Detta skrev jag när jag var 14:
Lilla flickan kryper framåt.
Salta tårar rinner nerför kinden.
Gräset under henne, blött,
fullt av dagg.
Hon kan inte känna;
snart är smärtan över.
Pojken springer över gräset
Möter flickan
Blickarna möts;
I hans hopp,
I hennes slutet.
Pojken ljus i ögonen slocknar,
flickans livsljus dör ut.
Pojken förstår nu,
men flickan finns inte mer.
Kommentarer
Trackback