Ensam



Vet ni vad? Man ska inte ha hopp. För när det tar slut gör det dubbelt så ont.


Ibland inbillar jag mig att jag trots allt inte är så ensam som jag tror (fy vilken krånglig mening).
Ibland får jag för mig att jag har en själsfrände där ute, som är som mig.
Ibland tror jag att det faktiskt finns någon som förstår mig.


Varje gång inser jag att jag har fel. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se