Min historia, del III
Jag var som sagt ute väldigt ofta med mina kompisar, jag var hellre i stan och sprang runt än var i skolan. En av dom dagarna när jag borde ha varit i skolan var det en kvinna som kom fram till mig och sade att jag borde bli modell, och gav mig sitt visitkort.
"Why not", tänkte jag och ringde dit en vecka senare. Dom bad mig att komma förbi, vilket jag gjorde, och fick fylla i ett formulär och ta några poloroid - bilder. Allting rullade på ganska snabbt och jag fick göra en del jobb. Jag fick bilderna skickade till mig och fy, jag tyckte att jag var så tjock. Men jag orkade ändå inte göra något åt det.
Jag var då runt 173 cm lång och vägde mellan 52 - 55 kg.
Jag gick en visning på Sthlms modevecka. Vi fick gratis mat, men det var mycket snack. Jag såg att ingen åt upp sin mat och jag ville inte vara "tjejen som glufsade i sig maten". Alla modellerna synade varandra med blickarna, och det kändes som att det var min mammas dömande blickar. Jag var fet, jag var en nolla. Alla andra var vackra och smala och perfekta.
Jag gick ner till 49, 50 kg. Kanske mindre. Mina föräldrar fick nog av matsnacket och att jag använde modell - grejen som en ursäkt för att slippa skolan, så dom ringde till min modellagentur och sade upp mig därifrån.
Jag började ettan på gymnasiet. Killen jag hade varit tillsammans med gjorde slut därför att han tyckte att jag hade "förstört honom". Fick en annan pojkvän, som sade att han aldrig skulle vara tillsammans med mig om jag färgade håret brunt och gick upp i vikt. Jag började även försöka vara seriös i skolan - jag tyckte till och med att det var roligt!
Trots min pojkväns ord så gick jag upp i vikt, till 60 kg. När jag går upp i vikt får jag mer former, på vissa sätter sig fett på ett och samma ställe, men jag är inte alls sådan. Jag får fett överallt, så det ser ändå inte dumt ut.
När jag gick upp i vikt fick jag mer självförtroende. Och jag åt som en HÄST. Jag åt hur mycket som helst, tyckte inte alls att jag kunde gå upp i vikt! Det var så härligt. Jag kunde trycka i mig 200 gram choklad varje dag utan att gå upp ett gram.
Jag gjorde slut med min pojkvän för att jag var paranoid. Jag fick för mig att han var otrogen (vilket han inte var, han har i efterhand sagt att jag var tjejen han skulle gifta sig med... han hade till och med köpt en ring!) så jag dumpade honom. Började gå ut på mer fester, och jag hade så himla roligt. Jämt. Jag var festens mittpunkt, jag syntes och hördes överallt.
Nästa gång, vändpunkten för det som borde ha varit den roligaste tiden i mitt liv.
när var det som du gick ner 20 kg på två månader?
måste bara säga att det här är så otroligt bra, och spännande. tack föratt du skriver ut det. längtar alltid lika mycket tills nästa del, klickar in flera gånger per dag för att kolla om du lagt in en ny del! hade bra!
Skriv nästa del nu!!
Det här är verkligen intressant att läsa om!
Jag fick också bättre samvete nä jag gick upp i vikt faktiskt. Jag blev tillsammans med en kille (som säger att han inte vill vara tillsammans med mig om jag blir tjock(are)) och gick upp nästan 10 kg. Vikten måsse jag dåligt av, men på på sätt och vis brydde jag mig mindre och fick bättre själförtroende.
Du är så himla talangfull! Du fångar verkligen läsarna och får allt att bli intressant. Sluta aldrig blogga!
När du blir frisk vet jag att du kommer bli något stort.
Om du skulle göra en bok om din anorexi så skulle jag köpa den. Du skriver verkligen jätte bra :) Krya, jag hoppas verkligen att du blir frisk :D Tänker på dig kram
Vissa saker som du har skrivit i din blogg har varot otroligt korkade men ändå har man fortsatt läst din blogg, ändå rätt intressant.
Men så som du har "kallat" din familj/vänner och pojkvän m.m för.. mm jag förstår inte hur man kan göra det riktigt.
..och på den "gröna sidan" står det ju att du vägt som mest 69 kg?jag minns också att du var väldigt mycket pro-ana.
känns verkligen många gånger som du skriker efter uppmärksamhet,man kanske måste börja fundera på HUR man beter sig själv också?
får se nu också om min kommentar kommer fram.
En kvinna kom fram till mig också och sa något om model.
Om någon någonsin frågar mig hur allt började kan en del utav mig bara säga..jaa en kvinna.
men hon är ingentingen i min historia och endå spelar hon en sån stor roll.
Till Bella..
"vissa saker som du skrivit i din blogg har varit otroligt korkade".
En människas livshistoria kan vara hemsk, men aldrig korkad.
Vad som är "korkat" är ditt sätt att attackera folk.
"Känns verkligen många gånger som du skriker efter uppmärksamhet"..
Jag har aldrig hört henne skrika.., hahaha har läst hennes blogg 100000ggr och inte en enda meningen har varit innehöllt en dold kod.
dina meningar är dock fyllda av koder.." ja hatar mitt liv så ja ska ta och hacka på någon annan"
shit vad jag känner igen mig i din historia! Ska bli intressant att fortsätta läsa! Kämpa på =)
Sluta aldrig skriva. Har läst din blogg en tid nu men inte riktigt brytt mig om att kommentera för jag har tänkt att så många ändå skriver och uppmuntrar dig. Men jag kan seriöst inte låta bli. Du förtjänar ett bättre liv, det gäller bara att du inser det. Är det inte bättre att bara leva livet och sluta bry sig om vad alla andra tycker? Jag säger som många andra sagt och säkert tänker när de läser orden du skrivit. Kämpa.