Old habits never die
Det går inte att lära gamla hundar sitta, eller vad är det man brukar säga?
Svälter mig själv mer än vanligt. Dricker alkohol igen, skär mig själv, straffar mig själv värre än någonsin. Back to drugs too.
Jag vill inte. Men vad kan jag göra för att dämpa ångesten?
Det finns inget hopp för mig. Jag kan inte se någon väg ur det här mörkret längre.
Och för första gången på mycket, mycket länge, så vet jag inte om jag vill det heller. Jag drömde om en framtid med rakblad när jag var liten.
Ironiskt att det var ett champagne - glas som jag skar mig med den här gången. Don't you just love it?
hoppet är det sista som överger människan.
Då antar jag att det verkligen är ute med mig :(
Ge inte upp! Sägs det inte också att man verkligen måste nå botten innan man klarar av att vända och klättra upp mot ljuset igen? Du kan, du är ju en fighter, och en vinnare, inte sant? Du om någon borde väl kunna och våga kämpa för att bli frisk! Ge dig själv det i julklapp: en chans till. Vi är många som tror på dig.
Kram
Jag la till din blogg pa mina "favoriter" du vet som man kan ha uppe i hornet pa min dator.. och inte for att jag sjalv nagonsin har tank lr har svalt mig sjalv, utan att jag totalt FASTNADE och blev kar i ditt satt att skriva. Du borde borja skriva bocker! Jag kan medge att din sida foll i mitt intresse lite kanske ocksa for min syster hade och har atstorningar,sa jag vet hur situatuionen ser ut. Men iaf, alla gar igenom skit, alla har daliga lr farliga tankar...det ar fullkomligt normalt. Men du maste lara dig vara starkare an dina tankar, aven om du inte vill det just nu. "Everything worth having in kife is hard to get"..glom inte det.
Ge inte upp tjejen. Jag vet att det kanns tungt, att kanslorna svammer over och dranker an och det finns ingenting du kan gora at det. Men snalla- ge inte upp. Det FINNS en vag ut, du maste bara hitta den. Och pa din vag dit kanske du ggar fel vag om och om igen, men till slut lovar jag att du kommer hitta vagen. Ge inte upp.
det går inte att lära gamla hundar att sitta men man kan tryck ner dem och wow de sitter. du kommer att lara dig, du är stark och förtjänar ett bättre liv, äta , må bra och en fin framtid
Alkohol. Droger. Svält. Och så vidare.
Paris, ta en titt på ditt liv.
Ett långt titt, utforska, analysera.
Whatever.
Efteråt har du två alternativ.
1. Försätt som du gör nu, see life pass you by.
2. Kämpa hårdare, to keep your feet to the ground.
Det blir inte lätt om du väljer alternativ #2
Fast, inget är ju lätt .. Right?
Se ljuget i mörkret. Tänk hur mycket det finns att leva för, hur mycket det finns kvar att upptäcka. Du är starkare än vad du tror, du måste bara hitta styrkan i dig själv. Du klarar det här.
kramar
jag ska inte säga att jag vet hur du känner för alla känner olika. men jag har många liknande erfarenheter som dig. om du vill bli bättre, så snälla sök dig till behandling. svälten förstår ingenting och du anar inte hur mycket den förstärker din ångest och depression.
jag säger inte att allt blir lyckligt när din ätstörning är borta, och jag förstår att du tänker att den hjälper dig stänga av, men tro mig, den håller bara din ångest närmare dig.
jag hoppas verkligen du tar hjälp paris, för det är du värd. men du klarar det inte på egen hand, det gör ingen.
Om du behöver prata med någon så kan du ringa mig på skype, bor inte i sverige och känner inte dig men ibland kan en främling vara det man behöver. Min skype är min email utan @hotmail.com. Hoppas du mår bättre, ingen förtjänar att må som du gör!
Stor kram<3
När jag känner mig fängslad så beter jag mig på nästan samma sätt (no drugs though) men allt som jag behöver är en resa. Varför åker inte du nånstans till helgen? Det kommer hjälpa dig mycket.
