Att ha självförtroende
Jag kom att tänka på en sak. Jag har egentligen sjukt bra självförtroende.
Sanna Bråding säger i det här youtube - klippet: "självförtroendet är det inget fel på, men jag hatade mig själv".
Jag är läskigt lik henne. Folk tror att jag har ett perfekt liv, och att jag mår perfekt. Jag tror att ni tror samma sak, för ni verkar tycka att jag är stark.
Det är inte styrka, det är snarare självförtroende. Jag har skitbra självförtroende, jag kan ge svar på tal, folk tror att jag är stark. Men det är bara en yta. För under allt det där, så hatar jag mig själv. Jag hatar mig själv så sjukt mycket. Jag hatar varje del av min kropp, jag hatar hur jag är byggd, jag hatar hur jag pratar, jag hatar mitt utseende, jag hatar varje fiber i hela min kropp.
Och om jag kunde skulle jag byta bort allt det där, så att jag kunde vara någon annan.
Men samtidigt skriver du att du tycker du är snygg? =/
Fast jag vet inte om jag tycker att jag är snygg. Andra säger det till mig och jag kan se vad andra tycker är snyggt med mig, men jag hatar mitt utseende. Jag äcklar mig själv.
det är svårt att ta vara på sitt bra självförtroende när man har låg självkänsla
Jag har också bra självförtroende men en skev självbild och jag hatar mgi själv ibland. Så.. den jag låtsas vara ger mig självförtroendet
Det är det som är skillnad på självförtroende och självkänsla. Många tar det för samma sak när det egentligen är två helt olika saker. <3
jag knner precis likadant.. =(
wow, jag vet exakt vad du menar. har aldrig tankt pa det viset men det ar exakt sa jag tanker om mig sjalv.
Bra självförtroende, dålig självkänsla, helt enkelt.
Jag tror det handlar om att börja acceptera och älska sig själv, inte nödvändigtvis, men iaf acceptera sig själv. För det är ganska svårt att ändra på sitt utseende. Och även om du skulle se ut på något annat vis så skulle du iaf inte vara nöjd.
Man vill alltid se ut som man inte gör. Man vill alltid ha det man inte har, osv, osv.
intressant...
för det är ju lite "tron på sig själv" som gör att man med fast beslutsamhet och benhård vilja och diciplin driver sig själv ner i helvetet. man tror så jävla mycket på sig själv och att man gör rätt att man nästan knarkar sin väg ner i anorexin...
sen tar det tyvärr ganska lång tid innan man inser att det hände något jättejättefel på vägen och all den där kontrollen man hade plötsligt är exakt och precis det som tagit makten över en själv
självförtroende blir till självhat och noll självkänsla. alla som trodde de var bäst snyggast smartast smalast sitter plötsligt och drar i säckig hud på sin skelettliknande kropp livrädd för att stoppa minsta lilla bit mat i munnen..
jag är också smart men svaret på frågan hur fan det kan svänga nåt så vidrigt från bra till riktigt jävla skitdåligt förstår jag inte...
kunde lika gärna ha skrivit det själv..
Kanske för att det är skillnad på självförtroende och självkänsla?
Man kan veta att man klarar av en massa och kan prestera jättebra i skolan och socialt och så vidare, och ändå tycka att man är helt värdelös.
Man kan ha bra självförtroende men usel självkänsla. Två helt vitt skilda saker.
håller precis med. känner samma sak ;/
Man kan ha bra självförtroende men hata sig själv. Man är inte värd att må bra. Man känner sig inte värd att älskas, vare sig av sig själv eller andra, man vill inte ens älska sig själv. Man vill bara sluta känna känslor och bli helt numb. Varje liten smärta, orättvisa, känns i hela kroppen. weltschmertz, världssmärta på tyska. Så är det. I mitt liv.