Varför jag fick anorexi
Det har varit många som frågat hur allting började för mig. Det är så svårt att säga, och jag vill inte säga något som inte är sant eller inte är relevant. Jag ska försöka skriva ihop en början till den berättelsen, så fort den är klar kommer ni att få se.
Idag kommer jag dock att ha fullt upp... varför lär jag mig aldrig?
Men först - frukost. Tror att det blir flingor med yoghurt och banan.
Hejsan! Jag heter Petra, vi har ett projektarbete om anorexia och jag undrar om vi skulle kunna intervjua dig lite? Genom mail då såklart! Tack på förhand
Sv: Jag har vart har sedan dec 07. Ska stanna till juni i ar. Sa ett och ett halvt ar blev det :)
Jag alskar DC och USA. Trivs verkligen har.
Jag valde CC for att det var den jag hort mest om. Kollade inte upp nagra andra organisationer.
Det blir säkert sjukt spännande att läsa din berättelse :) Eller jag ser iaf fram emot det ;o
Haaaaaaaare bra !
Varför ser jag dig som så himla stark? :-)
Du har aneroxi, vilket är en otroligt svår sjukdom...och man är ju inte så stark egentligen. Eller är man det? Eller är man inte? :-)
Det är något jag funderar dag in och dag ut....vad är det som får oss att tycka att du är så himla stark? Det är ju egentligen bara ord i din blogg...vi vet ju inte vad som händer bakom bloggandet. Baksidan av en äs är långt ifrån glamorös.
Fast jag kommer liksom aldrig släppa du-är-stark-känslan utav dig.
Du verkar vara en otroligt go tjej, skenet kan bedra, men vad man påverkas :-)
Jag tror verkligen på dig, jag tror att du kan bli frisk....varför? Jo, nu är vi där igen, för jag tycker du är stark.
Kram
Ser fram emot att läsa det, verkligen.
Du är så stark! Puss. :*
Det är väl så som man brukar säga: Många bäckar små. Det är inte bara en sak som utlöser ätstörningar utan det är när flera negativa saker händer. Det är inte så svart på vitt som många vill tro...
(Användarnamn och lösen: Marias)
DU HAR EN SJUKT BRA BLOGG! mycket beröm till dig, de är du värd :)
sv: hahaha jasså :P