Svullnad i ansiktet
Mitt ansikte är alldeles vätskefyllt. Jag ser ut som en bobblehead.
Biverkning antagligen... Annars blir det lätt så av för högt natriumintag tror jag. Ta hand om dig så går det över!
Haha kul bild frstn! :)
Wake up..
Skaffa mentalt skydd innan Du visar Dig utanför dörren i Stockholm;
denna helg var jag minst sagt svullen i kroppen - och ansiktet.
Vad händer när jag, trots obehag överallt, besöker 7eleven o hoppas att ingen lägger märke till min barbapappaippenbarelse. Jag tänker att "det kanske inte är så farligt, kanske till och med bara är en känsla och ingenting som syns. Anorexin lurar mig".
"Har Du gått upp i vikt? Du är jätte rund om kinderna. Är det kylan?"
Expediten hamnar längst ner på min minuslista. Jag vill dränka mig. Dö. Förvinna. Skjuta honom, och sedan dö själv.
Eller. Hajja att jag är just svullen (vätska) och jobba på att nå balans i själen, i sinnet - bli fri från anorexin...
Så var det alltid för mig när jag hade Ana. En gång i månaden, precis när mensen egentligen skulle kommit, svullnade ansiktet upp så att ögonen knappt syntes. Läskigt.
Alltså, jag har så stor respekt för dig och jag beundrar hur du kämpar (för jag önskar att jag också hade din viljestyrka) men jag förstår inte varför du nekar mig på facebook? Jag vet, jag vet, det finns idioter överallt, men jag är bara en likasinnad anorektiker som försöker gå rätt väg. =(
Älskar den känslan, Hatar den känslan, Är rädd för den känslan.
Den ger mig båda gott & ont. Känner mig lite bättre, lite duktigare. Att jag klarat det.
Ändå tänker jag ibland, om jag fortsätter är jag en sekund närmare döden. Om jag fortsätter vill säga.
Men rädslan och glädjen kan inte kombonera, ibland glädje ibland rädsla.
Glädje för vad jag just uppnått, Rädsla för vad som kommer hända sen? Ingen kommer förstå.
Alla gör samma misstag som jag gjorde, samma misstag jag kommer ha med mig länge .. kommer inte glömma bort det. Jag tänkte ju inte på det jag gjorde, när jag väl gjorde det. Det var efteråt. Men har ni någonsin kännt en irritation .. en ångest som bara river och klöser i dig ? Tänk att känna så varje dag en stund. Varje gång måste du tänka på att du gör, hur mycket & hur kommer jag se ut nu? Mycket har blivit bättre i mitt liv sen den tiden är förbi. Men jag kommer fortfarande ihåg den. Lever allt som normalt nu .. men mest om kvällarna. Ibland bara ibland önskar jag att jag var liten och tunn som ett löv, åkte runt bland blåsten. Kände mig tyngslös och bara svävade utan några problem. Men nu har jag insett att tunna löv som åker med blåsten kan få det tufft .. blåsten kan bli för kall .. livet kan bli för dystert. Det slutar blåsa, du känner ingenting längre.
Detta är hur jag kan beskriva mina ätstörningar och mitt liv nu .. Jag tycker du ska kämpa. allt är mycket bättre nu. skrev det här nyss. Tänk .. vad händer om jag äter ? Om du tycker att ingen bryr sig om dig eller att någon som är mullig lever ett bättre liv än dig? Varför inte bara ta steget och äta? Det är bara så svårt, magen känns uppsvälld man vet inte vad man ska göra. Men jag är 13 år och gick igenom det här när jag var 12. Kommer ha med det här resten av livet. Har läst din blogg när jag hade ätstörning. Du hjälpte mig faktiskt lite.
Snälla fortsätt kämpa .. snälla.