inte för min skull, utan för min älskade pojkvän och min familjs skull. Då jag började bli bättre insåg att jag att jag också hade ett värde (om än litet till en början) och jag ville sedan bli frisk även för min egen skull. Jag insåg att hantera mina problem med anorexi inte bra och någon hållbar lösning. Jag var tvungen att hitta andra sätt.
Det tog mig ca 4 år innan jag var frisk igen. Märkt är jag dock för livet. Jag håller tummarna för dig. Kämpa på, även om det känns orättvist och för jävligt just nu.
försök att vara i stallet om du orkar, hästarna är medicin för själen! de är ju så himla fina!!
du är stark och kommer klara av att bli frisk hörru (: fin tjej
Har haft anorexi och känner igen mig så mkt. När jag blev frisk hade jag glömt bort hur men skrattade. Stort tecken på att man inte har varit lycklig. Jag trodde jag var de men de va jag inte. Vill ge dig ett stort lycka till och jag hoppas för allt i världen att du blir frisk. Skär i hjärtat att läsa om dig men jag vet hur det känns. Har stor tro och stort hopp om att du kommer bli frisk. Tro mig, det är värt de!! Stoor kram
Jag läser här regelbundet och tycker av någon anledning det är intressant att följa! Kul att höra att det faktiskt är till någon hjälp att man bara går in här och läser och följer dig i din kamp, kämpa på! :)
jag är så glad att höra att du är på bättringsvägen! you go girl, kicka aneroxin i arslet!
<3
Gillar din blogg ;)
DU är ingen idiot
ANOREXI däremot är en sjukdom som gör dig idiotisk och korkad
det är en jävla skillnad!
du är smart, underbar fantastisk och värd och förtjänar att må bra och leva precis som du vill varje dag utan dumma tankar. ensam, med din familj , din pojkvän dina vänner dina hästar vad du vill.
men du kan inte leva och göra som du vill så länge du litar på anorexin och det vet DU, det värsta är att det vet anorexin också så hon håller stenhårt dig i handen av rädsla för att förlora dig för hon vet att så snart du fattat att ett riktigt liv är mer värt än hennes så kommer du släppa henne.
våga vara den fantastiska smarta fina tjej du är egentligen, utan anorexin.
det är modigt! och du kommer komma dit också!
Jag med många andra här inne vill bara att du ska vara en glad Anna, en frisk Anna. Jag tror på dig & det är jag inte ensam om. Keep it up girl!
Åh, vad härligt det var att läsa att allting verkar vara snäppet bättre! :) Vi vill alla (utom några missbildade freaks) hjälpa dig och stötta dig genom det här, för vi vet att du inte förtjänar att vara sjuk.
Kämpa Anna, kämpa med oss.
Du klarar det!
Gud vad underbart att du verkar må bättre! Är jätteglad för din skull :D
You go girl!
Det är ett nöje att läsa din blogg.
Du är jäkligt stark som orkar skriva offentligt om din sjukdom och jag hejar verkligen på dig. Jag blir lika glad varenda gång jag hör eller läser om någon som kämpar mot sin sjukdom. Glad för att detta liv har större chans till livet.
Här får du en till kommentar :)
Hoppas du blir glad :)
Kram- Vanessa
din blogg är otroligt inspererande att läsa, " man kan aldrig bli för smal för brun eller för rik" jag går hellre en sådan död till mötes än " för fet för blek för fattig" du är grym.