Olustighetskänslor
Det kliar i hela kroppen på mig. Jag skäms över mig själv, jämt och ständigt. Jag är ful, inifrån och ut. Hur mycket eller hur lite jag än väger, så kommer jag alltid vara ful. Jag kommer alltid vara OTILLRÄCKLIG.
Jag vill träna, träna så jag svimmar. Svettas bort det orena. Sedan vill jag duscha så varmt att jag knappt kan andas, för att sedan vrida kranen så att vattnet blir alldeles iskallt. Och när jag hoppas ur duschen är ådrorna uppumpade till max, så jag kan följa deras vackra nätverk över hela min kropp. Min kropp, som jag hatar. Det finns inget vackert hos mig, och det kommer aldrig att finnas heller.
i andras ögon är du vacker
kram elin
Trots att jag inte har en aning om hur du ser ut på utsidan kan jag säga att du verkar vara en jättefin tjej som person. Allt handlar inte om utseendet, men man måste bara lära sig att acceptera sig själv. Jag hatar själv mitt utseende, och står själv och skådar allt fula på min kropp. Men nu har jag faktiskt börjat acceptera mig själv, jag är inte perfekt, ingen är det. Men jag har iaf accepterat hur jag ser ut, även om jag förmodligen alltid kommer bävjas över alla skavanker.
Ta hand om dig, vi bryr oss! <3
sluta gnälla och ta tag i ditt liv istället, som resten av oss här i världen.
låter säkert knäppt. men tänk på de som inte har någon kropp. tänk på de barnen/vuxna som trampat på en mina för att se ett ben flyga iväg. det enda vi kan skämmas för, är hur ytliga vi är i västvärlden. jag tycker du verkar vara en fin person på insidan, en person som skriver om sin anorexi för att andra inte ska hamna i samma svarta hål. DU ÄR BRA, vet du det?!
Det är läskigt att läsa om att du också har det här beteendet precis som en själv. Jag försöker att hitta ett sätt för att kunna acceptera och vara nöjd med hur jag är. Det är svårt, men den som söker skall finna.
Tänk inte så! Tänk som så att du är bra som du är. Du är ren & du är fin. Försök vara optimistisk! Även om du inte känner så, så skriv att du känner dig fin och tillräcklig. För tror knappast du är värdelös!
Kramar!
Lou: Tummen upp till dig! Har själv börjat tänka så!
Paris, kom igen! Det här är bara en annan kris i ditt liv. Du kommer ta dig ur den också och ta upp kampen igen. Du behöver ta upp den! Det är viljan och styrkan som är din vän, inte anorexian! Det är svårt att vara stark, jag vet det! Jag vet verkligen det... Jag har börjat plocka fram den bekymmerslösa och glada tjejen jag själv var för 5 år sedan. Det är inte lätt att vara glad när man helst vill gömma sig i ett hörn och gråta eller skada sig själv hela dagarna, men det är fan så mycket roligare! Igår, till exempel, satt jag på badrumsgolvet och grät och blickarna drogs oavbrutet till rakhyveln på hyllan. Det är det vanliga beteendet jag får när jag är nere. Men så plötsligt kändes det som att jag fick en "uppenbarelse". Jag tänkte "Nej, jag tänker fan inte göra det igen. Det finns ingen anledning att göra det. Ingenting kommer bli bättre om jag gör så, det känns bara skönt för stunden men det LÖSER ingenting!" Så började jag tänka så om en massa andra saker efter det, varför ska jag vara ledsen för det ena och för det andra? Varför kan jag inte bara klippa av det som gör ont och vara glad för att jag är jag? Ta bort alla dåliga och sjuka tankar och ta fram mitt logiska tänkande! VAD är bra? Vad fan är det jag håller på med? Jag mår inte bra som jag mår nu, jag måste ändra hela mitt tankesätt för att må bra men det är det värt! Det är jobbigt som fan, det krävs styrka och mod! Man känner sig naken, ful och dum till en början, men håller man ut så kommer det bli så jävla bra! Jag vill vara den jag var när jag gick i gymnasiet, då var jag alltid glad (åtminstone i ettan)!
Se så! Nu fixar vi det här! Tänk positivt! Du kan också! Låt oss se ditt JÄVLARANAMMA!! KOM IGEN FÖR HELVETE PARIS! :D
Just do it!
