Kommentarer om min kropp
Provade en tröja idag, och jag sade något i stil med "jag är ju ganska stor, så jag kanske behöver en större storlek" varav biträdet utbrast: "STOR?! Stor är du verkligen inte, men lång är du ju."
Jag klagade på att min stjärt värkte på grund av dom hårda stolarna, och två killkompisar kommenterade att jag behövde mer fett på rumpan.
För någon dag sedan sade jag: "vad kallt det är här!" och fick genast svaret: "men det är ju för att du inte har något underhudsfett...! Du är ju bara kött och ben."
Om alla nu tycker att jag är så smal, VARFÖR kan jag inte se det?! VARFÖR?!
är det du på bilden ?
take care , meriam.
för att vi ser oss sjävla på ett annat sätt än vad andra gör...
Du måste vakna... Se med klara ögon.. ÄTA
Min terapeut berättade en histori för mig, den finns att läsa på min blogg, men jag kan dra den här för dig.
Hon behandlade en tjej som var 152 cm och vägde 28 kg, hon låg kopplas till hjärtövervakning, fick dropp och sondmatning, hon var mer död än levande.
När hon låg där för döden så säger hon, "Bara ett kilo till sen är jag smal och lycklig"
Hon överlevde mot alla odds. 12 kilo senare då hon vgde 40 kg var första gången som hon själv såg att hon var smal!!!!
Ngn dag så :)
dont let ana to destroy your life...
:( synd att du inte ser det.
lita på omgivningen, de verkar ha rätt.
när den här bilden togs så förstod jag inte hur jag kunde vara en storlek 34, jag kände mig som en storlek 40.
http://1.bp.blogspot.com/_yZZQhrTpoUI/SDara7ttVKI/AAAAAAAAAZo/WPT9_QK0yHw/s1600-h/den+stora+dagen+(57).JPG
det är bara så ätstörningar fungerar, inte mycket att göra, men när du blir normalviktig igen så kommer inte tankarna att vara lika stora och du kommer att ha mer bra dagar än dåliga.
För anorexian gör dig blind
gå upp i vikt, så kommer du se att du var smal!
För att du är sjuk vännen.. Det är sjukdomen som spelar dig ett spratt. Den sitter i din hjärna och hjärnan skickar konstiga signaler till dina ögon. Inte funderat på att försöka åka tillbaka till Mando?
<3<3<3
Du vill antagligen inte se. :(
Därför att du är psykiskt sjuk. Fast det kanske var en retorisk fråga. Känner verkligen för dig, det gör jag alltid, varje gång jag läser ett inlägg.
För att du har en sjukdom i ditt huvud! Jag har också haft den sjukdomen, men inte längre så nu vet jag att jag var smal. Du är blind.
Jag brukar fråga mej samma sak. Antar att ätstörningar orsakar blindhet också.
om inte du tar tag i det här snart så kommer du antagligen få sitta i rullstol resten av livet av benskörhet. Jag har varit sjuk i fem år och är nu 19 år så jag har sex år på mig att återställa det så bra som möjligt. Hoppas du förstår att jag bara menar väl, men du måste ju ändå inse att du är sjuk och gravt underviktig.
Du måste börja intala dig själv att du är smal, du måste säga till dig själv när du speglar dig att du är snygg och bra som du är.
Det krävs att du försöker börja intala dig detta nu, för annars kommer du alltid köra i samma hjulspår om hur ful och fet du är-vilket är fel.
Och du kommer säkert tycka att du ljuger om du ska försöka vara nöjd med dig själv, men då kan du vända på det hela och tänka att du håller på att ljuga hela tiden, du intalar dig att du är tjock och ful, vilket du inte är.
Försök, jag vet att det är extremt svårt och det känns totalt onödigt och som en stor jävla lögn. Men ge det en chans!
KRAM.
för att det är en del av sjukdomen.
Jag vet hur du menar.
Jag känner likadant.
Alla runt om mig säger att jag är FÖR smal osv, men jag själv kan inte få ihop det för;
1. Ser jag mig i spegeln så ser jag en stor ful klump.
2. Jag känner hur mycket jag väger
3. Ser mina feta lår/ben
4. ser och känner hur magen sväller.
Många gånger när man är ute på stan, eller tittar på tv så ser man många som är mycket smalare än mig.