Detta kan låta naivt och korkat - men kan du inte bara flytta till nått land där de inte bryr sig om utsidan? Jag slutade med min ätstörning för att jag höll på att förlora min bästa vän... Det var de fan inte värt!
KRAM! <3
Vad är det som gör att du har ångest? Är det anorexian? (Jag är inte korkad, jag är bara dålig på känslor)
Vad är Din mening med att skylta med Din destruktivitet och Ditt miserabla livsöde (som Du delvis själv orsakar, även om Du inte menar det) ?
Du vet att många som läser Din (välbesökta) blogg själva mår dåligt, o Du säger every once in a while att Du vill hjälpa människor att må bättre. Tror Du att Du sprider inspiration till ett sunt o glatt liv med dessa rader ? Knappast...
Jag anser att alla som har en plats i något som helst offentligt sammanhang har ett ansvar för vilka signaler de sänder ut.
Så för andras (vår), men kanske framför allt DIN EGEN skull; sluta blogga om helvetet på jorden (som jag ärligt talat tror håller ifrån att göra positiva framsteg) o ta tag i Dig själv, i Ditt liv. Sök stöd o hjälp, för det finns att tillgå ! Då snackar jag inte nödvändigtvis som ett behandlingshem för ätstörda, men definitivt inte heller om något fjantigt samtal en gång i veckan med en dyr psykolog i en fin våning på Östermalm, för det gör knappast någon skillnad (uppenbarligen!)
Med Kärlek,
Zelda.
stay strong! du vet att vi alla tror på dig!
Paris, sluta snälla. Du är värd så att ha det så mycket bättre än så här. Kan du inte starta ett nytt liv långt härifrån och aldrig mer komma tillbaka?
Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig, men åtminstone så önskar jag dig all lycka i världen för du är så värd det!
gumman :( <3
du har varit stark som har tagit dig upp en bit
ifrån de destruktiva. bakslag får man räkna med.
du är starkare än såhär, så lätt kan du inte ge upp
hjärtegull. vi tror på dig för du förtjänar
ett värdigt liv utan all dess skit. hugs
Nej, vad säger du!! Alla vi är begåvade och vackra!! Du måste kämpa, jag vill hjälpa dig! Du kan inte må såhär! Jag har också en ätstörning(bulimi) Men jag skaffade hjälp och vill verkligen bli frisk, jag var tjejen som en gång skrev till dig att jag spydde efter varje gång jag åt nått, att jag inte viste om jag hade en ätstörnig, kommer du ihåg, du svarade på min fråga, du har det på kategorin läsvärda inlägg! Bulimi och KBT!! Kolla där, du svarade mig! Du kan bli frisk, inget är hopplöst! Snälla jag ber dig att söka hjälp, du gav mig det rådet också! Även fast jag ibland går tillbaks till mina gamla rutiner så vill jag leva, jag vill leva för mig själv, för min familj, för mina vänner! Jag klarar inte av att se hur du hanterar sjukdomen det är inte lätt jag vet det, men snälla snälla snälla sök hjälp, inte för min skull utan för din egen! Jag vill så gärna hjälpa dig, jag är bara 16 och jag vet inte hur mkt jag kan göra för dig, du verkar vara äldre och kanske inte vill ta hjälp från en mindre men jag vill verkligen!
ryck upp dig och gör något åt situationen istället, den enda som kan hjälpa dig är du själv för om du inte ens vill ge livet en chans så går det inte. det finns hjälp att få och det vet du lika väl som jag, men det handlar om din egen vilja. jag vet att du inte menar att trigga andra, men jag kan tänka mig att många blir triggade av det du skriver och även ser dig som en förebild.
du behöver bekräftelse, alla behöver det och du får för lite av det. det enda du får bekräftat är av dig själv att du inte duger, vilket ju är falskt. du förtjänar mer, så ta hjälp och riktig hjälp den här gången och kör hårt. kramar!
Vad sitter jag och gör just nu? Well en tröst hade kanske varit: Jag sitter och gråter och mår dåligt över dig. Men istället sitter jag här chockat och lite förbannat över situationen. Du känns som en syster, en syster som jag har kommit jättenära. Som har så himla mycket överens med mig, men som inte ens vet vem jag är. Du känns som systern jag aldrig fick (Okej. borde nog stoppa innan jag skrämmer livet ur dig?! =P).