KRAM
dina ord är så starka, och fyfan, du har det inte lätt.. jag blir så ledsen när jag läser din blogg. jag har följt den ett bra tag, och för några månader sedan verkade du så mycket gladare. det kan ha varit ett "skådespel" från dig, men nu mår du verkligen skit. det märker jag.
jag önskar att jag kunde krama om dig, hårt, ge dig värme och sedan att du blev frisk. att det var så enkelt. men tyvärr är det inte det.
jag vet att det är svårt, men du vet ju själv att du inte mår bra, vare sig du väger 5 kg eller 50 så kommer du fortfarande inte vara nöjd. jag ber dig, sök hjälp. riktig hjälp. lägg in dig på behandling dygnet runt. du kommer hata det, det kommer ta år att bli frisk, men, det är värt att kämpa för det. du förtjänar att vara frisk. kämpa för det!
jag önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt... varje gång jag kikar in här får jag en klump i magen och tårar i ögonen.
hoppas du kan ta tag i dig själv, och du kommer inte klara att bli frisk själv. det är omöjligt. ta hjälp från din omgivning, och sök vård. snälla!
Du kommer dö om du inte söker akut hjälp nu. tänk på ditt hjärta, det ska orka slå..
kram
du har fel.
du har så många läsare som verkligen inte har en anning om vem du är och hur du ser ut, och trots det stöttar de dig till tusen.
och vet du vad? det är pågrund av dina texter. dina ord. pågrund av vad som finns innuti dig, i ditt huvud. dina tankar dina åsikter dig.
du är så jävla smart tjejen! och jag är säkert inte ensam om att verklgien beundra dig, för de dagar du orkar tänka klart, orkar tänka positivt, är du verkligen glasklar.
det är svårt, det är jobbigt,
men kom ihåg: du är inte din kropp. du är inte dina kilon.
när du mår dåligt följer du en mall, ett mönster, som alla med samma problem kan relatera till och känna igen sig i. men det känns häftigt, för det är en image, det är något sorgligt, och du tänker säkert att du kommer att tappa din identitet om du blir frisk.
men när du mår bra och är dig själv är du så jävla unik, eftersom ingen mår bra som du gör, och ingen är som du, och det är värt att kämpa för,
för du är verkligen förebildsmaterial tjejen!
kämpa på raring! jag hejjar på dig, du kan!
du måste försöka tro att du är vacker! du själv måste tro och veta att du är vacker, även om du i början ljuger för dig själv, så kommer hela du en dag att tro på det. all lycka till dig!! ♥
Du ÄR vacker rätt igenom!
Jag vet inte vad jag mer ska säga, bara att du måste verkligen bestämma dig! Det har jag gjort & då börjar man verkligen se allt på ett annat sätt!
Joo Paris du är vacker och betydelsefull hela du! Kämpa nu och slå anorexia på käften, vi vet att du kommer klara det. Du är för smart för anorexia och förtjänar precis som alla andra ett liv utan "henne". Var nu en stark tjej.
Massa kramar<3
Älskade lilla vän!!! Du ska inte behöva känna så!
Jag tycker att du ska trotsa alla demoner och hemska tankar och söka hjälp. Hur rädd du än är för det och hur mycket du än inte orkar bry dig om vad som kommer hända så kommer du en dag inse att det finns en annan värld som är så mycket mer värd än att leva i en bubbla av ångest som äter upp dig inifrån.
Snälla lilla du försök få hjälp för den finns där ute om du bara vågar <3<3
Jag kommer inte på nått lika fint och lång att skriva som Emelie K och de andra men jag tror på dig... kram!
alltså.. jag har läst din blogg under en ganska lång period och jag måste säga att din blogg är så jävla tråkig. förlåt men jag fattar inte varför just din blogg har så många läsare som jag antar att du har. det enda du skriver om är hur dåligt du mår och hur äcklig du känner dig och vad har ätit under dagen. lixom..? visst, alla mår dåligt någon gång ibland men det är så livet är. jag fattar att det är skitjobbigt men herregud, om du nu har insett att det inte är bra för dig varför ber du ingen om hjälp eller börjar äta igen? du spelar ju för fasn bara martyr. jaja, kommer nog inte läsa din blogg igen.
jag har aldrig sett dig, men jag vet att du är vacker. frågan är när du ska inse det?
Sänder värme, stöttning och hopp till dig. Du är inte ensam.
Du kan!
the best is yet to come.
Kram Marie.
Du vet vad jag tänker, du är vacker, du är duglig, o allt det där. Men jag vet att det inte kommer hjälpa.
Den dagen som DU VILL bli frisk, den dagen kommer du bli det, förstår du? Den dagen som DU inte behöver läsa dina läsares komemrtarer och leta efter en person som förstår dig. Den dagen kommer du bli frisk. Då du inte ens behöver några som helst kompisar eller läsare och ändå vet att du är bra nog. Då blir du friskare.
Hur smal eller tjock eller vacker eller snäll eller elak eller vad du än är så kommer du inte bli nöjd. Du är vacker nog för resten av världen. Men du är inte vacker nog för dig själv. Och jag tänker på personligheten nu gumman, inte utseendet. Du försöker rymma från allt, och skylla på din anorexia. Hur smal du än blir så kommer du inte bli nöjd, så är det bara.
