Within temptation
Helvete, jag får inte, men vad ska man göra. He makes me happy.
Det är det här jag hatar med mig själv. Även om jag är trogen så är jag otrogen mentalt. Och jag tar ut det på min kropp. Jag hatar den, den är äcklig, fel, motbjudande, inbjudande för andra killar.
Hur fan kan man tycka om mig? Jag är en jävla slampa. Slampa, äcklig, hora, slyna, orden skriks om och om igen i mitt huvud. Äcklig. Ful. Fet. Vidrig.
Hur ska jag kunna bli frisk när det innebär att jag blir vän med min värsta fiende?
Säg inte så om din kropp. Kroppen är ett redskap vi använder när vi lever. Tyck om den, var inte rädd för den eller arg på den.
Du måste försöka o förstå att du inte är äcklig ful o fet! Det känns sorgligt o läsa om hur dåligt du mår.. jag hoppas att du snart mår bättre så att du kan börja tycka om dig själv! ;)
Vännen då!
Visst jag känner inte dig på något vis, (annat än det man får se här samt det du har skrivit i dina mail till mig)men....
Nu har jag flera saker att säga dig, och ta till dig detta för jag är helt SÄKER på min sak:
1. Din kropp är INTE äcklig, ful, motbjudande eller fet! Det vet du lika väl som jag.
2. Tror knappast att du är en hora, slampa eller slyna. Det är högst troligt att det är din anorexia som skriker detta till dig bara för att du inte ska kunna ta åt dig när någon tycker något possetivt om din kropp. Anorexian HATAR när någon säger/tycker att du är snygg/söt/snäll, och vill inte under några omständigheter att du ska ta till dig den kännslan. Så därför skriker den alla dessa hemska saker till dig. För, varför ska du få känna dig nöjd?
3. Du ska inte bli vän med din värsta fieende, det ska man aldrig! Däremot ska din anorexia och ditt "friska" jag lära sig att komma överens med varandra. Att utesluta någon av dem är helt fel, för båda delarna är viktigta för dig. Men anorexian måste få lära sig att ta mycket mindre plats.
Anorexian är som ett litet barn som måste tas omhand, hon måste lära sig att livet är något bra, hur mycket roligt som finns att göra. Att livet är härligt! Fast för att orka med det så behövs näringen.
4. Sist men inte minst tänkte jag ge dig ett litet tips/råd som kanske kanske kan hjälpa både dig och andra med samma problem en bit på vägen.
Belöna dig själv varje gång du lyckas övertala anorexian om att hon har fel, och att det är bättre att göra som "mamma" (ditt friska jag) säger. Belöningen behöver inte vara stor, det kan vara allt ifrån att man kan unna sig att köpa något litet nagellack som man har kollat på eller kanske bara att man säger några bra saker till sig själv.
Försök även att belöna dig själv då du gått upp i vikt (för upp måste du ju) och gör det mer ordentligt då! (en dvd film, en upplevelse etc).
Med detta vill jag säga: använd dig av små morötter så du har något att sträva mot. Det kan vara en hjälp till att finna rätt motivation.
Men straffa aldrig dig själv då du misslyckats, utan försök igen! Det kan vara bra att ibland tänka på något skröcksenarie om vad som skulle kunna hända om du gång på gång "misslyckas" låter anorexian få sin vilja igenom. Ett exempel kan vara att om anorexian vinner gång på gång kommer du tillsist behöva läggas in på intensiven med en sond i näsan för att du ska överleva. Ja ja det låter hårt, men en sådan tank tillsammans med morötterna kan faktiskt fungera som en sporre.
O.B.S! En morot får aldrig någonsin vara att man på ett eller annat sätt tillåter sig att "fuska/dra ner" på maten!
Det blev ett långt inlägg det här.
Många hårda ord kan hända men...
FÖRSÖK FÖRSÖK att ta till dig dem!
DU ÄR VÄRD ATT FÅ LEVA ETT LYCKLIGT och LIVFULLT LIV!
KRAMAR/C
KÄRLEK till dej<3