Lagad mat
Jag körde bil tidigare idag, och det är alltid en bra stund att tänka.
Mitt under min filosofistund kom jag att tänka på mat (så ovanligt...). Och då slog det mig: jag kommer inte ihåg när jag senast åt en måltid med lagad mat och lät det vara.
Senast var när jag var på Grands Veranda och åt middag med min pojkvän. Det var en månad sedan ungefär. Och innan dess... jag minns verkligen inte.
Nu hänger jag inte riktigt med. Menar du att du lät det vara genom att inte äta. Eller menar du lät det vara genom att äta det ändå. Eller menar du lät det vara på nåt annat sätt? Haha :P
Hej hej!
Modigt att du vågar skriva om anorexia!
Det är lite larvigt att skriva: Hoppas det går bra med anorexian, så jag säger bara att du är Moooodig ;)
Fin blogg iaf
Haha! jag menade låta det vara som i att inte kompensera på olika sätt :)
Braaa gumman <33333 Glad jag blir! :*
du är grym!
Paris. Fyfan vad jag älskar dig. Det finns inte ord <3
Mat är inte så gott om den inte är lagad eller hemgjord tycker jag ^^ Annars känns det som det är så mycket konstigt i :(
vet du om det stämmer att förstorade spottkörtlar vid bulimi är bestående även efter tillfrisknande? :(
Beror det på att du är rädd för vad det är i lagad mat?
Mig hjälper dte mycket att laga all mat själv så jag kan bestämma och veta exakt vad som är i, gör det mycket mindre ångestladdat än att äta något som någon annan lagat eller på restaurang.
Lycka till vännen!
Kram
asså, vad säger din pojkvän? inte en chans att han inte märker/vet av din situation? ta hand om dig!
jag skulle verkligen vilja polisanmäla din blogg om det var möjligt!
Så du är liksom påväg mot det friska hållet?
Hi. I just wanted to let you know that I think that you're tremendously brave to open up about things the way you do, and I just really wish I could give you a hug and make everything better for you (and that's says a lot about me, because I can't remember the last time I hugged someone voluntarily).
Men det kan ju inte vara kul? Självdestruktivitet för all del, men om man nu ska leka lite anorexiatänk, är det då inte bättre att verkligen njuta av det lilla man ändå får i sig och även ibland göra det med någon man verkligen tycker om istället för att sitta och tvinga i sig samma gamla vanliga olagade, tråkiga crap? Att kunna äta vad man vill - för man äter ju ändå så himla lite att man konstant går på tom motor, så vad gör det för skillnad för vikten i slutändan om man faktiskt bestämmer sig för att istället äta någonting gott och hemlagat?
På sitt sätt är det väl ändå självdestruktivt hursomhelst att äta lite av det man tycker om men förbjuda sig större mängder så att man aldrig blir riktigt tillfredsställd (medan Ana hånskrattar)?
Kompensera gör man väl ändå redan genom att betala så mycket pengar om man t ex är på restaurang?
Jag vet inte, men det är så jag känner iallafall.