Jag hatar, därför älskar jag
Visste ni att motsatsen till kärlek inte är hat? Tror att jag har nämnt det här förut, men motsatsen till kärlek är inte hat, utan likgiltighet. Erkänn att det gör ondare att få höra "ja, ja, jag bryr mig inte" än när någon skriker på en?
Vet ni vad jag hatar? Jag hatar att jag bestämmer allt som har med mat att göra i min familj. Alla stryker kring mig, rädda för att få mig upprörd, för då blir det ett himla liv och matvägran. Jag bestämmar när, var, hur och på vilket sätt. Jag bestämmer ingredienser, restauranger och jag bestämmer OM vi ska äta.
Jag hatar det, men jag älskar det.
Du måste försöka släppa kontrollen! Jag var alltid med och lagade mat och bestämde matsedel förut. Det var verkligen svårt att inte vara med och bestämma till en början, men det går tillslut!
åh , jag hatar ochså när folk skriker så... "jag bryr mig inte!!!" känns som om alla jag känner har sagt det. :/
Man blir kall inuti då.
Skiter i alla , för att dom eller någon man tycker om skiter i en :S
usch..
håller med dig - till viss del =/
Håller med. Motsatsen till kärlek är likgiltighet alla gånger.
men orka, är inte du typ stor nog att ta hand om dig själv nu? :S
myyy!, hur menar du? =)
det är varken bra för dig eller din familj
Hmjo, likgiltighet är ju snäppet värre.
Fast det är ändå jobbigt när alla i familjen står och skriker på en.
Det är så panikartat och uppstressat på något sätt.
Jag tänker så att motsatsen till kärlek är likgiltighet, och motsatsen till förälskelse är hat, typ?
du är verkligen intelligent! har aldrig tänkt på det riktigt, men det är ju väldigt sant! Hat och kärlek hänger oftast ihop. Det är ju inte så ofta man helt och hållet hatar någon man aldrig älskat.
Det är väl en del av sjukdomen, att ha ett extremt behov av att ha kontroll över maten. Och de är just därför du måste våga släppa lite. Våga utmana lite, våga äta nåt du kanske inte är helt säker på att du egentligen pallar äta, bara för att det blir ett enormt framsteg om du lyckas. Jag menar inte att du ska smälla i dig all världens snabbmat på samma gång, de fattar man ju att du inte skulle klara av utan svååååår ångest, men aja du fattar. (som om du inte insett det redan)
En väldigt smart grej jag har fått höra, är att det finns förklaringar till allt men inte ursäkter. Det gäller även här, jag menar det finns verkligen förklaringar till varför du drabbats av anorexia, men det finns inga ursäkter till varför du, som är smart och värdefull, gör så här mot dig själv. Även om det är anorexian som agerar, så är det du som måste ta tillbaka kontrollen.
Jag tror stenhårt på att du kan fixa det!
kram!
egoist sök hjälp och lämna din familj ifred
"The opposite of war isn't peace, it's creation!"
/Citat from rent som jag tycker ät väldigt fint ^^