Det typiska "sitta hemma och vänta på en kille" - syndromet
Tar fram min telefon var tredje sekund för att kolla på den. "Varför hör han inte av sig?"
Alla andra har hört av sig. Men inte han som betyder något.
vad tycker du om elin klin?
En fråga:
Hur kan du ha en förhållande när du är så sjuk som du är?
Men wtf är det med vissa anonyma som kommenterar till dig?!
Aja, OnT: usch jag känner igen mig jag med. Jag känner så nu även med Simon fastän han aldrig gjort något i närheten så taskigt som mitt ex gjorde mot mig... det verkligen stjälper som fan! Nuförtiden kan jag iallafall försöka vara återhållsam med min osäkerhet, men gud, när han inte hör av sig på ett tag så känner man sig så övergiven och förvirrad och oroar sig för att han tröttnat på långdistansförhållandet och allting.
Kan knappt tänka mig in i hur det känns för dig, det var så längesedan jag var i samma situation... just efter ett stort bråk är det så jävla jobbigt också, man vet inte om personen bara försöker vara envis och avståndstagande eller om det verkligen är permanent. :(
Är det för att du inte kan få honom? Jag gick över lik för att få mit tex att älska mig. Ändrade på mig själv i alla avseenden för att passa hans preferenser. För att jag skulle duga. För att han inte skulle lämna mig! Om jag var bra nog skulle han stanna kvar. Och eftersom han var hopplös att vinna kändes det som att om jag kunde få honom så kunde jag få världen. Om jag blev bra nog för han kanske jag blev bra nog för mig själv att älska.
Så blev det inte.
Och det suger :/
Släpp och inse att det är han som ska ligga på hallgolvet och gråta!