Ingen bloggning = en anorektikers vardag
Såhär är det: jag orkar inte göra någonting på dagarna. Sitter mest och stirrar. Jag orkar inte göra något, jag orkar inte träffa någon... ångesten är för stark.
Så, därav, inga blogginlägg. För det händer inget i mitt liv just nu förutom en jädrans massa ångest.
ska du inte börja i skolan snart? eller har du redan börjat..? :)
:( du måste vara riktigt sjuk om du inte har ork till att göra någonting. Hur går det med den där psykologen? kram
E: Jag börjar snart =)
Simone: Jo... får ångest bara jag tänker på att gå utanför dörren här hemma. det är nog ganska sjukt. Psykologen har semester men jag ska börja träffa en psykiater nästa vecka =) Hur går det för dig? Kram!
Du förtjänar inte att må såhär.. Jag har läst din blogg hur länge som helst, och det är helt sjukt att sitta här och säga: "jag känner dig", men det känns fan som jag gör det. Du är så otroligt smart och skärpt, och du förtjänar inte att må så här..
Jag brukar kolla igenom dina gamla inlägg och tänka: Fyfan vad långt du kommit, och vet du? Jag drömmer om den dagen då du står och säger: Jag har ingen anorexi längre. Jag är lycklig...
Finns väl inget mer att säga. Jag hoppas, HOPPAS, att du inser det snart. Kram..
Håller med där. Alltid när jag också har ångest så orkar jag inte röra en muskel. Kan inte sova då heller. Ligger bara i sängen och stirrar i taket typ.
vad hände med tvångsinläggningen? :x
Kämpa!
Jag vill inte låta otrevlig men så har det ju alltid varit? Du har alltid bloggat om din ångest..
Hur går det med utbildningen?
Hur går det med hästarna?
Hur går det med maten? Vad brukar du äta?
Hur går det med näringsdryckerna?
Hur går det med Boyfriend? Har ni slutat ha kontakt?
osv. osv...
kämpa på!!!! skulle så gärna vilja träffa dig och prata med dig. massa kramar
jag hoppas verkligen att du blir frisk snart,
det är du värd.
<3
Vad är det då värt att fortsätta vara anorektiker när du inte ens har ett liv? När du inte ens kan vara ute bland folk och visa upp att du är skitsmal? Vad för vits är de att fortsätta vilja vara supersmal ifall ingen ser? Du lider helt i onödan för ingen annan bryr sig om du väger 20 kg mer men för dig är det hela världen.
Det finns inget kvar att hämta från sjukdomen, snälla se det och börja en behandling så ditt liv kan börja innan de tar slut!
Ta hand om dig gumman, hoppas du mår bättre snart. jag lovar, du kommer ta dig ur det här.
Fortsätt kämpa<33
hej på dig,
vill bara säga att du är en underbar människa. vet att det är svårt att öka självkänslan men man ska aldrig ge upp. jag tycker att du skriver så sjukt bra . ville bara skriva att du borde skriva en bok. du är begåvad. man måste inte bara vara snygg utan det finns annat som har betydelse även om jag är hur mycket utseende fixerad som helst så säger jag det ändå. Du är mer än en bloggare och en anorektiker.
kram<3
Åh Gumman. :(
Vet hur det är. Men vi kommer att fixa det här tillsammans! :)
Det ordnar sig. Jag Lovar Dej Det! :)
Kramar. <3
Ta Hand Om Dig!
Jag får alltid en klump i magen när jag läser din blogg och tårarna bränner bakom ögonen. Hur kunde det gå så fel för en sån fin människa? brukar jag tänka för mig själv. Nu menar jag fin på insidan, för utsidan vet jag ju ingenting om. Det enda jag vill göra är att ge dig en stor kram, säga hur bra du är och att du kommer lyckas. Varje dag går jag in på din blogg och hoppas att det kanske är idag du inser hur bra och stark du är. Att du förtjänar maten och att den inte gör dig fet. Du följer med mig när jag är ute på stan, det är orättvist att du ska sitta inomhus och frysa och må dåligt när det finns så mycket fint och underbart i världen du förtjänar att se och uppleva. Jag hoppas jag fått fram något av det här. Jag bryr mig om dig, även om vi inte känner varandra alls. Jag vet lite vad du går igenom men ändå inte alls. Hoppas du finner frid med dig själv. Det är det vi alla hoppas!
hugs and a lot of love! <3