My Ana Life

I feel empty. I feel drained.

Som en hårtofs, som använts så mycket att den inte antar sin ursprungliga form längre.

Förut hade jag ett hål i mitt hjärta, som jag fyllde med svält. Det gav mig lyckokickar. Jag får inte dessa längre, kanske för att jag börjat äta bättre/mer. Jag vet inte.


Det är inget stort svart hål längre, det är ett stort Ingenting. Ni vet, som i filmen om Fantasia, The Neverending Story. Det finns något som är värre än att känna, och det är att inte känna.