Jag = tunn?
Pappa och jag åt middag lite tidigare ikväll, och då var mina ådror extremt tydliga.
JAG: "Kolla mina ådror!"
PAPPA: "Ja... sådär ser jag också ut." (tittar på sina armar) "Ja, eller, när jag var lika tunn som dig vill säga."
JAG: "Jag? Tunn?! Phuh, glöm det!"
Då såg jag att pappa hajade till och stirrade på mig, men jag låtsades inte om det.
Jag brukar inte kommentera och brukar tycka att du är hyfsat vettig. Det är därför jag läser din blogg. Men du är ju fan i mig dum i huvudet på riktigt.
vet dina föräldrar om att du har anorexi? Hur började du din anorexi? Hur lyckades du? En annan kan inte bara sluta äta jag har typ mat beroende fast jag egentligen vill hata mat och skulle vilja sluta äta men det går inte :( Hoppas du blir frisk, du verkar vara en fin människa. Jag önskar dig all lycka till. <3
Hej tjejen! Jag undrar om du sover sämre ju smalare du är? Jag har haft äs i ca 13 år, och jag sover väldigt lite när jag är som smalast. I vintras vägde jag två kilo mer än nu och då sov jag helt okej men nu vaknar jag ofta före 5 på morgnarna och är konstant trött. Kroppen tar ju stryk av att sova så lite, orkar inte träna alls lika mycket som jag skulle vilja. Hur sover du? Vaknar du också i gryningen helt utsvulten?1
När har din pappa varit lika tunn som dig? Han måste ha mått dåligt då..?
kramar
Jag drömde om dig inatt, eh... Och det var inte en trevlig dröm, antar att det var på grund av ditt inlägg om att du kunde se ett organ i ryggen.
Jag önskar från hela mitt hjärta att du blir frisk. Anorexia är ett helvete, man klarar det inte ensam. Men jag hoppas att du klarar det.
Vad skulle du säga om någon nämnde din blogg i din närhet? Vad skulle du säga om någon sa att den vet att du skriver den här bloggen? Finns det risk för självmord?
Här är ett perfekt exempel på ditt tidigare inlägg. Du tar livet av dig men skiter fullständigt i alla andra. Du till och med ber om uppmärksamhet för ditt egoistiska självmord. Tänk innan du uttalar dig för detta är en väldig dubbelmoral!
hej tjejen:D hur går det egentligen, och hur mår du? jag är knappast den första eller sista som säger detta till dig, men du måste göra valet att äta regelbundet, det behöver inte vara att äta mycket, det handlar om att sakta men säker återfå rutiner helt enkelt. eller det är ju inte enkelt vet jag..lägg undan våg och måttband och sätt dig ner och känn på din kropp, ja känn din kropp och gör valet att du inte vill ha det såhär. skapa ditt mantra, jag vill orka, jag vill leva, jag vill sätta mitt märke på jorden, jag vill skratta och uppleva världen.
Börja älska dig själv och dina förutsättningar, straffa inte dig själv för andras inkompetens till förståelse av människors egenvärde som om jag inte minns fel ledde dig in på fel spår. det är DU som vill BRYTA dig UT!!
vill du ha min hjälp så säg till, för jag finns här. om du känner för det ta steget. meddela mig bland komentarerna isf:D
lycka till!
Hej jag har lite frågor.
Jag är själv väldigt smal, tror att jag är smalare än dig (är inte stolt). Jag har aldrig varit en anorexier och därför har jag länge velat gå upp (ni som skriver äääät bara, skjut er).
Vet du om några bloggar om smala tjejer som försöker gå upp i vikt?
Vad tycker dina föräldrar om anorexian?
Hur lång är du och hur mycket väger du?
Fortsätt kämpa, önskar dig all lycka.
Tackar för din kommentar.
vet inte din farsa om att du har anorexia elr ?
vet din familj om det :s
har aldrig riktigt fattat det.
du skrev du som han blev förvånad.
annars ''åååååh,dom vill inte hjälpaaaa miiiig'' blablabla... ._.