Att gå upp i vikt
Jag dööör. Jag tror att jag har gått upp i vikt.
Jag har en sådan där dag när inget sitter bra på en, utan man ser bara fet och äcklig ut vad man än sätter på sig. Jag ser TJOCK ut. Vidrig.
Jag ser mycket större ut än mitt BMI. Jag känner mig normalviktig. Om jag bara går ner till 40 så kommer det att kännas bättre igen...
Jag ser är stor som ett hus just nu, och det är inget jag bara säger. Jag vill, jag MÅSTE gå ner lite i vikt. Inte mycket. Bara några kilon. Det kommer inte att vara farligt för mig.
Problemet för mig är att JAG VILL BLI FRISK. Men jag vägrar att gå upp i vikt. Jag VILL INTE. Då dör jag hellre. Jag hatar fett, jag har min stora kropp, jag hatar känslan av att vara stor. Hatar det!!!
Jag har varit jätte emot din blogg, men shit vad lika vi tänker ändå :S och det skrämmer mig
man borde kunna vara frisk & trådsmal. utan ångest & all skit. det skulle vara perfekt!
Det där är en känsla vi alla anorektiker känner igen oss i. Jag känner samma sak varje sekund, varje minut, varje timma, varje dag. Och vet du? Det är okej att känna så ibland.. Men du måste komma på bättre tankar. För tänk efter, har du blivit lyckligare sen du blev smalare? Det har inte jag. Jag var tiotusen gånger lyckligare när jag vägde mer, för vi blir aldrig nöjda tyvärr. Och det sitter i länge, kan sitta i hela livet. Försök stå emot tankarna, jag säger inte att du kommer göra det, men försök i alla fall. Ta en dag i taget och ta hand om dig.
Försök tänka logiskt. Alla med bmi 15 är jättesmala, du med. Det är matematik och går inte att ändra på.
Gud jag kände/känner exakt likadant. Sure att jag skulle kunna vara frisk och tycka om det om jag fick väga lika lite som innan. Tog ett tag, men jag fattade till slut att det inte går, och slutade väga mig. Bästa jag nånsin gjort. Även om det fortfarande är svinjobbigt. Hoppas att du inte ger upp! Det är BARA sjukdomen som ljuger genom dina ögon.
det ultimata vore ju att vara sjukt snyggt smal OCH frisk. Känns dock himla omöjligt... Puss på dig
Ojoj, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vi är lika men ändå så totalt olika. Jag har ätstörning åt andra hållet. Blir bara fetare och fetare... Asså det är så jäkla svårt. Vill i alla fall skicka varma kramar till dig, från Maria =)
precis som Bella säger; Fasen vad lika vi är! Lika när det gäller sjukdomen, lika när det gäller frågan att bli frisk eller inte och lika när det gäller andra åsikter :O det är faktiskt lite läskigt ._.
jag vill också bara att man ska kunna vara frisk och fortfarande vara smal...jag hatar att gå omkring och känna mig tjock hela dagarna!
Jag vet precis hur du känner, jag känner så hela tiden. Men jag har läst din blogg ett tag nu och jag vet att du är en tjej som inte ger sig, du har kämparglöden kvar! Fortsätt att tänka att du vill bli frisk och jobba mot målet. Det är inte lätt jag vet det och det känns ibland som att man bara vill ge upp. Men du är stark och du SKA klara det! Jag håller på dig tjejen! Ta hand om dig.
Vet exakt hur du känner men det går inte! Du måste gå upp. Det kommer inte synas mycket utanpå, speciellt inte när du är så lång. Det är bara i huvudet du ser och känner det och den känslan kan du lära dig hantera.
Så fort du går ner tar den elaka häxan över mer och det blir ännu svårare att bli frisk. Läs Ronnies inlägg, det är exakt så du måste tänka. Jag skrev ut hans inlägg och läser varje kväll, det hjälper mig ortoligt mycket!
