Svart. Bitter. Hård. Blank. Jag.
Somnade vid tio och vaknade varje timme fram till klockan fyra, då jag gav upp. Kommer inte ihåg drömmarna, men jag var sjöblöt av svett och hjärtat bankade som en stånghammare varje gång jag kastade mig upp ur sömnen.
Ni har rätt. På många sätt har jag gett upp. Jag vet inte vad jag ska kämpa för.
Skickade ett sms till Ida häromdagen: "Ida, varför är det så svårt? Varför ska jag kämpa för andra när allt jag vill är att falla ner i mörkret?"
För det är det jag gör just nu. Jag lever, men jag är tom. Ihålig. Ihåligheten har en svart, bitter smak, men den känns ändå bra.
Ni vet hur minnet fungerar, att det "glömmer bort" saker som får en att må dåligt? Jag tror att det är så jag gör just nu. Jag har stängt av.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Du måste hitta saker som gör dig glad, småsaker, som tex att resa, shoppa, dansa, sjunga. När du har hittat sånt du gillar att göra och gör det, blir allt bättre.
Du är så fin <3
Postat av: Q
Kunde inte beskriva de bättre själv. Ana är vår religion, den skrämmer oss den räddar oss, den ger oss allt vi behöver
Postat av: klara
Alla känslor du har just nu om livet är falskt. Därför för du inte ge upp. Om du ska ge upp, då e det p.g.a riktiga anledningar. Och inte en anledning som att man måste vara fet för att kunna sova. För att då är alla sovande människor feta, men det e dem inte, de är NORMALA. Och du ska inte ge upp för än du har blivit normal.
Postat av: Elsa
Jag vet hur ihålig känns. Jag hoppas du tar dig ur det. Det är du värd!
Trackback