Och ja jag vet att man inte ska jämnföra sig med andra på det sättet men det är svårt att låta bli, känns så fel att DE är smalare än mig men det är JAG som kallas sjuk (får inte ihop det riktigt)
Självklart så nekar min omgivning detta faktum att de faktiskt är smalare än mig, om jag nämner det, (vad ska de annars säga?)
För mig så är det omgivningen som ljuger!
Jag kan inte lita på dem, mina känslor står högt över deras ord.
Jag antar att du och många fler delar min mening i detta:s
KRAMAR
Det är hemskt..
Jag har också sådana tankar, har haft i 1 år snart och alla andra tror att man bara kan ändra på det hux flux liksom, men nej.. Det kan man verkligen inte.. När man väl har börjat så är man verkligen inne! :( Vill inte längre!
Fast ändå så vill jag?..
Hur känns det att börja skolan? Hur är livet i allmänhet? Bättre/sämre? Varför? Hur är det med katten? ^^
För att du är sjuk, du lider av en ätstörning och oavsett hur lite du äter hur smal du blir så kommer du aldrig att bli nöjd, du kommer känna dig stor och tjock oavsett vad. När man svälter så händer något tillslut med självkänslan och hjärnan, du blir förstörd, deprimerad, osäker osv. Andras skräckkommentarer om "shit vad mager du blivit" suger du i dig som fina komplimanger. Jag vet eftersom jag själv varit som du... Första steget är att inse hur det här begränsar och förstör ditt liv, och att se att det FINNS ett annat liv för dig, bara du vill och ser till att ta den hjälp du behöver, men du måste vara redo själv, ingen kan tvinga dig. Och sedan tror jag att har man en gång varit ätstörd så får man jobba med det på något sätt hela livet, det är lätt att falla tillbaka till de destruktiva vanorna i stressiga perioder och jag tror att man alltid måste påminna sig själv om hur man mådde när det var som sämst...
Jag ville mest skicka en massa tankar och värme till dig, du är fin och du förtjänar ett lyckligt liv fyllt av sånt du gillar, roliga händelser, vänner, längre fram familj osv? Jag lovar att det finns ett ljus där framme nånstans och när du väl tagit dig ur helvetet så kommer du undra varför du slösat dina bästa år på att gå runt och ha ångest och tro att du är tjock... Så svårt att komma med råd, men försök tänka på vad det här innebär för fördelar i ditt liv? Och vilka nackdelar? Ställ dem emot varandra! Ingen vill tvinga dig att äta dig tjock, du kan äta nyttigt och träna lagom och va i jättebra form och också kunna må bra psykiskt! Det är inte möjligt när man svälter sig... För mig var vändningen när jag behandlades för min depression (som ofta går hand i hand med ätstörningen) först då orkade/kunde jag se hur illa det var och hur tomt och meningslöst mitt liv var när du kretsade kring vikt/mat... Involvera alla bra du har i din närhet och gör dem medvetna om ditt problem om OM HUR du brukar manipulera andra för att kunna fortsätta som du gör... Lägg snubbellina för dig själv som gör det mycket svårare att falla tillbaka. Kämpa!
Kram Elin, nu mamma till 3 små och normalviktig :) och lycklig :)
Jag undrar varför alla anorexiakter ser sig själva i fel kroppsform:S det är läskigt.
Läser du överhuvudtaget allt vi skriver Paris?
Grejen är att du har en psykisk sjuk sjukdom. Ja, kalla den vad ni vil, men den har förstört dig på insidan och utsidan - du har blivit blind. Du ser inte vad alla andra ser...
Jag vill inte låta hård, men det är sanningen. Det är bara att inse det.
Jag har följt din blogg SÅ länge (känn ingen press nu, ska bara säga sanningen så du inser): men än har du inte kommit NÅGONstans med din sjukdom, kanske bara att du blivit äckligt smalare och lite så.... Varför gör du inte något åt det? Varför skickar inte dina föräldrar dig till en specialist? Varför händer inget Paris? DU måste sätta stopp för detta, du verkdae ha viljan ett tag för någon månad sen tror jag. Tänk tillbaka på den tiden, tiden då du nästan var så stark så att du kunde bota denna förbannade jävla sjukdomen..
omg du är smal du är normal du behöver inte mer svälta du har jätte fin kropp.
näringsbrist i hjärnan... ;(
Är det du påbilden?
För att du BARA tycker om att få det bekräftat såklart!