Tänk på att alla vi normalviktiga,tycker du att vi ser tjocka ut? Alla skådespelare som väger i alla fall runt femtio som inte är 1,8 långa. Dom tycker vi är smala, säkert du också. Och du är mycket mycket smalare än dem. Det är inte snyggt att vara så smal. Det tror jag ingen tycker.
heh ja har man det problemet att killar ALLTID raggar så kanske det är lite jobbigt med blandade gym :P men för oss som inte har det, föredrar jag blandade gym :P
Konstigt. Du tror du kommer hantera detta på egen hand, men ska det gå till såhär då kommer du inte klara det. Du kommer inte att bli fri. Det är bäst för dig att någon berättar det för dig tidigt. Och jag gör mig den äran att berätta det för dig, du är sjuk och behöver hjälp för att komma ur detta. Tanken kan vara jävligt hård. But that's just the truth. Sök hjälp - lycka till.
Ta hand om dig. Jag tänker på dig.
Ja, kan faktiskt ta upp en del övningar man kan göra på gymmet om du vill (:
kram
Tack! Nä vi har aldrig bråkat å visst är det ett drömliv. Men jag lixsom du har haft ett tufft liv hittills. Jag har oxå haft anorexi men tog mig ur det. Det är så hemskat att tänka som du gör men jag vet precis hur det är. Man stirrar sig blind på vågen å ser inte i spegeln hur man egentligen ser ut. Får du någon hjälp?
kram
jag känner inte dig, men om jag visste vem du var skulle jag bara åka hem till dig och krama dig så mycket att du blev frisk och fick må bra.. jag vill inte att du ska må dåligt, för du verkar vara så snäll och bra.. <3
fortsätt att kämpa.. ju mer man går upp i vikt (och då måste det vara mer än tre-fyra kilon annars ger det ingen effekt på hjärnan) - ju smalare uppfattar man sig själv, och ju mer man går ner i vikt - ju större uppfattar man sig själv. Jag vet, för jag har gjort det och jag ångrar inte något av det :) våga bli frisk!
Om det inte är så att du är under 1.40 lång så SKA du inte väga 40 kilo, då ser du ut som ett vandrande skelett! Fattar du inte det? 40 kilo är onormalt!! Det är för lite för kroppen, fett är något man SKA ha på kroppen, det betyder inte att man är fet! Dessutom så kommer du ha ett nytt mål när du väger 40, du kommer vilja gå ner ännu mer, lura inte dig själv. :P
Det är oftast när man känner sig sådär stor som man är påväg ner igen.. tyvärr. Det är en förrädisk och farlig sjukdom.
För att bli frisk måste man upp i vikt. Och tankarna följer ofta kroppen - när du närmar dig en friskare vikt kommer dina tankar också att bli friskare. Det hänger ihop. Kämpa!
Nu måste du stanna upp, du tänker skevt. Du ser inte större ut än ditt BMI tro mig, jag vet inte vad du väger. Men jag vet hur JÄVLA smal du var när vi sist sågs. Så lägg ner de där, det är anorexihelvetet som spökar. Kom igen vafan, babe jag kämpar like hell. Jag börjar fatta att det kommer gå bra nu och jag har kanske ett BMI på 17 nu, fatta från ett bmi runt 14/15 till det här och jag känner mig inte större, så det är bara hjärnan som spökar. du litar väl på mig?
PUSS<3
Hur ska du bli frisk om du inte går upp i vikt? Kom igen, du vet att det är det rätta att göra, OCH DU ÄR INTE STOR SOM ETT HUS. Du är smal, och du ska bannemig bli frisk! KÄÄÄÄÄMPAAAAAAAAAAAAA
Men är inte lite extra fett på kroppen värt det då? Du mår ju så otroligt dåligt av din anorexi, psykiskt, tänk vad skönt att faktiskt MÅ BRA! Tänk dig att vara riktigt glad och få slippa vikthetsen. Är det inte värt att gå upp lite till? Du är inte tjock, det lovar jag. Det enda du har att vinna är att faktiskt må bättre i själen.
Gud, du anar inte hur mycket jag känner igen mig. Fortsätt kämpa, det går att bli frisk.