Du måste lära dig att gilla din insida först, sedan gå till utseendet. Du satsar på perfektion, men det finns inte. Får du den "perfekta" kroppen så blir du sjuk inombords. Får du den perfekta insidan så längtar du efter den perfekta kroppen. Den där snygga, långa modellen som är din rolemodel. Tror du hon känner sig perfekt eller? Tror du att hon är nöjd på något sätt?
Men iallafall ska sluta babbla nu, DU vet allt det här mycket bättre än jag. du lever det. Men så du vet, du kommer inte bli frisk om inte du vill det. Så länge som du behöver OSS för att säga till dig att du är vacker så blir du inte frisk. JAG vet att en dag så kommer du se dig själv i spegeln och älska det du ser. Men det är allt, JAG vet att det kommer hända. DU måste göra det.
Vi älskar dig, och vi kommer vara här för dig så länge det behövs. Du anar inte vilken plats du har i våra hjärtan. Önskar sååååååå mycket att jag kunde ta all kärlek till dig från allas hjärtan och stoppa in det i dig. Så hela du fylls av kärlek till dig själv.
love<3
Vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att jag förstårm precis vad du menar.
Skillnaden är väl att jag lärt mig leva vid dessa känslor; och struntar i dem även om det ibland känns svårt.
på ett sätt känns det ibland som jag givit upp inför mig själv, accepterat mig som värdelös liksom. men det kan vara skönt ibland att ge upp.
för så länge jag tänker att jag kanske KAN bli perfekt om jag bara kämpar lite till; ja, då är jag ju kvar i den onda cirkeln...
Sara: Vi läser den här bloggen och skriver kommentarer för att hjälpa en sjuk människa att bli frisk. Anorexia är inget martyrspel, det är en sjukdom. Alla mår dåligt, självklart, jag mår inte heller bra. Men mina problem har dock inte utvecklats till en sjukdom och det är jag tacksam för.
Det är inte kul att läsa om hur dåligt hon mår, nej, men då får man hjälpa henne på traven istället. Tyvärr är det sällan vi ser resultat men de små steg framåt hon tar är alla steg i rätt riktning och då stöttar vi henne ännu mer. Tror alla hennes läsare längtar efter den dagen hon slutar blogga för att hon ligger inne och får den hjälp vi försöker få henne att fatta att hon behöver.
Hmm... Blev visst ännu ett ganska långt inlägg... Förlåt, men jag tycker och tänker så mycket om så många saker!
jag läser din blogg ofta och följer din kamp men har en fråga, vad är det för skillnad på anorexi och UNS? tacksam för svar!
Du får inte ge upp.
Du har redan gett upp. Du har blivit så ångestladdad de senaste månaderna.
Du vägrar äta. Vägrar "ge upp för maten". Använd den styrkan till vända det här. Ge för fan inte upp nu!
Du säger att du fick anorexi för att du aldrig var bra nog.
Är du bra nog när du ligger på sjukhus?
Du är bra nog när du inser ditt egna värde, när du inser hur snygg du är, hur smart du är. Du kommer tillhöra minoriteten som inser hur BRA du är?!!
GE INTE UPP NU!
Jag fattar inte hur dom alltid släpper ut dig igen när du blir tvångsintagen, om dom inte gör något snart så kommer du dö.... du behöver någon som låser in dig och sondmatar dig!!! Och någon som väcker liv i skallen på dig så du slutar göra sånt här. Och nej, jag tänker inte säga hur fantastisk du är, du får kämpa som alla andra för att må bra.
Hej! Jag känner precis som dig. Skrev även det i min blogg idag, och skrev att orden som kommer ifrån dig är som att det kommer ifrån mig själv.
En tjej kommenterade och sa "Alltså värt att kopiera från my ana life, bra att du lever ditt eget liv" Men jag kopade inte eftersom du har så man inte kan kopiera. Men skrev ungefär som du och skrev att det kom från dig :D
Hoppas det inte gör ngt, känner som du.
är du inlagd nu?
hur går det?
kramar
Jag tror på dig, precis som jag alltid gjort.
i mitt huvud snurrar det precis samma saker som dom i inläggen bara det att jag känner mig värdelös i de jag gör och de jag säger. dvs vad jag än gör, vad jag än säger, så ort jag ser mig själv i spegeln eller på kort så känner jag mig värdelös, tjock, äcklig, smutsig åallt sånt där.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Detta är första gången jag kikar in på din blogg men jag kan redan säga att du verkar vara en jätte fin person. Har ingen aning om hur du ser ut men jag kan inte tänka mig att du är ful. Känner 2 personer med anorexia och det är så frustrerande att inte kunna hjälpa dom. Det är ju bara ni själva som tycker illa om era kroppar medans omgivningen ser hur galet det blir. Men allt det vet du ju förstås redan...vet inte vart jag vill komma med detta.. Men jag önskar dig all lycka! Kramis :)