Varför måste man vara stark?
Varför måste man vara så stark jämt? Varför kan jag inte bara få säga att jag mår skit, jag vill dö, jag vill ligga hemma och gråta? Min pojkvän sedan två och ett halvt år tillbaka har gjort slut med mig, och nej, jag mår verkligen inte bra.
Jag har träffat en hel del kompisar från förr på sista tiden. Och alla kommer med det glatt utropade "du är för bra för honom gumman!", "nu har du ju tid att göra egna saker!" och den bästa "det är bara att glömma honom!"
Jag vill inte glömma. Han var det finaste som har hänt mig och jag vill inte spela stark - kvinna - klarar - sig - utan - man.
Varför får man aldrig må dåligt i dagens samhälle?
åh jag vet.. min pojkvän och jag var tsm i två år sen gjorde han slut, för cirka 2 månader sen.. jag vill fan inte glömma! jag vill inte ha tid för mig själv! jag vill suga mig fast på honom, vara ett plåster. vara "dom två" som alla vet är tsm. dela alla hemligheter, tårar och skratt. it really do sucks.
feel for you <3<3<3
För att folk tycker att olyckliga människor bara är till besvär...
Såna som kallar sig för vänner står inte ut med att man mår dåligt, att man inte bara blir glad igen. "Du vill ju må dåligt."
Folk fattar inte.
undrar jag med. och mår man dåligt får man bara höra "ryck upp dej".
nervärderande om nåt
Bara för att du känner press på dig att vara duktig inför oss läsare måste du inte vara bättre än alla andra. Det finns ingen, INGEN, som är så stark, som kan vara så stark varje dag. Lika mycket existerar "perfektion" och du är inte mer än människa, så gråt snälla. Gråt, du kan inte hålla det inne. Efter det här uppbrottet behöver du gråta ur dig allt och jag hoppas verkligen att du kan gå vidare, inte imorgon, inte om en vecka.. Det kan ta flera månader. Till och med år. Jag hoppas bara att du tillåter dig själv att må dåligt inför oss, det finns ingen som kan vara stark hela tiden. Dessutom blir det enklare för oss läsare när du berättar dina innersta känslor och tankar.
Det känns som att jag kommer bli en kommentar mitt ibland alla, att jag kommer försvinna ur mängden. Men jag hoppas iallafall att du läser det :)
Och glöm inte, kära du.. Du är ALDRIG ensam, människor lider världen över, känn dig inte ensam.
Det finns alltid någon.
skjønner deg veldig godt!! men man vil jo trøste vennene sine, og da er det vanskelig å finne på noe annet å si:s
jag håller fullständigt med, alla dom där småkommentarerna gör det bara värre. I dagens samhälle får man inte må dåligt, och du får verkligen inte heller ha någon sjukdom som anorexia. sjukt. lycka till! kram
Vi dömer inte dig, eftersom vi inte vet vem du är. Skulle vi veta vem du är skulle det nog vara andra bullar, men så är det inte just nu. :) Jag skulle aldrig dömma dig, det är inte de jag säger, men resten av läsarna letar nog bara efter något att gnälla över.
Självklart får du må dåligt. Men jag tycker du ska släppa honom, för på senare tid har jag inte sett en enda bra mening om Boyfriend. Ni bråkar bara. Känns det värt?
Du måste göra dig av med alla faktorer som får dig att må dåligt. SEN kan du börja bearbeta dig själv. Annars kommer det aldrig att gå.
Att du får höra att du är smal är något du får leva med. Det är en konsekvens du får ta. Jag menar, vad förväntar du dig när du vill uppnå "perfektion"? Perfektion i dina ögon är anorexi i våra. JAG VILL SE DIG FRISK!
Jag tror att det är så just pga att samhället har en så förvriden syn på hur dess medborgare ska vara. Precis som i Japan så ska man hålla tyst om man mår dåligt, man ska le, buga, nicka även fast det känns som om man slits sönder inombords av ångest och smärta. Ibland önskar t.o.m. jag att jag kunde "spela" gladare då jag egentligen mår motsatsen. Det skulle underlätta... Men det ska fanemig inte behöva vara så. Bara för att man är överviktig så ser folk ner på en, bara för att man är smal som en sticka (ätstörningar eller inte), ses man ner på. Är du ledsen så daltas du med och får en massa piller av ev. psykiatri/akut/sjukvård för att de ska slippa dig. Du är en siffra på ett papper som lever "inkorrekt" och "opassande" och måste bockas av och rättas så att allt som är ifyllt är grönt, inte rött. (Lite förbannad, jag, nej?!) ... Och att förlora sitt livs kärlek... Det gör ondare än ett färskt skärsår och en hetsig kräkreflex.. Men för sin egna skull måste man gå vidare: vilket för all del inte betyder att glömma. You'll figure it out. Jag tror det fan! Kämpa på så gott det går och klandra in dig själv för att må dåligt. Det är ok ibland...
Klart man får må dåligt. det är ända sättet att kunna må bra senare. Utan att först sörja kan man inte gå vidare. Du får ligga sömslös och gråta. det hör till.
Jag tycker inte att man ska glömma. Man ska spara det fina i en liten ask längst in i djupet av hjärtegropen och när man mår dåligt, riktigt dåligt, så ska man få ta fram det igen och minnas. Allt som var bra. För då mår man kanske lite bättre.
Man säger att till sina vänner att de ska komma över - glömma - just för att de är sina vänner. Man vill att de ska må bra. För det tar ett tag innan man är stark nog att lägga allt det bra i en liten ask. Innan dess gör det ont och man är ledsen. Vänner vill ju bara hjälpa. Säg till dom ifall de går för långt med vad de säger.
Må bra.
Så jävla sant. man ska alltid vara så jävla stark & gå vidare på en sekund & herrejävlar kan man inte bara få gråta klart först? =<