Om kläderna sitter sämre fårn en dag till en annan, beror det garanterat bara på en föreställning i ditt huvud och inte en ökad vikt. Försök komma ihåg det.
gå tillbaka i bloggen varje gång du känenr såhär. du vet ju själv att du behöver gå upp i vikt både för att du ska kunna bli frisk och för att må bra fysiskt. du är en smart tjej. du vet att du måste äta. kram
gumman då! vet du vad jag tror, du måste bara säga åt dig själv att du måååste lära dig gå upp i vikt, det är viktigt för dig! jag förstår dej, men du måste verkligen försöka, och ajg lovar dig, jag har aldirg sett dig men DU ÄR INTE FET!
kramkram!
det är inte så farligt som du verkar tro att gå upp i vikt. man överlever, jag har ett bmi under 18 men jag mår fint. man behöver inte vara fet för att man går upp ngn kilo. och du som verkar väga så lite skulle bara må bra, tro mig.
Du klarar det! Jag vet att det är jobbigt det du går i genom men du är stark! Kom igen kämpa på! Och du är inte fet vad du än tror så är du allt annat utom det. Försök att tänka att du kommer faktiskt må bättre om du väger mer. Det är svårt att få in men sant.
Ta hand om dig!
Kommer definitift ihåg när jag tänkte "nåra kilo ner gör ingening!" men det är en oerhörd fälla:/ Man börjar med att tänkta ut en målvikt.. "Om jag når 45 så blir jag nöjd!" När man kommer till 45 kilo tänker man "ett kilo gör ju inget..". Sen är man fast i att fortsätta gå ned i vikt och man kan aboslut inte börja äta mer eller träna mindre. Man vet inte ens hur man skall äta rätt.. Det är en ständig kamp mellan kalorierna och träningen i huvudet. Sen kommer jag ihåg när jag tänkte "dör hellre än att gå upp i vikt!" urs! Den fasan:(. Mina föräldrar sa åt mig för 2 år sen att "nu får det vara nog, du måste börja öka i vikt". Jag höll på att dö av ångest och rädsla över att vara som förr, se det jag hatade i spegeln. Men idag är jag glad för att det inte fick gå längre. Annars hade jag inte suttit här idag:/ Idag är jag 18 år med mindre hår en förr och vissa problem med kroppen. Har tex problem med vissa muskler och vissa skelettdelar pga överansträning. Har även ett visst träningsberoende kvar som jag kämpar med men kommer nog aldrig bli av med. Min vikt är dock bra och jag är nöjd med hur jag ser ut. Jag sköter mig utan att vara underviktig och jag är faktiskt smal och fin utan att vara en planka. Du får gärna kontakta mig, adda msn eller liknande. Tycker om att prata med de som vet hur det känns!=) De enda som förstår en anorektiker är anorektikerna själva. Ingen annan kan sätta sig in i hur det är:/
Jag har vart där, jag har gått igenom allting, jag vet hur det känns, jag kände också så där.
Men vet du vad? Jag är frisk nu 100% frisk. Och om det kan glädja dig en gnutta så är de som gått igenom en ätstörning oftast lyckligare när de kommer ur den, än en människa som inte gått igenom en.
Det är bara att blicka framåt. Fokusera inte på det som får dig att må dåligt, fokusera istället på det som är bra i dig själv. Jag vet att det är jätte svårt att hitta. Men jag fann mina ögon. Ingen har sådana ögon som jag, så jag fokuserade på de istället. Våga lägga undan vågen, våga putta bort demonerna när de kommer.
Du kan läsa om mitt liv i min blogg, se hur bra jag faktiskt mår nu idag. Och att jag inte ens lägger en enda tanke på maten idag, om det inte är något som att jag är hungrig eller sugen på något.
Fortsätt att kämpa och du kommer klara det! Du vill bli frisk, du ska bli frisk. Jag ville bli frisk, jag blev frisk.
När du väl är frisk, kommer du blicka tillbaka på den här tiden och se det som en dimma. Det var inte du.. Det var demonerna. Låt de inte vinna över dig. Du är någonstans där inne, och du ska bekämpa de. De ska inte finnas.