Vad har fått dig att göra detta? Har det hänt något på sistone i ditt liv som har påverkat dig negativt?
Jag tycker du som var på så god väg ska ta tag i allt igen. Du vet inte vad du har gått miste om eftersom du aldrig har haft en frisk tonåring. Aldrig. Förbannar inte den tanken dig ibland? Att din tonår hittils inte har varit som alla andras?
Om du anser dig själv som lycklig de dagar du har anorexian. Tänk dig dagar utan. Då kommer dina supere lyckliga anorexi-dagar kännas som vanliga dagar i ett "normalt" (Anorexian är inte onormal.. men du förstår?) liv utan anorexian.
Jag tyckre du ska ta dig i kragen, du verkar ha det mesta du behöver, rikedomar, tak över dig, pojkvän, vänner, företag.. What else begär man liksom? Slå upp ögonen och inse att det du har. Det har inte många. Kasta inte bort ditt liv. Slösa inte bort det. Och hoppet är det sista som överger en människa sägs det, men i detta fallet då är det bara en teori du har om att du inte har hopp kvar. Under mörka tider känns det så. Kanske du har en mörk tid nu?
Jag tycker du borde prata med din psykolog om detta. Du måste .
Förresten har jag alltid velat få tag i dig men aldrig vågat maila dig eftersom jag är rädd du inte skulle svara eller se det ens. Finns det inget annat sätt man kan nå dig direkt?
Kramisaaaaaaar / Från någon som verkligen BRYR SIG OM DIG!
Jag tror iallafall att du kan övervinna det här <3
KÄMPA!
Att det ska vara så svårt att leva. :-/ Vi har bara ett liv dock, och det är oss till låns i några ynka decennier. Du förtjänar bättre, ljusare, lyckligare. Kämpa.
joda, min huns var 8 ar nar jag larde henne skall och "prata". slaget ar aldrig forlorat.
Det finns en sång som heter Brödupproret som du förmodligen aldrig har hört då det är en vänsterkampvisa.
Refrängen börjar så här:
"Det finns inget mörker min dotter, mörker är stulet ljus."
Hur kan man försöka bli känd på sin ätstörning?! Detta har stigit dig åt huvudet!
Anonym; Vadå försöka bli känd på sin ätstörning? Närdå? Har inte sett nån reklam för My Ana Life någonstans, och hur lätt är det att bli känd när man är anonym? Hahaha, det är ju skrattretande!:P
"Zelda" har uppenbarligen aldrig mått riktigt dåligt.
Paris skriver för sin egen skull, tycker du att det är jobbigt att läsa så läs inte då, din satans idiot. Hon har inget ansvar i hur andra människor uppfattar det hon skriver. Man väljer väl fan själv om man läser eller inte.
Tack och hej.
en fråga bara :) hur vet man säkert att man är anorektiker? jag har kollat runt lite på internet men det står nästan samma sak överallt. vad anser du är tecken på att man har anorexia?
och jag måste tillägga att jag är jättetacksam över din blogg! hur bra som helst, verkligen. fortsätt så :) puss
oj vad jag önskar att du skulle ha en vaktande föräldrar, trots at du är vuxen, har inte anorexi men har hafft ätstörning nu i ett år.. är ´14 år alltså mitt i tonåren så då e du ju viktigtn med maten...iallafall min ätstörnng jar fördröjt min växt och ser ut som en 12 åring :P
som tur e har jag två super noga föräldrar som tar hand om mig och jag börjar så småningom omma upp til min ormala vikt
nu ätr jag 4 olika piller
går för 3gg hos en närningterapöut
massor med blodprover
besök hos läkare
trots det lider jag fortfarande av ångest och ibland funderar jag om jag faktiskt vil bli frisk....
skulle jag inte få hjälp skulle jag antaglingen länka 2 gg per dag och bara äta moronmål
och skulle antagligen vara nära döden vid det här laget..