Jag är Superwoman
Mitt största problem med anorexi är att jag tror att jag är Superwoman när jag inte äter.
Till och med Batman måste sova och äta... jag behöver inte sova, jag behöver inte äta. Listan kan göras oändlig. Jag är Superwoman.
Jag vill alltid vara bäst. På vad det än gäller. Och jag tror att jag har sagt det här förut, men människan har tre grundbehov för att överleva: föda, sömn och fortplantning (sex). Och på något sätt... så är jag inte människa när jag inte äter. Jag är mer än det. Jag väljer bort mina grundbehov.
Jag är Superwoman.
Många tänker nog så. Och när man väl blivit Superwoman, varför gå tillbaka och bli en vanlig grå Svensson? Varför gå tillbaka och äta?
Egentligen är det en hemsk tancke, men ack så sann...
Kram
Du är superwomen när du går emot din ätstörning!
kämpa på kram hanna
Konstigt de där hur man uppfattar sig själv och vad som faktiskt är verklighet... :/
Har bara en undra, jag har läs din blogg ett tag. Är själv drabbad av denna helvetes sjukdom.. Men undrar om du verkligen VILL bli frisk? Låter som om du går med i dina tanknar o känslor hela tiden. Eftersom det står KAMP MOT ANOREXI, inget illa menat, en enkel undran bara...
du e ju sjuk i huvet.
Det må vara sjukt, men det är MÅNGA som har känt sådär. Svårt för någon som inte gjort det att förstå. Tyvärr har jag också känt så..
Jag vill sända dig STYRKA o hoppas verkligen att du försöker bli frisk-det finns hjälp att få.
Lyckan sitter i SJÄLEN inte i spegelbilden.
håller själv just nu på att försöka bli FRISK.. och .. desto längre jag kommer, desto mer ÄKTA lycka känneer jag.. o d förtjänar du oxå..stor kram!!