Angående drömmar
Men vet ni vad? Jag bara ryckte på axlarna! Hade det varit som vanligt hade jag börjat störtböla och skrika och haft mig. Jag tror att mamma blev förvånad över min reaktion. Jag blev också förvånad. Hehe.
Kram!
Oh ja det där känner jag igen. Jag är verkligen perfektionist ut i fingerspetsarna. Men jag får bara ångest när något blir lite fel, jag har aldrig börjat gråta eller skrika. Det har förmodligen med min uppfostran att göra. De flesta brukar säga att en bara mår sämre om en håller det inom sig även om det är mer socialt gångbart. Jag vet inte, jag har inte försökt med att visa min besvikelse utåt.
Tittar du okcså på Let's Dance nu? :)
Det är ju skitbra! Du kommer att må så fantastiskt bra så småning om, och du kommer aldrig att ångra att du kämpade för att bli frisk!
åh det är så härligt att läsa såna här inlägg från dig! kämpa kämpa och hoppas du får en bra helg! kramar
Blev de goda då? Det är ju ändå viktigast! :)
Åh vad bra!! du är på otroligt god väg och jag är så glad för det, hoppas du är det själv också! Det borde du verkligen!
du åt ju säkert ingen ändå, spela då roll hur dem ser ut eller smakar! störd.