Matdagbok
Gissa vad jag sitter och äter just nu?
Jag sitter och kollar på Top Model och äter SOCKRADE flingor. Med VANILJYOGHURT.
Men applådera inte än. För det är inte bra. Jag borde inte känna mig nöjd över det. Det är fortfarande för lite, alldeles för lite.
Dagen då jag kan äta något utan att tänka, känna, eller ångra, då kommer jag vara nöjd. När maten inte längre är ett huvudmoment, utan snarare en sideshow.
Jag förstår hur du menar.Maten är typ...de enda man tänker på ..hela tiden.Innan var det aldrig så,då var det ju så naturligt och vanligt för en att äta.
men hur mycket var det då? ca?
Fortsätt kämpa! :)
Kram
Jag tycker att du ska vara nöjd för stunden för det är dom små stegen som gör så att du till sist når ditt mål och kan äta vad du vill.
Så du ska känna dig nöjd över detta, men fortsätt att kämpa framåt. :)
Kram!
ett steg åt rätt håll kanske, fortsätt utmana dig själv. du är starkare än du tror! :D
du är stark.
anorexi är (ju) en otroligt svår sjukdom, och... du är på god väg ur den! underbart ju :D peppa!
Men det är ett litet steg på vägen! För stora steg gör lätt att man trillar tillbaka i destruktiva beteenden, med små steg klarar du det och håller en jämn balans med ditt psyke och din kropp! Chocka den inte, vänj den:)
Många bäckar små.. Bra jobbat!
Själv har jag ätit hemmagjorda hamburgare till middag! Mycket gott med mycket grönsaker :)
Det är bra, fortsätt så! :)
BRA! Fortsätt så! Du behöver det<3
Men det är ju ett steg framåt i alla fall! Forstätt kämpa, du är jätteduktig! :)
duktiga du:)
Jag längtar också, längtar så att jag kan dö tills mitt liv slipper fokusera runt ett jävla ångesthelvete. Då är jag nöjd, då kan jag vara stolt...
Vad glad jag är för dig :) :), för mig gick det inte så bra som jag hade tänkt..
Du är duktig! Det går verkligen framåt och det syns så tydligt på din inställning!
(:
Jag blir enormt lättad när jag kan läsa att du åtminståne får i dig lite. Jag blir dock väldigt väldigt ledsen när jag hör om din mamma. Du behöver hjälp, du behöver få vård så att du kan bli frisk, det här är allderles för svårt att ta sig ut själv. Nu när du inte har en mor som hjälper dig, varför försöker du inte själv? Jag vet att det är svårt, men du kan väl försöka? Att få se dig frisk vore underbart.
Den dagen kommer! Fortsätt kämpa:)
Även de små stegen ska applåderas. Vi skulle inte nå våra mål utan de stegen.
Nu tänker du helt fel igen; det är nu jag vill springa hem till dig och ge dig en kram. Du SKA vara nöjd med ALLTING du äter. Förstår du inte det? Du är så himla duktig. Keep your head high, girl.