Anorexi hindrar dig i allt du vill göra.
Fy, jag vill inte äta. Jag vill inte, jag vill inte. Kallsvettas för att jag har sådan ångest.
Min tjejkompis ska ha middag ikväll hemma hos sig... skakar i hela kroppen när jag tänker på det.
Det lär ju bli så att jag stannar hemma eller går ut och springer istället, som vanligt.
Värdelösa jävla anorexi.
NEJ! du kan det här. Du klarar det! Gå till din kompis, ät lite, ha kul! glöm den där jävla skiten. låt den där helvetes jävla horsjukdomen dö! DU KLARAR DET!
Du vill ha en ändring. Eller hur?
Börja NU.
Att du ens ser andra alternativ än att kämpa kämpa kämpa. Du ÄR förbannat jävla envis när det gäller allt annat så kom igen nu! Kämpa! Ut och umgås!
DU SKA GÅ PÅ MIDDAGEN ! se de som en utmaning, du vill ju bli frisk, right? du vill ju umgås med dina vänner, right? snälla, gör de får våran skull, för allas skull! du själv skulle i slutändan tacka dig själv för det !
SNÄLLA
Va jobbigt, tycker det är stressigt som det är att återupphålla vänskapskontakter ibland redan som frisk. Du lär ju inte ofta träffa vänner och kompisar, för det mesta man gör när man träffas och umgås inkluderar ju mat eller att äta..
är du hemma nu? hur gick det med slutenvårdsgrejen?
förresten, jag har också missat mååånga sociala grejer pga att jag varit rädd för mat, godis och kalorier i alkohol. det är för jävligt att ha det så, det är nog det jag kan säga...
nej, gå till din kompis. Du kommer sitta där nöjd och tänk såhär. Du kan ju inte isolera dig för resten av ditt liv. Någon gång måste man ju träffa sina vänner annars ruttnar man så varför inte börja nu? Nu när de finns kvar. Sen kanske du vill men då kanske de inte finns kvar. Kör på och gör det DU vill. Jag vet att du kanske intalar dig att det är skönt att vara hemma men jag tror du mår mycket bättre med dna kompisar. Då kan de vara som ett skyddsnät för dig som håller borta anorexin. Du är värd mer än att bara sitta hemma. Lev livet NU inte SEN! Kom igen, du klarar detta. FIGHT FOR YOUR LIFE!<3<3<3<3<3<3
Du kommer få mer ångest sen om du missar det roliga i livet. Tro mig.
Vilken är din favorit Jackson 5 låt? Kommentera i bloggen!
Jag vill bara säga en sak också att jag har läst din blogg väldigt länge och jag tycker du är så duktig som kämpar.. Beundrar verkligen dig <3
Se det som en utmaning!!
gå dit och ta allt eftersom, mingla, prata och om du klarar det säg som det är..annars så ssmaka bara på maten, den bråkdel kalorier du får av att smaka kommer knppast över de 2000kaorier kroppen behöver maximalt dagligen:D KOm igen:) du klarar detta, men ta ett steg i taget glöm dock inte att ibland tänja på gränserna:)
Be strong :)
Du kan åka dit!
Du behöver inte äta jättemycket. Bara komma dit och känna känslan, du behöver inte äta alls. Bara få känna att det kan vara kul. Då kanske det släpper lite och du iaf kan smaka?
Jag har läst din blogg i flera timmar nu .. och jag kan inte sluta gråta. För jag var där, och jag vet PRECIS hur det känns. Satt i rullstol .. för benen bar mig inte längre.. allt detta man förlorade på denna helvetes anorexi men att det var så sjukt svårt att komma ur det. Idag är jag relativt normalviktig men har fortfarande dessa "anorexiatankar" som jag försöker slå bort så mycket som möjligt. Men jag kan fortfarande inte äta något "onyttigt" utan ett efterföljande dåligt samvete. Men vet du vad, det ska jag kunna göra en dag! Och jag vill så gärna hjälpa dig för jag vet precis hur det är att vara där du är och jag vet precis hur mycket bättre du kan må. Historian till hur du fick anorexian kunde det lika gärna varit jag som skrivit. Du är stark, DU kan vinna över sjukdomen. Låt aldrig sjukdomen vinna över dig och din livsglädje. Du ÄR vacker och dessa fallande kilon kommer aldrig göra dig lyckligare, de värsta är att jag tror du redan vet det men är rädd för att tappa kontrollen. Kontrollen är ALLT i anorexian, iaf. var det så för mig. Känslan när man förlorar kontroll är det värsta som finns, exempelvis när man äter något (oftast tvingat) som man inte själv skulle ha gjort. Oh jag bara babblar på här om allt och ingenting nu .. men mitt huvudsyfte var, jag vill så gärna hjälpa .. och jag vill så gärna tro att jag kanske iaf. LITE kan göra det. Du får gärna skriva i min blogg eller maila mig. För jag FÖRSTÅR .. jag gör det verkligen.